onsdag 2 juni 2010

Det är skönt att imorgon är en annan dag..

...jo, men faktiskt är det skönt att ha en natt och bara radera en dag och för att sedan vakna upp som en nästan ny människa. Om måndagen var smärtans högtid, var gårdagen njutningens dag. Huvudvärken låg liksom i bakgrunden även igår. Den hotade med att utlösas, men jag vägrade den tillträde till skallen igen. Access denied. Jag drack mycket vatten (och sprang därmed som en galning på toa hela dagen), jag tog det lugnt, stressade inte upp mig och tog en skön promenad med dottern när jag kom hem.

När man är ute och går med dottern, som ni kanske redan märkt i mina inlägg, är det lätt att vara så där osvensk. Det bara kommer naturligt. N pratar med allt och alla, skrattar högt åt sig själv där hon springer bredvid mig och hittar på en massa bus. Som igår. Vi går på stan i godan ro, när N plötsligt får höra dansbandsmusik från ett av torgets hörn. Det var riktig skogs-dansband, rejäla saker som jag inte hört på väldigt länge. Det börjar givetvis spritta i kroppen på dottern. Hon kan inte hejda sig. Utanför väskaffären snurrar hon runt, runt, runt. Faktiskt så mycket att hon blir yr i skallen och två äldre damer roar sig med att titta på hennes galenskaper med stora leenden. Jag lät henne hållas ett tag.
Tills hon bjuder upp även mig till sin dans. Japp. Ni hörde rätt. Hon höll i mina två händer och vi dansade och shakade loss mitt på stan i rusningstrafik. Det är något jag normalt inte gör, om ni fick såna tankar, men ganska befriande var det i alla fall igår. Vi stod där en bra stund och skakade runt, tills jag sa stopp : ) Jag tror N skulle kunnat vara kvar länge till. En osvensk tisdag helt enkelt.

På kvällen sprang jag i parken för första gången eftersom vädret var fantastiskt. Och det var underbart! Vilka fina miljöer och kul att se människor och djur istället för att springa i ett litet rum, med dålig ventilation och stirrandes in i en vit vägg...Och vet ni vad. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag gillar att springa. Jag trodde aldrig dessa ord skulle komma över mina läppar (eller tangentbord), men så är det. Jag gillar att springa.


Bild lånad

5 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å vad härligt!!! Sådana stunder vill man kunna konservera och ta fram och sniffa lite på när det är jobbiga perioder. Och att springa är verkligen skönt! tyvärr har jag ju alldeles kommit av mig men hoppas fortfarande på att jag ska få ändan ur och börja någongång... haha! ;-)
DU nu kommer ni väl snart hit va?!?!?!?!?!??
Maila mig GÄRNA på min saltistjejen-adress (finns på bloggen) såvi kan försöka bestämma träff! Vill sååå jättegärna träffa dig och din familj!
KRAMAR!

Mrs Clapper sa...

Vad skönt att bara släppa loss sådär! Det behöver man!!

Marianne sa...

Hahaha, härligt! Med barn kan man göra så mycket roligt som bara inte riktigt går för sig som vuxen : )

Anonym sa...

Vad härligt! Dessutom blev jag lite avundsjuk när du skriver om att springa. Åh vad jag saknar det. Det är inte så lätt här...inte heller så hälsosamt bland alla avgaser. ^^

Trillingnöten sa...

Saltis: Men eller hur! Det kommer man alltid att komma ihåg för evigheters evigheter! Jag har mailat!

MrsC: Absolut! Speciellt när vädret är fint, då måste man verkligen passa på :p

Marianne: Visst är det så! Man får passa på att göra sånt när man har små barn :) Titta på tecknad film på bio, äta hur mycket glass som helst, ja, allt man kan hitta på!

Kim: Nej, det förstår jag! Men hur tränar man då i Korea? Finns det gym? Eller nån fin park? Eller tränar man inte alls?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...