måndag 17 maj 2010

Helgen i backspegeln

Visst är det fantastiskt att vakna upp till underbar sol och blå himmel? Men INTE på en måndag efter en långhelg där 3 av fyra dagar har varit regniga och alldeles grå. Det är nästan så man vill slita sitt hår som den där matadoren i " Ferdinand". Ja, det var i alla fall sommarvärme i lördags, trots vädrets skrämseltaktik på morgonen med ösregn. Det är jag tacksam för.

Igår var jag och dottern ut till en vän och hennes man ute på landet. Det var verkligen ute på landet för det enda man såg var åkrar och lite skog och ett och annat hus. Grusväg till och med. Dottern var på strålande humör. Hon bladdrade på. Och blev introducerad till ett piano. Då blev det full rulle. Hon stod och klinkade och sjöng för fulla muggar. Hon läste till och med noter. Men det lät inte bättre för det. I alla fall var hon sysselsatt. Jag vet dock inte om vi ska köpa piano innan hon fått lektioner...
Sen vet jag inte riktigt varifrån hon har fått tendensen att ge order. Min kompis make plockade undan från bordet och dottern såg på. När han sen kom tillbaka ett antal gånger sa hon åt honom med skarp röst "Pocka unnan!" "Pocka unnan!". Och när hon sedan ville testa att sitta på en bänk ute i hallen, satte hon sig helt sonika där och klappade bredvid sig och nästan skrek "Sitta här bu!" och blev mycket upprörd när jag sa nej, eftersom vi skulle åka hem. Vem vet, dottern min kanske är er blivande chef. Då får ni se upp!

Vägen hem från vännen på landet var lite småruskig. Jag valde nämligen att ta en annan väg hem. En med mer grusväg. Och det var kanske inte mitt smartaste drag. Bilen vår är en aningen gammal och en aningens skruttig. Bakluckan har övertagits av rost och skakar redan som om den hade Parkinson-light titt som tätt på civiliserat asfalterade vägar. Föreställ er denna på en grusväg som har ungefär en triljon små hål per kvadratcentimeter. Jao. Inte så lyckat. Jag var nästan lite rädd där ett tag. Jag befarade att både det ena och det andra skulle skaka av bilen. Det gick ganska hyfsat, men det är inget jag gör om, om jag inte är tvungen.


                                     Lite bilder från den somriga lördagen. Längtar tillbaka.

Idag ska jag väl njuta av solen - från klassrummet. Ha en superbra måndag.

5 kommentarer:

Mrs Clapper sa...

Grusvägar kan vara vanskliga! Och ofta är det ju hopplöst att hitta någonstans att vända dessutom! Tur att det gick bra :)

Ida sa...

Vilket mysigt äventyr, trots guppig hemfärd, Sicken söt liten tjej, och det är helt rätt, man måste ha lite skinn på näsan idag =)

Malin sa...

Låter som en typisk svensk utflykt;) Här blir det sällan några grusvägar, däremot ett och annat pothole som man får se upp för...

Saltistjejen sa...

Hahahaaaa! Det där med order känner jag igen! E gör samma sak. Hon vill mer än gärna dirigera och tala om var alla ska vara, vad de ska göra etc. jag funderar på om det är en liten regissör som bor inne i hennes huvud, haha! ;-)

Trillingnöten sa...

Mrs Clapper: Jo, jag gillar inte grusvägar när man får möten! Yikes!

Ida: Ja, men eller hur! I dagens samhälle gäller det att ta för sig. Lilla diktatorn min :)

Malin: Oooo, potholes är inte kul de heller. De kan säkert förstöra en hel bil. Iaf våran!

Saltis: Ja så måste det vara! En regissör! de ser säkert hur det ska vara inne i huvudet och försöker att få alla att agera efter det! :) Inte helt otroligt faktiskt!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...