Innan man får barn vet man inte riktigt vad man ska utsättas för när barnet väl är fött. Jag menar nu inte den första spädbarnstiden, den vet ju alla att den är väldigt jobbig och en ganska stor omställning.
Nej, nu menar jag vad som händer när bebisen blir ett barn med egna åsikter och tankar och egen stark vilja. Det händer ju förr eller senare. Spännande på många sätt, man vet ju inte vilken personlighet ens barn kommer att få. Jag är en sån som tror på både arv och miljö och att de samarbetar för att skapa barnets kärna. Därmed är det svårt att förutspå hur framtiden blir.
Sen N blivit äldre har jag gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Till exempel händer det numera att jag och dottern brister ut i dans helt plötsligt mitt på torget i stan eller bland kläderna på H&M. Jag kan ju meddela att det inte är jag som initierar dansen utan dottern tycker att det är passande. Ibland tror jag att hon hör musik i huvudet för jämnan.
Har ni druckit te med sugrör? Det har jag. Här i huset kan man dricka det mesta med sugrör enligt dottern. Man måste ju testa allt här i livet. Dock tror jag inte att det är något jag kommer att göra vid varje tedrickning.
Det är således mycket man får uppleva när man har barn. Man utmanas av deras fantasti och glädje. Vi vuxna behöver det för annars riskerar vi att bli lite tråkiga och stela :)
Det största är i alla fall den kärlek man kan känna till en annan människa. Visserligen hade man kanske sina aningar, men när man väl upplever kärleken till sitt barn är det en helt annan känsla. Det finns ingenting som jag inte skulle göra för min dotter (och mina eventuella framtida barn). Den känslan är otrolig och skrämmande på samma gång!
Saker man gör för sina barn...Man gör allt helt enkelt. Man dansar på torg och gator, sjunger högt i bilen, dricker te med sugrör, torkar snor med tröjan, ser samma film sjuhundra gånger...
Kärleken är störst. Utan tvekan.
Årets julkort
21 timmar sedan
8 kommentarer:
Hahaha! Åh vilket härligt inlägg! :D Ser fram emot att en dag få dricka te med sugrör!
FINT och sant, för min del har det knappt börjat. men kärleken..!
Man gör allt!! Och kärleken är total! Jepp så är det bara.
Kram
Absolut! Och du beskriver den så vackert. Din dotter har tur som har dig som mamma.
Bra skrivet och skriver under:-) dansen på torget tycker jag om, fortsätt så:-), tänk om alla föräldrar vårdade den "gåva" det fått så här. Ibland kan jag tycka eller undra, kan de inte titta och lära av andra och ta intryck?
Visst är det så!!
Man hade hört att "kärleken till sitt/sina barn är det absolut största", men det är verkligen inte förrän man har upplevt det som man riktigt förstår HUR STARK den verkligen är! Otroligt.
Och det att få följa en person som utvecklas och liksom presenterar sin egen personlighet är fantastiskt!
Kram!
Kul att du är med och tävlar :-)
Ohja! Längtar och förfasar mig samtidigt!
Redan nu (knappt två år) vet jag att vi dansar på alla möjliga ställen, sjunger överallt, fixar, leker, busar, bär......
Maken och jag ligger på golv, sms:ar från olika rum när vi nattar olika barn, badar med leksaker så man blir tokig ibland (och kladdig av all olja!)
Skicka en kommentar