Igår var det således dags för en träff med farfar för första gången! Vi var nog alla lite smått nervösa, speciellt när makens bror ringde och sa att han inte hittade honom på flygplatsen.
Till sist kom farfar till rätta och efter en dryg timme kom han hit och såg sitt barnbarn för första gången. Han var lycklig! N var skeptisk. Vad är det för människa som kommer hit och ska kramas och hållas på?
Hon blev jätteblyg! Hon satt i mitt knä och kikade på farfar "under lugg"...Till sist vågade hon prata lite med mig och springa fram och tillbaka framför farfar till sitt rum. Allt medan hon höll koll på honom.
Efter en stund gjorde farfar ett genidrag. Han tog fram sin megacoola mobiltelefon! En tekniknörd som N kan ju inte motstå nåt sånt. På två röda sekunder stod hon bredvid farfar och pekade och kikade på telefonen. Lycka var när hon fick hålla den och lyssna på musik med en gubbe som dansade på skärmen! Ojoj! Nu blev farfar riktigt populär. Vägen till Ns hjärta går absolut genom teknik. Speciellt när farfars mobil har TV, antenn, ficklampa och andra små funktioner som imponerar...
Idag gick vi till parken tillsammans och N blir mer och mer bekväm med farfar. Det känns jätteskönt. Både för honom och för oss!
Igår kväll när farfar kom. Det var lite misstänksamt från Ns sida.
N och farfar idag i parken.
söndag 27 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Härligt!
Å vad härligt!!!
Bilden på dem i Parken är sååå himla FIN!
kram!
Vilken fin bild när de går hand i hand! :)
Vad härligt! Den nedersta bilden är ju underbar, blir alldeles varm i hjärtat!
Hej
Hittade din blogg genom din kommentar på Mariannes blogg. Blev nyfiken på dig eftersom jag också vill ha en ipad. Fångades av rubriken på din blogg och upptäckte att jag tyckte om din blogg. Jag kommer att lägga in den på min blogg så att jag kan följa dig. Kram Kim
Tekniknöd redan :-) Det kan bli dyrt senare...
Jag blev tårögd jag. Jättefint.
Åh vad mysigt de ser ut att ha det i parken. Hmmm.. hon blir inte lätt sen när hon ska ha det senast inom teknikens värld ;)
Vilka fina bilder, vad roligt att N har börjat lära känna sin farfar!
/ Kram Ida
Vilken jättefin farfar! Bor han i USA också? Bilden när de går handihand fick i alla fall mig att bli rörd.
Kram!
Malin: Ja, verkligen. Jag kan bara hålla med!!
Saltis: Jag tycker också den är fantastiskt fin :)
Sara: Jag myser också när jag ser den!
Mrs C: Den är jättefin, jag kan bara hålla med. Den värmer som du sa!
Kim: Vad kul att du hittat hit! Du är varmt välkommen! Jag ska kika in på din blogg också så snart jag får lite tid över! Kram så länge!
Camilla: Ja, jag befarar det värsta kan jag säga!! :)
Emma: Ååååh :)
Ida: Ja, usch! Det ser jag inte fram emot - pengamässigt i alla fall. Vi får se till att vinna lotteriet :)
ida: Ja, äntligen säger jag bara!
Emmama: Han bor i USA nånstans ja :) Men det är både dyrt och omständigt att komma hit...
Skicka en kommentar