Sommarplaner

Sommarplaner var det. Nu har vi ju inte så himla mycket semester i det här landet. Jag har två veckor mitt i juli. Sen är det inget mer. Så några stora planer har vi inte i år. Ingen Sverigeresa (eller annan lång resa för den delen heller).
Dock kommer två systrar från Moderlandet och hälsar på. En i juli och en i augusti. Det blir ju fint! Ena systern har aldrig varit här heller så det blir mycket nytt! Och spännande! Svägerskan är också på ingång från Seattle. Hon stannar ett bra tag och umgås med oss.

I år hade jag tänkt att ta tillvara på sommaren mer. Åka på småutflykter. Passa på att åka till Bronx Zoo oftare (och de andra djurparkerna) eftersom vi har medlemskap där. Förra gången vi hade medlemskap åkte vi bara en gång! På ett helt år. Tragiskt alltså. I år får det bli skärpning.
Åka till stranden kanske. Det är en bit från oss så det blir till att kanske låna bil eller satsa på att åka 2 timmar med tunnelbana...kan det vara värt ett par gånger i alla fall.
Sedan finns det massa roliga aktiviteter runt i stan om man bara orkar hålla sig uppdaterad. Marknader, parader, uppvisningar. Och massa annats skoj.
Nu är ju också sonen lite äldre och har mer utbyte av att åka till olika ställen. Då blir det också roligare.

Vad har ni för planer i år?

Stenen rullar

Tack för kommentarer om egna upplevelser kring att söka medborgarskap! Ju mer man vet, desto lättare är det att förbedera sig inför det som komma skall. I veckan fick jag ytterligare ett brev från USCIS (som sköter immigration). Där står det att min tid för intervju och prov är den 30 juni! Alltså bara några veckor framåt i tiden. Kanske dags att börja plugga? Nästa helg. Kanske. Jag vet med mig att jag kommer sitta där sista helgen innan och råplugga. Tiden går så himla snabbt att det är svårt att hinna med.

Imorgon börjar sista veckan av detta skolår och det är fortfarande en hel massa att hinna med. Packa klassrummet något, samla ihop barnens konstverk, födelsedagar som ska firas och så klart ordna med lite presenter till sonens lärare. Det blir böcker i år och så kanske nåt litet presentkort på nåt kaffeställe. Det brukar vara uppskattat.
Till dotterns lärare vet jag ännu inte. Skjuter så klart upp det till sista helgen. Givetvis. Vem ska jag inbilla att jag är organiserad och planerad? Jag hade tänkt gå ut idag och kika lite i affärer, men det regnar katter och hundar där ute just nu. Inte alls idealt att gå ut med andra ord. Tydligen ska det åska och ha sig, storma lite dessutom. Nej, idag blir det inomhus.

Igår var vi ute hela dagen nämligen. Vi åkte till Central Park med en väninna och hennes dotter. Faktiskt, nu när jag tänker efter, är detta årshelgen sedan vi träffades för första gången förra året! Då var det på Sveriges Nationaldag eftersom det var en lördag om jag inte missminner mig!
I år träffades vi vid en lekpark och sedan hade vi en fin picknick innan det var dags att bege sig hemåt. Jättemysigt! Sonen var fruktansvärt trött efter den dagen och somnade sittandes när han tittade på TV en stund...Med en missad middagsvila och mycket gående (vagnen gick sönder på vägen hem så han fick gå väldigt mycket. Med mutor) var han helt slut. Plus varmt och kvavt...Det tär på en liten kille som inte ens är fyllda tre ännu.

Hoppas ni haft en fin helg också!

Och plötsligt var det sommar ja.

Den här våren har varit konstig. Knappt någon vår. Nån enstaka dag med varmt väder. Annars har det regnat och varit ganska kyligt, för att vara New York. Så en dag förra veckan kom sommaren med buller och bång!
Från 10-15 grader till BOOM! 30! Bara så där. Kroppen hänger inte riktigt med. Och inte garderoben heller...Jag har ett par shorts. Typ. Jag måste ut och handla lite. Samma med barnen. De brukar vara förberedda men i år har det liksom inte blivit av eftersom våren varit så konstig. Dags att börja sålla och lägga till.

Vi har också börjat använda vår AC, annars överlever man inte. Det roliga är att på vintern sover vi med endast ett tunt lakan. På vintern, på grund av AC, så sover vi med tjockt täcke. Så har vi det. Jag längtar efter svensk sommar ibland, då det ofta räcker med att öppna ett fönster så att en bris kommer in.

Men nu är den här, sommaren. Jag ångrar att jag klagade på att det var kallt tidigare. Verkligen. Ångrar. Nu återstår det bara 3-4 månader av svettande och höga elräkningar, sen är det höst igen. Jag ska inte klaga. Allt är lättare i varmt väder.

Memorial Day

Idag är det måndag. Och jag är inte på jobbet. Anledningen är att vi "firar" Memorial Day, till minne av de som krigat för vårt land, USA. Jag klagar inte. En ledig dag är en ledig dag. Och efter förra veckan behövdes denna dag. Vi hade rapportskrivning och utvecklingssamtal och massa annat att göra.
Bland annat kom det rymdskepp som vi planerat över hela året med barnen. En pappa i klassen hjälpte oss att sätta ihop det eftersom barnen ville använda metall och metall är ganska svårt att jobba med med mindre barn. I torsdags kom pappan med alla delarna och satte ihop det i klassrummet. Det är ett stort skepp. Barnen fullkomligt skrek av lycka! De satt i rymdskeppet och kramade varandra. Så glada var de.
Vi ska bara bygga taket och sen sätta ihop lite skruvar och annat så är det klart. Äntligen!

Apropå att fira de som kämpat för vårt land. Mitt medborgarskap går framåt. Jag kollade i fredags på hemsidan där man kan se statusen på ens ansökan och där stod det att en intervjutid har bokats. Tyvärr kommer den med posten så jag kunde inte se exakt datum och tid. Den intervjun kommer att innehålla olika tester om USAs historia bland annat. Jag fick en broschyr med frågor när jag tog mina fingeravtryck. Så jag ska börja studera den. Det är 100 frågor totalt man ska plugga. 10 frågor kommer på själva provet och man behöver få rätt på 6 av dem för att bli godkänd...

Efter att intervjun och provet är gjort får man vänta på en inbjudan till en ceremoni där man svär trohet till USA och sen vips är man medborgare. Vi får se när detta sker. Det vore lite roligt om det kunde ske den 4 juli på USAs nationaldag! Men vi får se. Intervju först.

Drumpf igen

The Donald (Trump) är på gång alltså. Jag är nästan mörkrädd. Han ser ut att få fler och fler väljare ju längre tiden går. Anonyma undersökningar visar att folk är mer benägna att rösta på Trump om de är anonyma (vilket man ju är under ett val!) än om de frågas rent ut. Så otroligt tragiskt. Vart är denna värld på väg? Jag tänker också på att Österrike är på väg att rösta på ett högerextremistiskt parti, SD blev tredje största parti i Sverige, Danmark och Frankrike ska vi ju heller inte glömma.

Det är fruktansvärt hur folk kan bli så blinda. Är det någon som kommer ihåg filmen/experimentet "The Wave"? Där en lärare lyckades skapa ett parti i sin skola, liknande ett nazistiskt parti, för att visa hur lätt det är att långsamt förändra synen på vad som är normalt och sedemera hjärntvätta folk att utesluta vissa grupper? Det var ju många som ifrågasatte HUR Hitler kunde få så många vanliga människor över på sin sida, HUR kunde folk vara så blinda? HUR kunde de bete sig som får hela bunten? Ja, gott folk. Är vi på väg dit igen måntro? En skock får som blint följer med alla andra?

Jag vägrar vara ett får.

"Färjan"

Syster M skickade en bok med min andra syster som kom på besök i april. "Färjan" av Mats Strandberg. Det handlar om en Finlandsfärja som är på väg över Östersjön när plötsligt hemska saker börjar hända. En liten pojke står i korridoren och behöver hjälp att hitta sin mamma. En förbipassarande man hjälper pojken in på sin hytt igen. Vad som händer där inne, kan jag inte tala om, men det förändrar mannen i grunden och ingenting blir sig mer likt på den här kryssningen...

Blod utlovas. Mycket, mycket blod. Och eventuellt en uppföljare? Jag kan ju tala om att slutet inte är ett helt avjort slut, utan mer en flytande (ni kommer fatta skämtet efter ni läst boken) iakttagelse.

Gillar ni läskiga, spännande, blodfyllda böcker kan jag varmt rekommendera "Färjan" av Mats Strandberg.

Tre veckor

Nu är det tre veckor kvar utav detta skolår, på min förskola där jag jobbar. Tre veckor! Jag tyckte nyss att det var jullov och sedan början av januari. Det kändes som om våren aldrig skulle komma. Men nu är den här och om tre veckor har vi skolavslutning. Visserligen påföljs den inte utav sommarledigt för oss lärare, men väl ett roligt sommarläger med några barn och ett lite lättare schema med ledigt en dag i veckan! Det ser vi fram emot. Ja och så två veckor ledigt i juli (då kommer syster M på besök!) förstås.

Jag kan fortfarande inte förstå hur mycket som har hänt under det här året som gått. Nytt jobb i september, ny inriktning på pedagogik, fantastiska utmaningar i form av att bygga en stege med barnen och ett rymdskepp (japp, ett rymdskepp). Och nu är det alltså dags att runda av det hela. Som tur är kommer de flesta barn att gå kvar på skolan, förmodligen bara inte i min klass, så jag får se dem ett tag till. Vi har haft en alldeles fantastisk klass. Inte helt utan utmaningar, men vad kan man förvänta sig?

Och så övar vi "Idas sommarvisa" för fulla muggar. Kan det bli mer skolavslutningskänsla än så? Jag tror inte det!

En frivilligt ofrivillig paus

Kan man säga det? Bloggen fick ta en paus ett tag. Det har varit en hel del de senaste veckorna. Ett besök på akuten med sonen, lokala musikaler, galakväll mitt i veckan, rapportskrivningar och förkylningar. Och så jobb så klart. Och städning och tvättning och allt annat i livet.

I onsdags hade min skola en fundraising. Jag vet, en onsdagkväll! Jag jobbade till 17.30, sprang hem till en kollega (25 min rask promenad) för att byta om och så bil till festligheterna. Jag fick gå tidigt eftersom det tar ca 2 timmar att komma hem den tiden på kvällen. Och idag, lördag, är jag fortfarande i återhämtningsfasen efter några nätters dålig sömn...Men galan var fin! Fantastisk utsikt över Manhattan, otroligt fina dekorationer och helt okej mat. Min klass hade knåpat ihop två tavlor, som auktionerades ut. De gick för 500 dollar styck till sist! Jag tror det var de verk som gick allra bäst på hela galan. När proffs arbetar vet du!;)

Den här helgen är för ovanlighetens skull helt obokad. Det ska tyvärr regna. Regnat har det gjort i flera veckor nu, ganska ofta. Igår var vädret helt fantastiskt, men idag är det åter igen regn, moln och kyligare väder. Här är man ju van vid varma vårar och heta somrar, men detta år har börjat långsamt. Jag bär fortfarande jacka under de flesta dagar vilket är ovanligt. Dock vet jag ju vad som komma skall. 30 graders tryckande värme med AC som står på dygnet runt. Det kan jag lätt vänta på...

Nu ska jag hjälpa dottern att rycka ut tanden som sitter lös! Jag är inte bara lärare och bloggerska, jag är också mamma och tandläkare!

Här kommer lite bilder från Sverigeresan förra sommaren!

Systerbesöket är över

Nu har syster och systerdotter åkt hem till Sverige igen. I söndags närmare bestämt. Avsked är aldrig roligt. Speciellt inte när man faktiskt inte vet när man kommer att träffas igen. Nästa år? Om två år? Tre år? Mer? Det är jättejobbigt att inte veta exakt när man ses igen.

Vi har haft två fina veckor tillsammans i alla fall med mycket roligt!

Sonen i skolan komverserar med en av mina elever som fullkomligt avgudar honom :)

Manhattanutsikt från gratisfärjan till Staten Island!

Frihetsgudinnan i förbifart

Fika på Dominique Ansels bageri (uppfinnaren av Cronut som är en mix av croissant och donut)

Titanosaurus igen på American Museum of Natural History 

Där fick N också lära sig enkel origami

Sen var vi på Bronx Zoo. Det gillade sonen speciellt.

Nu har som sagt syster och systerdotter åkt hem igen och lägenheten känns tom...

Kanske skulle bli amerikan?

Vår plan är ju att bo här tills vidare. I USA alltså.
Än så länge har jag ju "bara" Green Card" vilket berättigar mig att arbeta och bo här så länge jag sköter mig. I princip. Kortet förnyas lite då och då, i mitt fall vart tionde år.

Förra sommaren hade vi bott i USA i tre år, vilket betydde att jag kunde söka om att bli amerikansk medborgare. Just då kändes det inte aktuellt. Men så har vi pratat fram och tillbaka om fördelar och nackdelar etc. Sen kom beslutet. Dags att ansöka om att bli medborgare. Framförallt vill jag vara med och rösta och annat spännande. Ämnar man bo i ett land på obestämd tid (kanske för alltid?) så tycker i alla fall jag att man ska ta steget att bli medborgare så småningom. För vissa kanske det är så snart det bara går, för andra kan det vara en lite längre transportsträcka och det är ju okej det med!

I början av april skickade jag således in min ansökan med allt vad det innebar (kopior på green card, passfoton, pengar osv). Sedan är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Idag hände dock något spännande! Jag fick ett brev om en tid att ta mina fingeravtryck, för sånt ska man också göra så klart. Jag är ganska obrottslig av mig så jag tror att det ska gå bra. Under mina år här i USA har jag redan tagit en mängd fingeravtryck av olika skäl (att få jobb på skolor, skicka in ansökan om lärarlegitimation osv) så jag har haft fullt upp med sånt, så vad gör ännu ett gäng avtryck?

Efter att ens fingeravtryck har blivit godkända får man så småningom en tid för intervju och därefter får man göra diverse prov (språkprov och historieprov). Blir man sedan godkänd på allt det får man förhoppningsvis medborgarskap och svärs in i en speciell ceremoni.

Nu måste jag nog snart börja plugga den amerikanska nationalsången? 

Uppdatering pendling och skola

Man kanske inte kan säga att det är en dans på rosor att pendla långt med en 2.5 åring flera dagar i veckan, jag måste säga att det är mycket roligare än jag hade trott. Sonen är inte en ängel men absolut en riktig trooper på alla sätt. 90% av dagarna går det smärtfritt. Vi leker med leksaker, oftast tåg som vi tar med, läser böcker eller bara pratar om det vi ser. Ytterst sällan har han haft meltdowns eller liknande. Ibland lite småtjafs, men det ska man ju räkna med. Så känner ju jag som vuxen pendlare ibland, jag skulle vilja freaka ut och skrika av frustration emellanåt. Nu vet jag ju oftast bättre (oftast!), medan min tvååring inte riktigt nått den nivån av förståelse ännu.

På skolan går det väldigt bra. Han ser så mycket fram emot att åka dit och han har så roligt. Nu har vi till och med kommit så långt att jag kan passera sonens klassrum eller träffa honom i parken utan att han bryter ihop. Han kramas glatt, leker vidare och sen kramas när jag går förbi. Och det är så roligt att få se vad han  gör mig dagarna ibland! Han leker med sina vänner, äter mellis, sover en stund. Allt det får jag en liten glimt av. Och ska jag vara ärlig saknar jag honom när han inte åker med mig på tåget på morgonen!

Familj på ingång

Just nu går vi i väntans tider! Min syster och systerdotter sitter nämligen på ett plan på väg hit - i detta nu! Otroligt spännande!

Vi kommer spendera nästan två veckor tillsammans. Jag måste visserligen jobba några dagar här och där men jag har tagit ledigt de flesta dagar i alla fall. Det ska bli så härligt att få krama om dem snart!

Det blev inget påskande

Här smög påsken förbi nästintill omärkt. Jag och maken var ju bortresta så det blev inget firande. Dotterns skola hade inte ledigt för påsken i år, utan istället har den kommunala skolan ledigt för den judiska högtiden pesach som ligger sista veckan i april i år. Jag var alltså ledig för påsk en hel vecka och dottern gick i skolan. Något påskfirande blev det inte alls.

För oss gör det inget. Vi har inga traditioner att tala om kring påsk. Vi letar kanske ägg. Nåt år har vi målat ägg och ätit påskfrukost. Även när vi var små hade påsken väldigt lite intryck i vår familj. På sin höjd påskägg och eventuellt påskmiddag. Och påskmiddagen hade inga inslag av traditionsenligt ätande. Jag vet att vissa familjer alltid äter lamm, eller skinka eller kanske till och med skaldjur. Inget sånt hos oss.

Ja och så klart gick vi påskkärring! Det är ju en lite mer hednisk tradition som passade familjen väl ;)
Och så fick man godis. För en godisråtta som mig var det en trevlig högtid sockermässigt sett! Nästa år tror jag att vi ska ta och klä ut barnen till påskkärringar. Vi har firandet på mitt jobb som ju är på en skandinavisk skola, men sonen gick inte i skolan den dagen. Jag vet heller inte om han skulle vilja klä ut sig. Det skulle nog bli många protester. Nästa år är han lite större och kan övertalas lättare! Haha

Firar ni mycket påsk?

NEW YORK MIND

Härom veckan hade dottern lite halsont och jag lovade att köpa med mig halstabletter på väg hem från jobbet. Sent kom jag så till min slutstation och började gå hemåt från stationen. Så kom jag på vad jag lovat och kikade runt efter någon liten affär som kunde tänkas sälja halstabletter. Till min glädje fanns en nyöppnat litet krypin som också tog kort och inte bara kontanter. För jag bär nästan aldrig med mig kontanter. Som jag svär över det ibland alltså. Ändå kan jag inte få in en rutin att ta ut några extra ören att ha i plånkan utifall att...
Jag gick in och fann halstabletter som kostade 1 dollar. Jag halade fram mitt Mastercard och föreståndaren talade om att maskinen till kortet ännu inte kommit så med det kunde jag inte betala...

- But you can take the cough drops and come back later to pay!  sa han då.

Jag har ju blivit en riktig New Yorker så jag tittade skeptiskt på honom och undrade vad han kunde tänkas ha för problem...
Han kunde ju inte vuxit upp I krokarna direkt. Visserligen rörde det sig om en dollar men iallafall.

Till slut lyckades jag skrapa ihop en dollar i småmynt så jag slapp bli skyldig...

Semester!

Nu blev det visst ett uppehåll igen! Maken och jag åkte nämligen på semester en vecka. Vi fick en resa i present av makens bror tidigare i år och passade på att åka nu när jag hade påsklov från skolan. Vi åkte till Dominikanska republiken till en resort. Fantastiskt! Det var första gången vi var ifrån sonen överhuvudtaget. Inte ens en natt har vi varit borta tidigare så jag var lite nervös faktiskt. Jag förberedde honom en vecka innan genom att prata om att mamma och pappa skulle flyga och att han skulle stanna hemma med storasyster och farbror och faster och kusin. Först var han inte så glad över det, men ju mer han hörde om det destor mer accepterade han det. Och han hade ju himla roligt när vi var borta!

Jag och maken hade också väldigt roligt! Vi njöt av att slippa laga mat (åkte med all inclusive) och diska. DET var skönt!
Vi gjorde utflykter, snorklade för första gången, åkte upp på ett berg och massa annat. Och så spenderade vi så klart en hel del tid på stranden!

Här är vår resort med pool. Vi gick aldrig i poolen utan föredrog stranden och havet!

Utsikt från Berget Isabelle

Dans på berget. De försökte bjuda upp mig med, men...

Mer utsikt från berget 

Nybyggt torg i staden Puerto Plata

Utsikt från rummet

Jsg hittade en svensk bok på hotellets bibliotek

Vi hade en jättefin vecka tillsammans! Varmt och skönt. Nu är vi tillbaka till lite kyligare vädre (men inte illa!) och snart är våren här! Kanske är den redan här? Träden har börjat slå ut i alla fall.