Lite artighet skadar aldrig

Kulturkrockar är lite spännande tycker jag och säkerligen många av er. Speciellt ni om reser mycket eller som bor eller har bott utomlands har säkert lagt märke till ett och annat fenomen om skiljer sig från det ni är vana vid. Sen är det ju också personliga erfarenheter och eftersom de just är personliga kan det ju också betyda att någon annan upplevt det helt annorlunda. Det är ganska intressant.
Dagens iakttagelse är i alla fall artighet.

Innan jag flyttade till The big Apple hade jag alltid upplevt svenskar som väldigt artiga. Allt det där tackandet hit och dit, bara vid kassan i mataffären kan några tusen tack utbytas, man håller sig på sin kant...ja, ni vet. När jag sedan flyttade till New York fick jag en helt annan syn på det hela. Artighet är alltså inte bara att klämma ur sig så många tack man kan under ett möte!
Jag fick uppleva New York med barn och som gravid under den tiden jag bodde där. Det blev mycket bussåkande och tunnelbaneåkande med tre barn som skulle skjutsas runt i stan till skolor och aktiviteter. Ni som varit i New York vet också att det ofta är ganska fullt på allmänna färdmedel och att hitta sittplats är inte alltid det enklaste. Speciellt inte under rusningstimmar när man kanske måste åka.
95% av alla gånger jag åkte med barnen var det någon som genast reste sig upp för att jag skulle få sitta med barnen och slippa stå och trängas och kämpa för balans. Likaså när det syntes att jag var gravid. Till och med en äldre man med käpp ställde sig upp en gång när jag var gravid, fast jag bad honom att sitta.
I måndags när jag var tvungen att ta bussen till jobbet var bussen knökfull. Då kommer en mamma på med en liten tjej som är högst 2 år gammal. Det finns inga sittplatser och de står i mittgången. Jag tittar runt. Ingen gör en tillstymmelse till att resa sig för att barnet ska få sitta, inte ens de som sitter nära som ser hyfsat unga ut. Så jag ställer mig upp och ger min plats.
Mentaliteten här i Sverige är ofta att "kan du inte ta dig runt i stan utan hjälp bör du stanna hemma för räkna inte med att någon ska hålla upp dörrar fär dig oavsett anledning, lyfta vagn in i buss eller liknande."

Likaså säger man ofta "Excuse me" en halvmil i förväg i NY om man ska förbi nån i en mataffär och det finns en liten möjlighet att man stör på nåt sätt. Här står man och väntar en halv dag för att någon ska flytta sig alternativ att man försöker tränga sig förbi genom att knuffas lite och vara helt tyst.
Min vän C från Malmö som jag träffade i NY fick en annan kulturchock när hon kom hem till Sverige. Männen. (Rabiata superfeminister kan sluta läsa ett par rader). När C kom tillbaka till Sverige krockade hon ofta med män i dörrar. I New York är det många gånger så att om en kvinna och man går mot samma dörr för att öppna, låter mannen kvinnan gå före och han håller upp dörren (om det inte råkar vara en svängdörr). När C kom tillbaka tänkte hon inte på att hon numera var hemma i Sverige och därmed krockade hon ganska ofta med män i dörrar.
Bra eller inte bra kan man ju fråga sig.

Gentlemannen - utrotningshotad?

Idag är det fredag och snart är tapetseringen klar. Han bör bli klar runt lunch. Kunde inte vara gladare. Och vårstädning får vi till på en gång för dammet som blir efter en tapetsering är inte nådigt! Vi putsade och fejade vardagsrummet igår och det var ett ton damm ungefär.

Dessutom har både jag och maken fått ta del av dotterns förkylning. Vi gillar att dela med oss i familjen. Min röst och hals är kass så jag ska försöka vara så tyst jag kan idag. Lycka till med det som lärare! Tur att det är fredag! Jag hoppas ni alla får lite solsken både i hjärta och kropp!