Att våga vägra Facebook

I förrgår var jag och N till den lokala mataffären (också kallas Coop) för att inhandla lite krubb och nyttigheter. Faktiskt slank rökt makrill ner i vagnen och lite frukt till fruktsalladen vi åt på kvällen. När vi kommit ut ur affären och börjat gå mot hemhållet hörs en röst bakom oss. Den ropar på mig! Då vänder jag mig om och ser en gammal vän till mig från både gymnasietiden och universitetstiden. Vi ser varandra en så där vartannat år. Fantastiskt roligt! Vi började snacka och så säger hon att hon försökt att hitta mig på Facebook utan resultat. Och jag svarar, kanske, en aningens för hårt och avskyeende (är det ett ord?), "Jag skulle aaaaldrig ha Facebook. Hatar." Jag hatar inte människor med Facebook. Nej, absolut inte. De kan inte rå för att de blivit hjärntvättade av någon ond liten människa som sätter på andra sidan cyperspace och kommer på elaka planer för att förstöra människors relationer och liv. Jag hatar fenomenet Facebook. Få se nu, hur många inbjudningar har jag fått genom åren? Säkerligen en tio stycken. Men jag vägrar. Jag vägrar och vägrar och vägrar.
Varför vägrar jag en "oskyldig" hemsida där människor kan skapa nya kontakter och ta upp kontakten med gamla vänner och bekanta och sedan hålla varandra uppdaterade via FB?
Har jag inte haft kontakt med en person på år och dar finns det för det mesta en anledning. Jag har inte tid, jag avskyr personen, jag har andra vänner som är viktigare, jag har inte fått tag på personens telefonnummer. Det var väl det helt enkelt. Att "umgås" via FB, okej, det kan jag köpa. Men att det ska vara status att ha si och så många addade vänner är bara rent löjeväckande. Och sen till det värsta. De som gör slut på FB. De kanske byter status och plötsligt vet hela världen om att det är slut - utom kanske stackars pojk- eller flickvännen, som ännu inte hunnit logga in på FB den dagen. Sedan kan man ta bort vänner på FB och dessa konsekvenser sprider sig ofta till det verkliga livet. "Hon blockade mig som vän på FB!" Och sen är allt bråk och tjafs igång. Folk har regelrätta, arga diskussioner på FB och man kastar skit på varandra. Visst är det fantastiskt?
Nej, Facebook är inget för mig. Jag vågar vägra. Jag kommer aldrig att skaffa Facebook - aldrig. And that is a promise. 
Usch, vilket argt inlägg :p Men nu är det inte så att jag går runt och hatar Facebook hela tiden och tittar ont på folk med Facebook. Ibland blossar det bara upp och drar runt som en storm och sen försvinner det. Och ni kära bloggläsare - får gärna ha Facebook. Bara jag slipper ; ) !