Vi åkte till storstan igår sen eftermiddag och gick och åt på ett steakhouse. De serverar alltså kött och hamburgare, men också kyckling och sallad. Jag valde hamburgare och maken en biff. Till och med valde jag bort stripsen till förmån för grillade grönsaker! Jag är ju fantastisk.
Det jag märkte och undrade lite över var alla par som satt och åt. Vi blev nästan alla uppradade (nu var restaurangen så gott som full) vid en vägg och satt där med nåt bord emellan varje par. Jag observerade paren i smyg och märkte att de flesta paren (man och kvinna) inte pratade med varandra särskilt mycket. De satt tysta och tittade på väggen eller andra människor, eller så satt de och åt. Det var åtminstone ett par som inte sa ett enda ljud till varandra på hela kvällen.Paren var både unga, äldre, medelålders och nåt var säkerligen på första dejten.
Har man inget att prata om? Finns det inget mer att säga varandra utanför husets väggar? Vågar man inte prata när det finns människor så nära som ett bord iväg?
Jag och maken har alltid massor att snacka om även om vi umgås 24 timmar om dygnet nästan, när jag har lov. Vi snackar kanske för mycket? Kan man göra det?
Efteråt gick vi på bio och såg "The Tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie. En riktigt bra film med en snygg twist på slutet. Båda är ju väldigt bra skådespelare och filmens plot var helt okej. Och så var den rolig. Jag kan varmt rekommendera den!
Här ska njutas! Trevlig lördag!
Inlägg
10 kommentarer:
Ja jag tycker också sånt är konstigt. Man måste ju kunna prata med varandra, vad är det annars för förhållande man har? Vi pratar också mycket med varandra och skrattar tillsammans. Vilket jag också tycker är viktigt.
Låter som att ni har haft en underbar kväll. Vi hade också dejt igår. Dubbeldejt med goda vänner. Barnen var hos mormor och morfar så vi fick tid att bara sitta och prata med varandra och vännerna. Hur härligt som helst!
Dinner and a movie, verkligen en härlig dejt! Tyvärr är det nog som du säger, vi svenskar är dåliga på att samtala när vi är ute på tu man hand. Bättre då att ta med sig tjejkompisarna!
Mat ska ju låta maten tysta mun, det är lag på det ;) Dessutom hade de ju redan brytit mot mysfredagstacoslagen, så du kan ju inte förvänta dej hur mycket crazy spontanitet som helst ...
Ja, varför var det så tro? Jag tycker man har så mycket att surra om när det är eftermiddag och kväll och man samlas runt bordet. Eller är man rädd att störa andra? Inte vet jag.
Skönt att få gå ut på egen hand en kväll!
Tänkt på samma sak, är väldigt vanligt med den tystnaden, sist såg jag ett par läsande varsin tidning genom hela middagen. Kan ju inte vara blyghet heller för på pendeltåget och tunnelbanan redogör folk för hela sin sociala situation, hörde sist "han var bra inatt, vi hade en underbar natt;-)", ett fenomen vi får forska vidare;-), kan det vara så hemskt att innan spriten gått in så pratas det inte?
Håller med dig om att det är konstigt att folk säger så lite till varandra när de är ute på restaurang. En film som tar upp det är Frukost på Tiffany, tror jag den heter. Där ett yngre par sitter och kommenterar ett äldre som inte säger någonting vid middagsbordet, medan de själva knappt hinner äta för att de pratar så mycket. Är inte säker på filmens namn. Någon som vet om det stämmer? Kram Kim
Visst är det konstigt, det stämmer också på många föräldrar som är ute och äter med sina barn. De tittar knappt på varandra och än mindre pratar. Skumt!
Hahaa! De kanske satt och hoppades det hela skulle vara över snart så de kunde komma till "efterrätten" där hemma...?!?!? ;-)
Fast jag tror att det är olika det där med hur mycket man pratar utan att det behöver betyda om det är bra eller dåligt. Ibland njuter man kanske bara av varandras sällskap utan att det behöver vara så måna ord inblandade??
Jag är en pratkvarn men min make är INTE det och jag kan lugnt säga att vi pratar "mindre" med varandra än vad jag gjorde med mitt ex som även han var en riktig "pratare". Ändå säger det inget om våra resp relationer....! Alltså om den ena är/var bättre än den andra...
Fast TYSTA är vi ju aldrig riktigt om vi "dejtar" jag och maken....
:-)
Härligt att NI hade det bra iallafall! Det är underbart när man kan få rå om varandra utan barn ibland!
:-)
KRAM!
Ja, låt maten tysta mun ;-) Vi kan ibland vara väldigt tysta vid mat - akut åtgärd av lågt blodsocker. Och på liknande snabbmatsrestauranger är det nog bara "in och ut" som gäller. Tyvärr. Å andra sidan är det väldigt sällan. Och barnfria var en evighet sen.
Men än kan vi sätta oss i timslånga samtal om ditten och datten. Vissa saker lite känsligare, som man inte vill ta "offentligt", andra till småtimmarna ;-)
åh, du beskriver allt så träffsäkert! Låt maten systa mun. Att tala är silver, att tiga är guld.
MEN: Att tiga är att samtycka! Vi måste höja våra röster för att höras!
Mysigt att ni gillar att tala med varandra mycket -"för mycket". Det gör vi också till min stora lycka, jag är en riktig pratkvarn.
Ibland är det dock skönt att kunna vara tysta tillsammans.
Men under en middag på tu man hand? Njä.
Och man kan ju inte helt basera ett förhållande på "efterätten" som Saltis kallar det:-)
Eller det kanske man kan ;-D?
Skicka en kommentar