Mina försök att vara "osvensk"

Ibland känner jag att jag måste skaka av mig den "svenskhet" som ofta drabbar mig till vardags. Föreställ er följande scenario: ett mellanstort rum fyllt av en stor ansamling av människor från olika arbetsplatser, som ska fika i en paus, och två små fikabord i mitten med ex kaffe. De flesta människor står i sina "klickar" och pratar med folk de känner sedan tidigare. Det är nycket "Hej! Det var länge sen!" "Är du här?" Ni vet hur det brukar vara. Man står i små ringar med ryggarna utåt och snackar om gamla tider. Jag stod och pratade med min kollega som ganska snart blev bortryckt av någon som ville visa skolan vi var på. Jag var inte alls intresserad så jag tar en kopp te och skickar nåt meddelande på mobilen. Allt för att se upptagen ut och inte alls känna mig utanför i väntan på att få börja mötet igen.
Efter nån minut ser jag en kvinna på andra sidan rummet som också står ensam. Min första tanke är att stå kvar där jag står. Varför skämma ut sig med att springa fram och presentera sig och börja prata? Jag tittar på klockan och inser att det är fikapaus i 15 minuter till. Där ska jag alltså stå helt ensam i 15 minuter och blicka ut över folksamlingen. Då händer nåt! Mina fötter börjar röra sig mot kvinnan i fråga och knappt innan jag vet ordet av är jag framme och har börjat prata med henne! Det visade sig vara en väldigt trevlig kvinna med mycket intressanta saker att prata om. Då kände jag mig lite "osvensk" eller kanske det var mer "Otrillingnöt"? Kvinnan jag pratade med blev jätteglad och vi lämnade vårt samtal med ett leende och en ny bekantskap.

Jag läste en studie om människor i USA som använde en telefonkiosk (de var helt omedvetna om experimentet) där några fick extra pengar tillbaka i växel när samtalet var över medan andra fick exakt det de skulle få tillbaka. När testpersonerna sedan gick ur telefonkiosken gick en kvinna förbi med några böcker som hon tappade (givetvis var hon ditriggad). De människor som fått lite mer i växel var också mer benägna att hjälpa kvinnan att plocka upp böckerna hon tappat. En sån liten medgång i livet medförde alltså att människor blir mer hjälpsamma! Tänk vad vi alla kan hjälpas åt i världen! Om vi alla tar ett litet ansvar genom att vara lite extra vänliga som att hålla upp dörren, avfyra några leenden, hjälpa någon okänd eller liknande, sprider sig detta ganska snabbt. Det är väldigt smittsamt! Så ut och gör nåt vänligt idag mina vänner!