Att skapa framtidsdrömmar är nog något av det viktigaste man kan göra som människa. Oavsett hur ung eller gammal man är. Och drömmarna kan alltid förändras. För även om det är en klyscha så stämmer det:
Det är inte alltid målet med resan som är det viktiga, utan resan dit. Tar den liten kringelkrokar gör det ingenting, det ger bara lite extra erfarenhet och krydda till tillvaron. Det gäller bara att fokusera om det är något man verkligen vill uppnå.
När jag var liten var min framtidsdröm att få en man och skaffa barn. Jag hade en vision om att bli mamma innan jag var tjuo, annars var man för gammal. Beakta här att jag bara var 9-10 år vid tidpunkten. När jag väl nådde tjugo tyckte jag inte längre att den åldern var lika med lastgammal. Nu för tiden anser jag att det är ganska ungt faktiskt. Av uppenbara anledningar. Jag tänkte också att ett litet
fotbollslag av barn heller inte skulle vara nåt problem. Well, tack och lov övergav jag den idén ganska snabbt.
När jag var fjorton lade jag till
yttrerligare en dröm. Att bli lärare. Det var ju lite lättare att planera än att skaffa man och barn innan tjugo. Välja gymnasieprogram och sedan universitet. Skaffa bra betyg först givetvis. Lätt som en plätt att följa den snitslade banan.
Under gymnasietiden och början av universitetet kom suget att flytta utomlands ett tag. Först gick blickarna till England och
Irland. Faktiskt blev det mer än blickar.
Jag kom in på nåt universitet i Irland och CSN var klart. Men jag bangade. Det var inte rätt tidpunkt helt enkelt. Kanske något som jag ångrar idag en smula, för Irland vill jag verkligen besöka.
Istället åkte jag efter universitetet som au-pair till USA. Första tanken var ju inte New York utan Chicago eller Boston. Jag hade ju ingen aning om nån stad egentligen, vad det skulle innebära.
New York blev det av en slump. Mitt i smeten.
Och där uppfylldes två av mina drömmar. Att bo utomlands och skaffa man och barn. Jag fick liksom allt på köpet.
Ett tag kändes det som att alla drömmar var uppfyllda, men sen smyger det på. Det kommer alltid nya. Alltid. Och det är skönt. Nu är drömmarna något annorlunda.
Flytta till New York. Det är nog ingen egentligen dröm, utan en verklighet. Frågan är bara när? Det får tiden utvisa. Sedan är det ju den där
drömmen om författarskap som har legat och lurat hela tiden där i bakhuvudet och som äntligen börjar ta form. Den är ju på gång, men får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom ännu. Det måste bli perfekt från början.
Sedan finns ju de där drömmarna som kanske inte är livsomvälvande vid första anblicken så som att resa och se länder som Frankrike, England, Italien, Kina, Kanada, Irland, Japan, Indien och sånt. Ni vet, det vanliga.
Drömmen om ett hus och kanske obegränst med pengar för att slippa oroa sig. Det gör man nog ändå. Pengar löser inte allt, men det underlättar.
Drömmen om fler barn och sedemera barnbarn och barnbarnsbarn. Gärna barnbarnsbarnsbarn. En
trevlig ålderdom utan krämpor och fattigdom. Lite sånt.
Drömmar ja.
Dream big helt enkelt. Våga kämpa och våga kasta dig ut.
Det mesta löser sig. Mer eller mindre. Man ångrar oftast inte det man gjort, men det man inte gjorde.
10 kommentarer:
Det är precis den devisen jag har bestämt mig att leva efter så mycket som möjligt, att om jag nödvändigtvis ska ångra något ska det vara något jag gjort och inte det jag aldrig gjorde! Så "kör hårt" och lycka till med såväl New York som författarplaner!
Ja, det där skriver jag under på stort. Drömmar är så viktiga för livet. Att uppfylla dem alla är inte alls nödvändigt - och det är ju precis det du skriver, att vägen mot målet/drömmen är det allra viktigaste.
Så klokt och tänkvärt skrivet.
Drömmar är jätteviktiga och härliga att ha. Bara man inte glömmer nuet. Det kan vara lätt att hamna i "när barnen är så stora då.." "när jag kan prata flytande engelska då..." "när jag blivit smal då...". Det blir ju tråkigt att bara längta framåt i tiden, man måste kunna njuta av nuet och göra saker nu.
Spännande att se om/när ni flyttar till NY. Så omvälvande drömmar har inte jag just nu. En dröm är i alla fall att köpa egen kajak och paddla en massa när barnen blivit ett par år äldre så att de klarar sig själva hemma eller kan paddla med.
Drömmar är jätteviktigt, men också att leva i nuet och inte bara i framtiden...
Jag var alltid avis på de som visste vad de ville bli så tidigt, jag har aldrig vetat det - haha. Eller jo typ, men ändå inte. Författare liksom, det går ju bara vid sidan om för de flesta. Härligt att veta så tidigt som du gjorde!
Min dröm var som barn alltid att skriva böcker. Och att få bruna ögon, haha. Thats about it. Lycka till att ändra ögonfärg liksom (linser gills inte). Jag har aldrig drömt om hus, barn och man. Aldrig, förrän nu. Nu längtar jag efter hus på landet osv. Bara jag sätter ned foten i stan blir jag irriterad.
Mina nya drömmar är:
Halvförsärjande på landet.
Ett par kids.
Ge ut ett flertal böcker.
Leva i harmoni.
Få vara med om att det blir en BÄTTRE värld under min livstid (en ganska så omöjlig önskan).
Drömmar är så viktiga. Vissa finns med från början medan andra kommer till på vägen. Och man blir aldrig för gammal för att drömma, längta och hoppas. Men framförallt att se till att göra något åt de där drömmarna för de gör sig inte själva. Ut och fånga dem helt enkelt! Stora som små!
Lycka till med alla dina drömmar vännen och ah en antastiskt fin helg!
Kram Lotta
Tänk vad konstigt så mycket som händer bara av en slump! Och så är det förstås mycket man planerar noga också. Det blir förhoppningsvis en bra mix av både och!
New York är väl verkligen drömmarnas stad. Fast After Shave-Knut alias Gunnar Plysch, sjunger 'Jag vill bli en del av dej Borås, Borås' :) Drömmarnas stad kan nog vara där också :) http://www.youtube.com/watch?v=MT0ifTYdbPg
Jag vet inte hur realistiskt det alltid är, men det var någon gång någon som sade "Om det inte finns några begränsningar, vad skulle du göra om dagarna då?" och så efter svaret kom nästa fråga: "Vad är det som hindrar att du gör det nu?" För somliga saker funkar det resonemanget, men inte för allting. Precis som du tror jag påa tt man ska ha drömmar, och att man ska se till att förverkliga somliga av dem.
Det verkar som att du har mycket klokt att säga och detta inlägg träffade mig hårt idag (titta gärna på mitt senaste inlägg, så förstår du varför).
Jag håller med dig, det är verkligen viktigt att drömma, men vad händer om alla ens drömmar går i kras??? Alla mina drömmar har tyvärr flytt sin kos och nu står jag ensam och förvirrad kvar på jordens kalla yta. Vad gör man för att finna tillbaka till sina drömmar?
//jonna d
Underbart !!Underbart !! "Trillis" (är så glad för det namnet, haha) att få börja dagen med att läsa ditt inlägg. Tack! Jag mötte en idrottsprofil för drygt två år sedan, vi hade aldrig setts tidigare men just den kvällen befann vi oss på samma plats. I flera timmar, ända till solen gick upp, delade vi tankar och mål som två små tonåringar. Han sa ungefär (men lite inslag av mitt sätt att gärna "romantisera uttrycket") : En dröm är en dröm, den är svårare att förverkliga och just det faktum att det är en dröm, gör den mer otillgänglig. Men om du gör om din dröm till en ambition, då har du större chans att lyckas och förverkliga den. De orden förändrade hela min syn på drömmar. För egentligen, är ju drömmar någonting vi vill uppleva, så varför låta det bara vara just drömmar? Självklart var det mötet med den mannen inte en tillfällighet i mitt liv..
När jag läser din text blir jag lycklig i hela hjärtat, för du har verkligen gjort ambitioner av dina drömmar. Och du har ju massa underbara saker kvar, precis som du skriver: Det kommer nya saker hela tiden! Jag har en lista som jag mer och mer vågar sätta färg på. En av huvudpunkterna på den listan är ett författarskap, precis som du.
Ps/ Tusen tack för din underbara delning om din dotter när hon besökte akuten. Skönt att det inte var något allvarligt som hade hänt. Hon verkar vara en alldeles fantastisk liten unik varelse.
Marina: Så klart! Det är ju "bara" att göra...man hmnar oftast alltid på fötterna i alla fall :) Lite som en katt!
Husfrun: Ja, men eller hur! Det finns vägar som är så fantastiska att slutmålet bleknar i jämförelse! :)
Camilla: Ja, det där med nuet är svårare för mig. Jag drömmer gärna och ser framåt och glömmer nuet ofta. Blir nog ett inlägg om det också! Kajak är ju spännande :) Det skulle jag gärna också göra!
Duktiga: Leva i nuet är så svårt! Det är nästan svårare än att drömma sig framåt. Hahaha, vilken dröm med ögonfärgen. Man ska aldrig säga aldrig. Kanske innan vi går ur tiden kommer det att vara möjligt. jag tror på forskningen. Fast detta kanske inte är så viktigt att forska om. Dock en möjlighet! resten av dina drömmar är ju helt klart möjliga att uppnå! det där med att bo på landet och så...perfekt!
Lotta: Alla drömmar kan bli verklighet, men som du skriver, man måste jaga fatt dem och dra ned dem på jorden :) De gör sig inte själva! Kram!
Steel City Anna: Ja, man vet ju inte vad som komma ska. Är det slump eller öde eller val? Det är galet hur det kan bli. Borås ja. If everything else fails, då vet du var du kan hitta mig om några år. Hahaha!
En bok: Men du, det där ska jag ta fasta på! det är lite som att konkretisera sina drömmar och hur man ska nå dit. Vad är det som stoppar en? Hur kan man lösa det? Tack!
Jonna D. Ja, hur gör man? Det är svårt! Att bara tänka positivt går inte alltid, även om man brukar slänga med den klyschan. Det finns alltid möjligheter, någonstans bortom alla tvivel och krossade drömmar. Det kanske inte blev som man tänkt sig, man får ta en omväg helt enkelt...
Malin-C: Tack för dina värmande ord vännen :) Jag gillade verkligen det din vän sa! det är så sant. Drömmar är ju oppunåeliga, men tar man ned dem, putsar av dem lite och sätter dem i nytt ljus är allt möjligt och det är fantastiskt. Ambitioner ska man ha, annars står man stilla :)
Våga är det viktigaste! Kasta sig ut ibland och tro på sig själv!
Skicka en kommentar