tisdag 22 mars 2011

Man ska tydligen inte ropa hej

Idag ångrar jag min hyllning av tågen. Med råge. För igår, när jag glad kom till tågstationen, förvandlades min lugna och trevliga morgon till kaos och panik. Först var det givetvis lugnt. Tåget var tio minuter försenat. Ingen fara på taket. Sånt händer. Jojo. Sen blev det tjugo minuter. 35 minuter. Till slut var förseningen 50 minuter! Då pallade jag inte längre. Skulle tåget ens gå?
Så i rena rama action-films-andan sprang jag hemåt (jag bor som tur är väldigt nära stationen) för att chansa med bilen som inte på långa vägar är lagad. Jag rådfrågade pappa bildoktor på vägen och fick ett okej.
In i bilen som ett huj och gasade på ut ur stan. Det kändes lite som en sån där film när människor försöker ta sig ut ur en stad som närsomhelst ska isoleras på grund av konstiga sjukdomar eller zombier som attackerar stan. Jag gasade liksom på för att ta mig iväg, men när jag når utankanter av stan, slutar gasen fungera och jag kommer ingen vart. Jag fick stanna på sidan av vägen och stänga av och sen slå på bilen igen. Efter några sekunders betänketid insåg jag att det var lika bra att vända och åka till stationen istället för att bli fast i ingenstans mellan min hemstad och jobbstad. Jag kör som ett huj tillbaka igen. Misslyckat rymningsförsök med andra ord. Bilen fick stannas ett antal gånger innan jag kom hem.

Sprang till stationen igen. Vänta. Observera att rymningsförsöket tog max 15 minuter. Tåget hade inte hunnit komma. För efter en timme blev det plötsligt inställt. Likaså det tåg som skulle komma efter vårt. Allvarliga signalfel i min jobbstad. Ersättningsbuss. Bra! Väntade på bussen som skulle komma. Tio minuter senare säger de att bussen ska lämna tjottahejtistan utanför min jobbstad och sedan komma via jobbstaden och sen hemstaden. What? Bussen skulle alltså komma om en dryg timme enligt mina uträkningar. Om jag hört rätt. Efter ytterligare femton minuter kommer en linjebuss, en reguljär buss, som går till hemstaden så jag och samåkerskan (som joinat mig) hoppar på den och betalar ytterligare en resa till jobbet (notera att resan med tåg redan är betald).
Under tiden har jag tät kontakt med fritidspedagogen på jobbet som får ta min första lektion. Bussen tar en jäkla tid, en timme, och sen är det stadsbuss till jobbet efter det.
Med andra ord. Istället för att komma klockan 8 till jobbet är jag där strax före 10.

Jag är noga med att kolla SJ:s hemsida för uppdateringar. Enligt den är det löst under dagen. Jag ser fram emot en lugn resa hem. Istället får jag mess från samåkerskan som meddelar att hennes tåg är försenat och att de flesta andra verkar bli det också. Jag kommer till stationen och möter upp. Förseningar. Vi planerar att ta linjebuss istället då vi får höra att tågen är inställda. En ersättningsbuss finns på plats- Vi kutar dit för att få sittplatser. Kommer dit, sitter ner och pratar i lugn och ro. Tio minuter senare kommer SJ:s lakejer och ber om ursäkt. Det FINNS nu ett tåg på perrongen som väntar in alla resenärer. What igen? Så vi får kuta en bra bit från bussen, till tåget som väntar längre bort. Jag vågade inte hoppas att tåget faktiskt skulle rulla, men det gjorde det. 30 minuter sen kommer jag hem (samåkerskan blev 1,5 timme sen).

Om detta upprepas idag får jag spel. Allvarliga störningar i min hjärna. Jag lägger mig ned på golvet och skriker som en trotsig treåring. Jag svär.

9 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Neeej! FY!!!
Så ska det ju inte vara! Usch!!!
Om man vill få folk at inte köra bil får man ju faktiskt ha fungerande alternativ!
Lycka till och hoppas det inte blir såhär igen!!
KRAM!

Katarina sa...

Tåg är toppen när det fungerar men när man har en tid att passa, typ jobbet. Då blir det skit,,

Hoppas det inte blir för många problems nu.

Kram

Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen sa...

Ojojoj.... vilken dag. Och du, din lilla tidsfacsist :-P Jag vet precis hur det måste kännas. Jag hade exploderat och dragit halva tjotahejti med mig! LOL!

Ps, ett svar till dig då, om skelningen och ögonen i kors:
Det är ju inte såna typ 3D-bilder, utan bilder där man inte ser om man skelar. Ser inte heller 3D-bilder fö, men kanske pga samma skäl?

Typ som testen för att upptäcka färgblindhet, fast då är det massor av färgprickar och man kan tex utläsa siffror i prickarna. Fast inte om man är färgblind och inte kan skilja vissa färger åt. ;-)

Steel City Anna sa...

Vilken jobbig morgon! Vad är det för väder, det står "pga rådande väderlek" på stationsskylten?

Anneli Stålberg sa...

Vilket äventyr.
Hoppas att det gick bättre idag :)

Monica sa...

Det är hemskt jobbigt, vet alltför väl! Det sägs att åka med SJ och SL och bli försenad gång på gång till jobb, viktiga möten, (jag skulle försvara min uppsats på KI från morgonen till lunch och folk satt och väntade, det gjorde jag med på tåget i tre timmar! Ringde om och om igen, nu ska tåget gå, bla bla.), ja det är samma stress som att vara stridspilot, är visst undersökt med avseende på stresshormoner m m:-).

Anonym sa...

What a horrible morning commute! Hope just smooth days ahead. How's the weather?
N's Nana

Livet enligt Jenny sa...

Det var samma för tågen här i Göteborg igår! Trodde faktiskt på allvar att det mest var under vintern som tågen blev försenade pga snö och is osv men det stämmer tydligen inte....
Kramen

Trillingnöten sa...

Saltis: Visst måste man ha det. Nu uppmuntrar de oss att ta bilen istället!

Katarina: Det gick bra!

Skrotis: Vad krångligt :)Jag ser dem nog heller inte, hehe

Anna: My bad! Skylten har inget med problemet att göra!

Anneli: Mycket!

Monica: Jösses vad stressigt!! Men vad gör man? Svårt att gå ur och börja vandra längs spåret!

Nana: Much better now!

Jenny: Nae, det gör det inte- Under våren är det annat, på sommaren är det för varmt och på hösten för många löv :) hahaha

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...