Att vara ledig

Att vara ledig helt oväntat mitt i veckan är skönt, men samtidigt känns det som att jag skolkar lite. Eller som att jag har glömt att gå till jobbet. Som att alla är där, men inte jag. Så är ju inte fallet, det vet jag innerst inne, men hjärnan spelar en ett spratt ibland. Vi tog tillvara på dagen igår och spenderade lite tid på stan med min syster C och hennes lilla dotter. Sedan styrde vi kosan hemåt tillsammans och lät barnen leka ett tag. Rykten om att mamma och bror skulle ha vägarna förbi stan gjorde att vi tog oss ut på stan igen för en fika med även de två. Jättetrevligt! Helt spontan dag.

Jag och dottern var in på lite affärer efter att vi lämnat sällskapet. Det börjar bli dags att leta höst-och vinterkläder. Tänk, redan dags. Det gäller att vara ute i god tid för att få en bra deal. Bra vinterkläder kostar en hel del. De två senaste vintrarna har verkligen krävt rejäla grejer och jag misstänker att det blir samma sak i år. Varje gång jag tänker på att det snart ska komma snö ryser jag. Förr om åren tyckte jag att det var ganska skönt med mörkret och så lite snö på marken. Då var det heller inga mastodontvintrar utan lite snö här och var, ibland minus femton men mest minus fem, ibland plusgrader. Alldeles lagom. Det här med minus femton och ton av snö i flera månader utan avbrott är ganska nytt i min värld. Det kombinerat med det eviga mörkret har gjort mig lite smårädd för vintern. På jobbet är det dessutom svinkallt inomhus på vintern och jag går hela dagarna och fryser. Trots varma kläder och trots att vi påpekat för fastighetskontoret hjälper det inte. I år ska jag inhandla megatröjor och massor av dem. Jag vägrar frysa...just ja, och vår lägenhet är också iskall på vintern. Så kall att vi måste ha värmeelement i dotterns rum så att hon inte fryser tårna av sig på natten.
Nae. Nu ska jag njuta av att det är höst istället för att frukta vintern. Hösten med sina fina löv, den friska luften och mörka kvällar med en kopp te framför TV:n. Mys!
Och vem vet, vintern kanske blir mild (håller tummarna hårt!) i år!

Jag och dottern i pulkabacken i vintras.