Maraton

Jag har faktiskt inte sprungit ett maraton - ännu - även om planen är att kunna genomföra ett i framtiden. Däremot har jag läst ett maraton känns det som. Maken fick för en tid sedan en briljant idé. Han hade hört talas om en bra bok, som han själv inte hade lust att läsa, och eftersom jag är fanatisk kunde väl jag kanske se till att läsa den istället? Jag bangar inte för utmaningar, det kan jag tala om. Boken heter "Atlas Shrugged". Sedan dess har boken funnits i bakhuvudet hela tiden och jag har letat lite på pocketställen och på biblioteket. Inget napp. Maken påstod också att den skulle vara så tjock att den inte skulle kunna bli pocket. Well, well. Inne på Adlibris hemsida fanns den minsann. I pocket. Såååå tjock var den ju inte after all. Jag beställde den. Och den kom.
Den såg ganska nätt ut när jag tog ur den ur paketet. Lite lagom. Jag öppnade den och ögnade igenom snabbt. Ganska snart insåg jag att det kanske skulle komma att bli en stor utmaning i alla fall. Liten, liten text och 1070 sidor på engelska. Jag skojar inte. 
Antalet sidor brukar inte skrämma mig nämnvärt, speciellt inte om boken verkar bra. Om denna bok visste jag knappt nånting mer än att det var en man som tänkte stanna världen. Inte mycket att gå på med andra ord.
Det var en enorm uppgift. Jag vet faktiskt ingen bok jag kämpat så mycket med som denna. Det har varit fullt med motgångar.
Till en början skrevs det mycket om en järnväg. Det var problem hit och dit, inte fanns det stål att bygga med och det var dyrt. Sedan byggdes en ny tåglinje med en ny sorts metall som precis uppfunnits, billigare och starkare. Superspännande va?
Det var tungt att läsa sida efter sida. Väldigt tungt. Så hände det! Det som brukar hända efter mindre än 50 sidor, men som nu tagit cirka 500, boken började bli spännande och jag fattade faktiskt varför järnvägen tagit så många sidor i anspråk. 
Världen håller på att kollapsa, de som styr USA skapar fler och fler påbud och lagar för att upprätthålla landet och se till att ingen tjänar mer än sin granne, ingen får producera mer än sin konkurrent och ingen får konsumera mer eller mindre än sin nästa. Ett uttryck har skapats som man säger när man inte riktigt vet svaret på en knepig fråga. Det lyder : "Who is John Galt?"
Det får man faktiskt veta i slutet av boken. Tack och lov.
Allt som allt tycker jag att boken var bra. Jag kanske ifrågasätter att man behöver1070 sidor för att skriva storyn. Den var tänkvärd och hade många poänger.
Något som jag verkligen INTE gillade var att vid flera tillfällen hade någon av personerna i boken en monolog. Med monolog menar jag att han/hon pratade med någon/några oavbrutet, väldigt länge. De första monologerna var 3-4 sidor. Ganska långt, men ändå helt okej, för det de ville säga var logiskt. Någon gång i slutet av boken kom vi fram till en radiosändning som blev kapad av den däringa John Galt. Han ville berätta för världen om hans val och vad han ansåg gått snett i världen. Den monologen var på drygt 40 sidor! Lite hjärntvätt av författaren. Det mesta av talet låter så här:
"They have taught man that he is a hopeless misfit made of two elements, both symbols of death. A body without a soul is a corpse, a soul without a body is a ghost - yet such is their image of man's nature: the battleground of a struggle between a corpse and a ghost, endowed with the knowledge that everything known to man is non-existent, that only the unknowable exists."
40 sidor av detta tycker jag är att ta i. Någon som känner sig sugen att anta min utmaning att läsa den? :) Jag kan fingervarmt rekommendera den!