fredag 14 maj 2010

Att våga vägra Facebook

I förrgår var jag och N till den lokala mataffären (också kallas Coop) för att inhandla lite krubb och nyttigheter. Faktiskt slank rökt makrill ner i vagnen och lite frukt till fruktsalladen vi åt på kvällen. När vi kommit ut ur affären och börjat gå mot hemhållet hörs en röst bakom oss. Den ropar på mig! Då vänder jag mig om och ser en gammal vän till mig från både gymnasietiden och universitetstiden. Vi ser varandra en så där vartannat år. Fantastiskt roligt! Vi började snacka och så säger hon att hon försökt att hitta mig på Facebook utan resultat. Och jag svarar, kanske, en aningens för hårt och avskyeende (är det ett ord?), "Jag skulle aaaaldrig ha Facebook. Hatar." Jag hatar inte människor med Facebook. Nej, absolut inte. De kan inte rå för att de blivit hjärntvättade av någon ond liten människa som sätter på andra sidan cyperspace och kommer på elaka planer för att förstöra människors relationer och liv. Jag hatar fenomenet Facebook. Få se nu, hur många inbjudningar har jag fått genom åren? Säkerligen en tio stycken. Men jag vägrar. Jag vägrar och vägrar och vägrar.
Varför vägrar jag en "oskyldig" hemsida där människor kan skapa nya kontakter och ta upp kontakten med gamla vänner och bekanta och sedan hålla varandra uppdaterade via FB?
Har jag inte haft kontakt med en person på år och dar finns det för det mesta en anledning. Jag har inte tid, jag avskyr personen, jag har andra vänner som är viktigare, jag har inte fått tag på personens telefonnummer. Det var väl det helt enkelt. Att "umgås" via FB, okej, det kan jag köpa. Men att det ska vara status att ha si och så många addade vänner är bara rent löjeväckande. Och sen till det värsta. De som gör slut på FB. De kanske byter status och plötsligt vet hela världen om att det är slut - utom kanske stackars pojk- eller flickvännen, som ännu inte hunnit logga in på FB den dagen. Sedan kan man ta bort vänner på FB och dessa konsekvenser sprider sig ofta till det verkliga livet. "Hon blockade mig som vän på FB!" Och sen är allt bråk och tjafs igång. Folk har regelrätta, arga diskussioner på FB och man kastar skit på varandra. Visst är det fantastiskt?
Nej, Facebook är inget för mig. Jag vågar vägra. Jag kommer aldrig att skaffa Facebook - aldrig. And that is a promise. 
Usch, vilket argt inlägg :p Men nu är det inte så att jag går runt och hatar Facebook hela tiden och tittar ont på folk med Facebook. Ibland blossar det bara upp och drar runt som en storm och sen försvinner det. Och ni kära bloggläsare - får gärna ha Facebook. Bara jag slipper ; ) !

5 kommentarer:

pilla sa...

samma här jag tycker inte om FB,skulle aldrig i hela mitt liv skaffa det, alllla mina vänner frågar mig hela tiden varför jag inte har FB.
jag tycker det är jätte patetiskt. håller med dig helt:) vi kan starta en FB hate club..

Camilla sa...

Nu tänker jag inte försvara FB, men jag använder FB. Med måtta, hoppas jag.

Jag väljer själv vilka vänner jag vill lägga till. Det är ett enkelt sätt att umgås med en del vänner. Andra vill jag umgås med på andra sätt eller inte alls.

Men en undran. Man kan göra slut på många olika bra och vidriga sätt. SMS tex, men är det ett skäl att inte använda SMS? Jag har inte sett något bråk och konstiga beteenden på facebook. Kan man uppföra sig i verkligheten så tror jag man kan det även på facebook.

Malin sa...

Jag älskar FB, men jag är bara vän med människor jag faktiskt känner. Framförallt är det roligt att hålla kontakten med gamla klasskamrater i Sverige nu när jag inte bor där. Jovisst kan det bli för mycket om man inte är försiktig. Jag har med flit valt att inte vara vän med min make på FB t ex. Vi ses ju varje dag iallafall!

Trillingnöten sa...

Pilla: Vad skönt det känns att jag inte är ensam! För alla som jag känner har FB! Vi är de som vågar vägra :) Går mot strömmen!

Camilla: Ja, FB med måtta är väl okej. Ibland går det överstyr och vissa kan inte bete sig. Det är inte bara på FB, utan även andra forum som Familjeliv, där folk sårar varandra. Man kan ju inte se mottagarens reaktioner när man sitter vid datorn och skriver.
Jag hör från många som använder FB, som mina syskon, att det förekommer en hel massa bråk via FB. Men sen om man själv ser det är ju en annan sak. Det beror ju på vilka man "umgås" med på FB också och vilken ålder man själv har :) Många ungdomar missbrukar FB, liksom en del äldre skulle jag tro.

Att man gör slut på SMS är också fruktansvärt. Dock tycker jag att det är ett annat sätt att kommunicera på också. Man kan ändra sin status på FB från "Upptagen" till "singel", jag vet en del som blivit dumpade så, är det kanske lite taskigare? Men många bråkar via sms också. Kanske skulle vi förbjuda all teknik egentligen? :)

Malin: Du verkar också ha ett sunt förhållande till FB :) Att kunna hålla kontakten med folk hemifrån är ju perfekt i så fall! Smart att inte ha din man som kompis :)

Marianne sa...

Samma här! Ska jag först läsa alla bloggar och kommunicera där, och sedan gå in och läsa samma saker på FB? Nä, liiite annat finns att göra här i livet!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...