lördag 12 november 2011

Identitet

Igår var jag i egenskap av Barnpilot på min skola, på en föreläsning som Jonas Stier höll i. Han är professor i socialpsykologi och har gett ut en del böcker. Den här föreläsningen handlade om Identitet. Vad är identitet? Hur skapas den i samspel med andra? Och vad är vi utan identitet? Vilken betydelse har identitet för barn och ungdomar? Vad är "negativ" identitet? Det var en fruktansvärt intressant föreläsning som inte direkt går att sammanfatta kort. Basen var i alla fall att identitet skapas i samspel med andra människor. Det är viktigt att bekräfta varandra och "se" varandra. Identitet är en fusion av den självbild vi har och det som andra "tror" att du är. Ibland kanske inte den bild andra har av dig och din självbild stämmer överens. Vad händer då? Kan man påverka vad andra tror och tycker om dig? Jonas menade på att man kan det. På många sätt kan man välja hur andra ska se på en. Hur man klär sig, beter sig, pratar, kroppsspråk.
Å andra sidan har vi många fördomar och stereotyper. Han visade en bild på ett gång stereotyper. "Amerikanen" hade cowboyhat, cigarr i munnen, en illasittande kostym. Han frågde oss i publiken vad "amerikanen" hade för inre egenskaper. Opålitlig, okunnig, sliskig, var några saker som kom upp. "Fransosen" hade en basker, var smal, hade på sig en vitrandig tröja. Med detta kom våra stereotypa åsikter om hur han är som person. Oerhört intressant. Vi alla har dessa fördomar, sen beror det ju på hur mycket man låter det påverka en själv och vad man gör utav det. 
Ett roligt exempel han tog upp var att en väns son, cirkus sex år gammal, som hade tittat på Melodifestvalen det året Mark Levengood var värd. Vid ett tillfälle kom hans man, Jonas Gardell, ut på scen och de pussades lite och gojsade liksom på scen. Sexåringens föräldrar såg väl att det var läge att berätta lite runtomkring det här med samkönade äktenskap, att det är okej, det handlar om att de är kära i varandra, precis som mamma och pappa. Varpå sonen utbrister:
- Va??!! Är det sant??
- Jaaa, svarar mamman tveksamt.
- En FINNE och en SVENSK som är gifta??, svarade sonen då.
Barn fokuserar på mycket annat än vi vuxna och är inte alltid intresserade av den långa förklaringen i exempelvis frågan "Hur stor är rymden?". Kanske inte läge att berätta om Einsteins relativitetsteori, men ett enkelt "Det är ingen som vet riktigt", kan vara bra nog.
Det är mycket värderingar vi vuxna lägger i saker som barn säger och gör, men sanning är att barn inte tänker på samma sätt. De är inte lika "skadade" som vi vuxna.
Ett bra avslut på jobbveckan måste jag säga!

Idag blir det nog städning, mys och en sväng på stan. Vad sägs om pannkaksfrukost? Jag tror det blir riktigt bra. Ha en fin lördag!

Har din självbild krockat med andras uppfattning om dig själv nån gång? Vad är "typiskt" svenskt?

10 kommentarer:

Marina sa...

Låter som en fantastiskt väl använd dag! Ha en bra helg!

Duktiga Tjejen sa...

Ytterst nyttig föreläsning när man jobbar i skolvärlden (och annars!).

Typiskt svenskt för mig är rätt svårt eftersom det är så stor skillnad även inom landet, men ja skulle säga rätt tillknäppta människor och inte slösar med känslosnack, som är bortskämda och vana med att typ inte behöva kämpa på riktigt eftersom vi förlitar oss på staten och som gärna pratar om vädret ;)

Villa Frejas bokblogg sa...

Jomen det är ju sant, det är ju vi vuxna som är komplicerade medan barnen ser på saker på ett helt annat sätt.
Det där med identitet är fasligt intressant, något vi läste mycket när jag läste socialpsykologi.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Fint skrivet. Älskar historien om Mark och Jonas!
Efter mina skolbesök denna vecka tänker jag mycket på hur otroligt viktigt det är för alla barn i en klass att bli sedda och bekräftade.

Steel City Anna sa...

Rolig historia :)

Monika Häägg sa...

Vi söker ju alla en slags identitet. Starkast är nog sökandet i ungdomsåren. Det är lätt att "hänga på" andras identitet, dålig eller bra, och innerst inne är vi kanske något helt annat. Fast det vågar vi inte visa. Förhoppningsvis är vi den identitet vi vill vara, eller i alla fall i närheten av den.

Saltistjejen sa...

Självklart ar det så att vi alla försöker skapa oss en identitet. Medvetet eller omedvetet. Ett sätt att skapa oss en egen plats i tillvaron och som speglar oss som personer och som gör att vi kan relatera enklare till andra. Jag tror att en och samma person kan ha flera olika identiteter. Inte i grunden, men att man liksom visar olika sidor beroende av situation. Vissa är ju på ett visst vis på jobbet men lite annorlunda privat och så vidare.
Härligt med barn också! Visst har de en helt annan syn på saker än vuxna. Ofta så uppfriskande! Och sedan kommer faktiskt de flesta fördomar FRÅN VUXNA och barn tar till sig dem.
Jag hoppas dock att jag själv försöker jobba med mina fördomar eftersom jag tror att om man är medveten om att man HAR fördomar men vill jobba aktivt MOT dem så är det enklare att försöka vidga sina vyer och bli en bättre person. :-)
Ha nu en skön helg!
Kramar!

Malin sa...

Ja det här med identitet. Här i USA skall man ju ofta fylla i formulär som frågar om ethnicity, nationality, culture osv. I mitt fall är det ju ofta olika saker och i barnens fall så är svaren oftast dubbla och hur gör man då? Man vet kanske själv hur man känner sig, men det passar ju inte alltid in.

my sa...

Himla intressant det där med hur vi uppfattar människor runt omkring oss och alla stereotyper vi gärna lägger på folk.
Rolig bild du hittat, passar perfekt till temat! :)

Hoppas du har en bra helg!

Min plats i solen sa...

Låter som en mycket intressant och givande föreläsning det där och när man arbetar med barn blir man dagligen påmind om hur mycket klokare de är an oss vuxna. De komplicerar inte till livet på samma sätt som vuxna utan är mer raka och fria från fördomar. Tänk att det ska vara så svårt att behålla de där egenskaperna upp i vuxen ålder.

Kram

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...