AGT

Americas Got Talent alltså. Det är verkligen inget program som jag saknar under året. Jag tänker liksom inte att "ooo, nu börjar det ÄNTLIGEN! som jag har väntat!"

Ändå brukar det bli så att jag ser vartenda program. Jag vet inte riktigt hur det går till, men så sitter jag där i slutet av sommaren och ser på finalen med bultande hjärta och känner till varenda hjärtslitande historia som tagit människor till detta program. För så är det. Alla som kommer med till finalen har haft ett jäkla slit i livet. Som vi alla haft. Mänskligt. Rått. 

Här under ser ni några av mina favoriter i år. Trots att jag jobbar med småbarn så tycker jag att tjejen i mitten är så himla söt. För mig krävs det mycket att säga nåt sånt. När man är omgiven av barn dag ut och dag in är det svårt att bli imponerad av söthet och spunk. Ni fattar. Arbetsskada. 

Och första komikern? Gillar ni inte henne så kan ni sluta läsa nu.

Maja minsann

I morse när vi åkte till jobbet/skolan satt den här fräcka lappen i vår hiss:

Ja men precis. Marijuanarök minsann! Who knew?! Grannar som röker på. Helt vanligt här måste jag erkänna.

Lite fräckare var när vi kom hem efter jobbet och mötte en äldre kvinnlig granne, säkert 75 bast eller nåt. Hon läser på lappen och skrattar till lite och säger lite pillimariskt:

- I wish I knew which neighbor smokes so I can stand outside and smell some!

Helt otippat kom den kommentaren! Det livade upp efter en lång dag på jobbet måste erkännas...

Pippi på affärer

Man vet aldrig vad man ska träffa på när man går på stan här. I torsdags när jag och H hämtade N från sommarlägret passade vi på att gå in på en mataffär för att köpa vatten och mellis. Plötsligt knuffar N till mig och jag undrar givetvis varför. Hon pekar till vänster om mig där en papegoja sitter på en mans rullator. Ja men varför inte liksom? H blir superintresserad och vill kika. Mannen med papegojan märker så klart vårt intresse och erbjuder oss att klappa Coco som fågeln hette. Vi får en hel historia om fåglar och uppfostran. Dessutom var Coco en riktig tjejtjusare och ville sitta på min arm en stund. Jag blev riktigt uppvaktad med busvissling och allt! När Coco sen skulle vidare ville han inte riktigt lämna min arm utan fick övertalas lite innan han motvilligt släppte och gick tillbaka till sin ägare.
Som sagt. Vatten, mellis. Och så nästan en papegoja. Only in NY!

I am back!

Jag ser att det nästan var ett år sedan som jag skrev senast...För att vara ärlig så har jag inte riktigt haft lust att skriva. Eller tid. Och så finns ju det där Instagrammet och hökar i bakgrunden. Som är så lätt att klicka in lite text på och så bilder. Numera har jag ju ingen laptop, utan en stationär dator. Mitt i vardagsrummet. Två barn. Och ett jobb med en megapendling. Och också en autoimmun sjukdom som jag alltid kämpar med. Ni fattar, det finns liksom ingen tid att sitta vid en dator och skriva. Egentligen. Men så känner jag det där tryckande behovet att skriva mer än 30 ord på rad. Ord som vill komma ut och skrivas ned. Saker som händer som vill delas. Och det måste man ju bara skriva ned. Att skriva varje dag kommer att vara omöjligt. Men kanske kanske att jag kan få till tre eller till och med fyra inlägg per vecka? Vore inte det nåt eller? Jag har saknat detta och jag har saknat er!
Kanske kanske blir det också istället inlägg på engelska. Det är ju mitt arbetsspråk numera, men känns ändå lite kymigt att skriva på. Det kommer ju att innebära lite stavfel ibland, grammatiska misstag och mindre beskrivande språk...eller? Vi får la se!
I alla fall. SKÅL! Och Välkomna tillbaka!

Gymhäng

Jag har gått och blivit med gym igen! Kan ni tro! Eftersom jag återupptäckt min kärlek för att springa har jag slagit till med ett gymkort för att kunna springa även på vintern. Jovisst kan man springa ute även på vintern. Har jag hört. Men nej tack. Jag vet med mig redan nu att det aldrig kommer att hända för mig. Kaaaaaanske en gång. Oooooom jag känner för det( inte troligt alltså)...
Det är spännande med omklädningsrum förresten. Jag är ju fortfarande inne på svensk nakenhet där man står tillsammans ett gäng nakna fruntimmer och duschar i ett stort duschrum. Här skulle nog de flesta amerikaner förfasas över något sånt. Här finns det oftast dushrum, eller i alla fall skynken man kan dra för så att man slipper se varandras nakenhet. Gubevars!

Jag, en främmande kvinna, olja och ett litet rum

Nu blev ni allt nyfikna! För några år sen var jag på massage för första gången någonsin. Professionell massage i alla fall. Det var verkligen en upplevelse. Lite skumt var det att klä av sig halvnaken inför en kvinna man aldrig träffat tidigare och som sedan rör en ganska intimt ändå (alltså, ni fattar ju vad jag menar. Hur ofta brukar ni ha främmande människor som rör er nakna rygg? Ärligt? Kanske oftare än jag tror?). Det var en trevlig upplevelse till slut, efter den första chocken. Väldigt skönt och avslappnande. Efteråt var jag nästan lite yr till en början. Massösen sa att jag skulle ta det lugnt på kvällen och dricka en massa vatten eftersom massagen löser upp saker och ting. Jag antar slaggprodukter? Dessutom kan man bli lite öm dagen efter på de ställen där man gick lite djupare. Spännande!
Något jag funderade på under den halvtimme massagen pågick var: Vad tänker massösen på när hon masserar? Är hon liksom helt inne i massagen eller funderar hon på vad hon ska käka till middag? Och har de ett speciellt program de kör på varje "normal" kund (inte någon med specifika problemområden), eller är det på känn? Tycker de att vissa människors ryggar är äckligare än andra? Typ en hårig äldre man (sorry, alla håriga äldre män som eventuellt läser detta!) mot en ung snygg muskulös yngling?

Den massage jag gick på fanns i min lilla svenska hemstad. Jag vet inte ens vilken sorts massage det var. Sedan jag flyttade hit till NYC har jag upptäckt att det finns en uppsjö med olika massager. Svensk massage (? typ fika med kroppsberöring?), thai (kokosolja?) Djupmassage (under vattnet?!) Har ingen aning! Ni kan läsa mer under Massagestockholm!

När jag gick på högstadiet

När jag gick på högstadiet för hundra år sen. Kanske inte riktigt hundra år sen, men 15-16 år sen i alla fall, kanske mer. Vad vet jag? Då fick man alltid nåt kulturellt med sig under ett läsår. Det obligatoriska biobesöket (alltid en film med något budskap, ofta ganska bra faktiskt), teaterresa (om man hade tur, kanske ända till hufvudstaden!) eller någon föreläsning av en aktuell person. Det är inte mycket av detta jag kommer ihåg idag, jag har ett relativt selektivt minne har jag märkt. Jag kommer ihåg att vi fick besök av en gammal man som suttit i koncentrationsläger.Och att vi såg en film om en pojke i England som blev mobbad för att han var homosexuell. Men det som jag kommer ihåg allra mest är besöket från Hassela (som finns på Gotland). Ungdomarna från Hassela reste runt Sverige med en teater om drogmissbruk, en föreställning som hade en hel del humor men mest sorg och övergivenhet, uppgivenhet och misstro. Föreställningen har följt med mig i livet och varje gång jag lyssnar på Phil Collins "Another Day in Paradise" kommer en våg av obeskrivlig sorg över mig, sorg för de familjer som förlorat ett barn till missbruk, de människor som förlorat vänner till detsamma och de som kommer att förlora nära och kära. Alla medverkande ungdomar i teatern var själva tidigare missbrukare och teatern baserades på deras egna erfarenheter av livet och drogerna. Det var så väldigt starkt att se. Flera gånger påverkades skådespelarna själva och äkta tårar bröt fram, för att inte tala om oss i publiken!
 Efter föreställningen fick vi chans att fråga ungdomarna om saker och de frågade oss. Det var en dialog. En fråga som de ställde var:
- Hur många av er vet var man kan få tag på droger?
90% av alla i salongen räckte upp handen. Jag var inte en av dem.

Hassela Gotland hjälper ungdomar i missbruk genom en speciell pedagogik som kallas Hasselapedagogik. Ni kan läsa mer om dess historia på Hassela Gotlands hemsida. De ungdomar som är i behov av hjälp for bo i ett kollektiv med andra ungdomar tillsammans med personal. Detta kallas för medlevarskap där personalen delar boende, arbete och fritid med ungdomarna. På så sätt får ungdomarna en trygghet i att alltid veta vem som är där alla tider på dygnet och de har alltid någon att vända sig till.

Som sagt, ett fantastiskt gäng med ungdomar som verkligen påverkat mig med sin föreställning. Jag undrar lite hur de har det idag? Det är ju ändå runt 15 år sen, eller mer, som de turnerade runt i skolor. Vad har hänt sedan dess?

Jag har inga kläder!

Varje kväll när jag går igenom min garderob för att hitta kläder till arbetsdagen är det precis så jag känner. "Jag har fasiken inga kläder". Fast det hänger en hel rad med tröjor, jag har lådan full med byxor, några klänningar som hänger och dinglar. Ändå hittar jag aldrig nåt att ha på mig. Det är som att jag bär samma kläder hela tiden. Fast jag gör ju inte det egentligen. Sen går tanken "Asså, men, jag hade ju på mig den här förra måndagen och nu är det liksom tisdagen veckan efter. ALLA kommer ju att tro att jag har samma kläder på mig varje dag." Herregud, vad man gör sig själv viktig!

Egentligen är det ju helt klart så att ingen kommer ihåg. Om jag börjar tänka på mina kollegor och vad de har på sig kan jag faktiskt inte dra mig till minnes vad de hade på sig igår ens, ännu mindre vad de hade på sig i måndags. Varför skulle de bry sig om vad jag har på mig nu? Är jag universums mittpunkt här eller?

Sen tror jag inte att det hade spelat nån roll om jag hade en walk in closet med rader av kläder. Jag skulle nog ändå hitta favoriter och inte veta vad jag skulle ta på mig.
Notis: Jösses ,vad glad jag är att blogger har automatiskt sparande när man skriver inlägg. Jag tryckte just på krysset och tog bort fönstret av misstag. Gah! Orka skriva igen liksom. Speciellt detta viktiga inlägg!

Over and out från Dagens I-landsproblem!

Lördagslistan

Förr om åren skrev jag ofta en måndagslista. En lista över saker att vara tacksam för. Och just skriven på en måndag då jobbveckan startade och allt kanske kändes lite motigt just då.
Den här veckan skriver jag istället en lördagslista! Jag menar, varför inte!!?

Saker jag är tacksam över:

1. att sommaren än så länge inte varit lika galet varm och fuktig som den kan vara!

2. att vi får besök av systeryster (en av dem) snart!

3. att vi under några veckor på jobbet får ledigt två extra dagar i veckan. Guld!

4. att jag och min lärarkollega från förra året får fortsätta jobba tillsammans även nästa läsår!

5. att vi är friska och krya!

6. att jag har en sån fantastisk familj som finns där i vått och torrt!

Ha en fin helg vänner!

En magisk stad

Något som jag är lite avundsjuk på är de som kommer till New York för allra första gången. Som liksom tappar hakan när de ser alla skyskrapor och som förundras när de går på Times Square och som njuter av att åka tunnelbana. Det är något magiskt att komma hit första gången.
Att bo här är också fantastiskt, men man glömmer magiken. Man knegar på, sliter på jobbet, springer mellan tåg och tunnelbanor, handlar och städar. Det blir vardag. Precis som allting annat. Men så ibland stannar man upp och tar en paus och ser sig omkring. Och där, i den stunden, blinkar det magiska till igen och man kan för en kort sekund se denna fantastiska stad med nyöppnade ögon, innan man återigen riktar blicken nedåt för att inneslutas i verklighetsbubblan.

Back to the hamster wheel!

Efter två utsökta semesterveckor är jag tillbaka på jobbet! Men frukta icke! De närmsta veckorna ska jag inte jobba ihjäl mig. Vi jobbar tre dagar i veckan en månad framöver och jag har dessutom en semestervecka kvar som infaller om tre veckor. Jag ska inte klaga.
Jag var ledig igår måndag,  jobbade idag tisdag och är sedan ledig imorgon onsdag för att därefter jobba torsdag och fredag. Inte illa!

Vi har haft två fina och avslappnade veckor med dagsutflykter och besök från svärsyster med familj. Givetvis kommer vi att fortsätta sommaren med mer dagsutflykter nu när jag är ledig fler dagar i veckan. Imorgon ska vi t ex åka till Brooklyn Bridge Park. Där har vi aldrig varit. Nån dag ska vi åka till den lokala poolen och nån mer stranddag kommer säkert. Här är det ju varmt och skönt långt in i september/oktober! Faktiskt skönare i september då man slipper den höga luftfuktigheten!

Husdjur?

Jag växte upp med en hel del husdjur av alla slag. Katter, hundar, fåglar, kaniner, sniglar, grodor...och ett och annat akvarium. Vi hade en guldfisk en gång i tiden, som levde ungefär 100 fiskår. Vid ett tillfälle trodde vi att guldfisken var på väg att gå ur tiden. Fisken kunde knappt hålla sig flytande, spelade ingen roll hur mycket den viftade med fenorna. Min styvpappa tog till slut upp fisken och fann att den fått i sig en ansenligt stor sten som satt fast. På något sätt fick han ur stenen med en pincett. Och fisken levde lycklig i alla dina dar. I alla fall ett par år till!

Min klass som jag undervisade i förra året önskade sig ett akvarium och en förälder förbarmade sig över dem. Hon köpte både fisk och akvarium. Det var i januari 2016. Sedan dess har fisken fått byta klassrum med mig ett antal gånger plus fått åka hem till flera barns hem över våra lov. Och han lever än! Det är konstigt hur fäst man blir vid en fisk egentligen. Förra året,  när vi hade en långhelg, och jag kom tillbaka till skolan fann jag att vattnet blivit grumligt och luktade fruktansvärt! Jag trodde att fisken måste ha kolat då. Genast blev jag ledsen och förtvivlad! Jag skyndade mig att rensa ur och leta efter den stackars fisken som med nöd och näppe fortfarande levde. Tilltufsad som få återfick den livslusten och kom sakta tillbaka till livet! Och lever ännu.

I dagarna ska vi vara kattvakt här hemma och även hamstervakt. Barnen är sugna på husdjur. Kanske ska man slå till? Om katter inte funkar så kan jag lätt tänka mig att kanske skaffa akvarium även hemma! Har kikat runt och hittat den här sidan om saltvattensakvarium, en sida som är väldigt hjälpsam! Kanske för er som också är sugna på akvarium?

Sommar i New York

Här var det semester minsann! Vi har en trevlig staycation i år, med besök från familj från andra sidan landet. Dagsutflykter och parkbesök. Jätteskönt att bara vara ledig! Slippa gå upp kl 05 varje dag. Trots det vaknar jag av mig själv mellan 05.20 och 05.45. No rest for the wicked med andra ord.

Senare i sommar kommer en av systrarna mina att besöka oss. Det blir också roligt! Sommaren är bra kort alltså. Varför kan inte vintern kännas lika kort undrar jag?

Luftigt

När man bor i en storstad som New York (eller andra fina städer som Stockholm!) tänker man ganska mycket på luften man andas. Speciellt den luft man andas när man är utomhus eller när man har fönstret öppet. När vi bodde i Sverige hade vi ett filter som satt i den lilla miniöppningen bredvid stora fönstret som filtrerade luften som kom in. Det filtret blev alldeles svart med jämna mellanrum. Och då bodde vi i en liten stad med väldigt lite trafik, till skillnad från nu! Vad vi andas in dagligen här vågar jag inte ens tänka på...

Det här med luft är ju något som är ganska viktigt. Utan luft dör vi och tusentals människor dör redan årligen av luftrelaterade åkommor. När jag gick i skolan (i Sverige) talades det ofta om ventilationen i byggnaderna vi huserade i. I en av byggnaderna fick jag, och många av mina vänner, ofta huvudvärk när vi hade lektioner där. Det var en gammal byggnad med få fönster och många elever. Dock uppfattade jag det som att man pratade mycket om ventilation och luft och hur man kan förbättra den. Vid något tillfälle sattes även mätare ut för att mäta något i luften. Vad, det kan jag inte säga! Att jag ens uppfattade allt detta om ventilationen är för övrig ett mirakel i sig, som tonåring hade man annat att tänka på...

Här i New York, och som vuxen med två barn, tänker jag ofta på ventilationen. Speciellt på sommaren när vi slår på vår AC. Den har inbyggda filter för att filtrera den luft som kommer in och ut. Men hur bra är den ventilationen egentligen? Det finns företag vasr uppgift är att rengöra dessa AC. De öppnar väl upp den och tar bort damm och byter filter etc. För en mindre förmögenhet. Kanske till och med billigare, men mindre miljövänligt, att köpa en helt ny maskin, speciellt om den har några år på nacken.

Inte nog med det. I köket har vi en spis, så klart! och en fläkt med ventilation. Jag har hela tiden trott att luften som sugs in i fläkten ventileras ut genom rör eller liknande. Det känns väl logiskt? Eller är det bara jag som känner så?
I alla fall. För några år sen skulle jag byta filter i fläkten och tar bort filter och lock och allt. Då upptäcker jag att luften åker in genom filtret och sen tillbaka ut igen! Det finns alltså inget hål som luften kan komma ut igenom, förutom ut i lägenheten. Vilken chock!
Inte undra på att luften hemma blir ganska unken när man gör storkok, trots att vi öppnar alla fönster vi har!

Vid några tillfällen har vi misstänkt att vår dotter lidit av allergier relaterade till luften, på inrådan av hennes läkare. Vi gjorde många förbättringar med både städning och ventilation för att få bättre luft inomhus. Det tycks ha hjälpt för hon har mycket färre problem nu än tidigare.

Jag har kikat runt lite på hemsidor för att få inspiration till att förbättra vår ventilation hemma, både på svenska och engelska. På svenska hittade jag www.ventilation.se där det fanns massor att kika på i form av ventilation. Bland annat ventilationsanläggning för hemmet  som kändes intressant. Den hittar ni HÄR.

Hur är er luft hemma eller på arbetsplatsen? Känner ni av dålig luft och hur påverkar det er?

Det här med bloggandet utan dator!

Min dator är paj. Helt död. Nästan. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt kunde man inte fysiskt öppna min dator, som är en laptop, utan att skärmen nästan gick av. Tragiskt bortfall! Därför har det heller inte blivit mycket bloggande eftersom jag inte riktigt gillar att blogga via mobilen. Det är så pillrigt! Borde väl vara mer convenient? Men nä. Jobbigt att inte kunna skriva lika snabbt som med ett ordentligt redigt tangentbord, drygt att lägga till bilder...
Jag får nog vänja mig för jag saknar bloggandet! Jag saknar er!
Och nån dator har jag inte råd med ännu. Makens dator finns, men är inte alltid tillgänglig tyvärr. Och heller inte utrustad med svenskt tangentbord. Jag veeeeet att man kan fixa inställningarna men det gör man typ vart femte år när man köpt ny dator. Sen glömmer man hur man gör åren emellan. Och så klart kan det skolja sig mellan märken...
Ni ser ju mina tama bortförklaringar!

Nu kommer bloggandet tillbaka! Oavsett hur, blir det blogga av!