onsdag 19 maj 2010

Rapport från Vårruset

TACK för alla lyckönskningar! Jag vet inte ens var jag ska börja min rapport! Det var så mycket som hände och så mycket adrenalin som var i omlopp. Idag är jag dessutom lite extra seg :) Hjärnan har inte kickat igång ordentligt.
Fantastiskt väder var det i alla fall. Trots hot om regn under dagen och till och med små droppar som drippade ned från himlen ett par timmar tidigare. Solen strålade och värmde upp alla glada och förväntansfulla tjejer och kvinnor i området.
Vi lyckades samla hela gänget som vi skrapat ihop - hela sex stycken. Väl förberedda och alla lite nervösa. Vi undrade också vad vi gett oss in på egentligen när vi såg alla kvinnor som samlades - tusentals!
Självklart började vi i bästa "Friskis&Svettis"- stil med gemensam uppvärmning. Hög musik och tusentals tjejer som studsade upp och ned viftandes med armar och ben. Det var lite svårt att göra sitt yttersta när man hade cirka en halvcentimeter till sin närmaste granne. Risken att slå ned någon var överhängande så jag fick göra små smurfrörelser istället. Och hela tiden tänkte jag på maken som skulle dö av skratt om han fick syn på detta spektakel!
Efter en tio minuters uppvärmning var det således dags att starta. Jag startade i andra omgången. De första som startade skulle springa fort och gärna 5 km på 20-25 minuter. DET kände jag mig INTE redo för. Jag startade i "Jogg" istället.
Startskottet gick, men det tog en ganska lång stund innan man kunde börja springa på riktigt. Alla som valde att gå skulle hålla sig till vänster, men så blev det naturligtvis inte. Men då fick jag känna mig väldigt spänstig istället när jag kryssade fram bland alla människor! Swish, swosh, Swish. Jag är ju lite av en tävlingsmänniska och när jag kunde springa om både gående och joggandes, kände jag triumf!
I början var det som att jag sprang i en slags dimma. Jag tror att det var adrenalinet som kickade till. Jag hade lite svårt att fästa blicken och bestämma fart. Jag kom på mig själv att tänka att jag inte skulle klara detta. Det lättade som tur var efter någon kilometer och då kunde jag koncentrera mig på andning.
Och trots att jag är van vid löpband gick det väldigt bra! Jag var lite rädd att jag blivit lite bortskämd med löpbandet, där finns det ju inga backar och ingen vind. Dock är det lite tråkigare att stirra in i en vit vägg än att springa ute bland folk och natur. Men det gick fantastiskt. Jag tror att det har mycket att göra med att jag kör mycket intervallträning och att det var så mycket att titta på, på vägen. Man får också en extra skjuts av alla andra som springer runtomkring en.

Jag kom i alla fall i mål på en hyfsad tid: 33 minuter. Inte illa pinkat för en amatör som jag. När vi kom i mål fick man en medalj och en hel kasse fullt med godsaker. Och TENA INKONTINENSSKYDD. Tjejen som delade ut dem lade diskret ned dem i den lilla ryggsäcken man fick. Tack för det televerket. Dock såg jag flera som passade på att fylla på lite extra med Tena i smyg! AHA!
Vi avslutade vår dag med en picknick-kasse full med en massa goda saker. Väl behövligt! (Jag kan varmt rekommendera Philadelphiaost med Getost och soltorkade tomater. Mums!)

Nu känner jag mig verkligen laddad för Tjejmilen i september. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna klara det! Vem är på? :p


6 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vad KUL!!!
Jag har sprungit både Vårruset och Tjejmilen att antal ggr men det var många år sedan nu. Det är dock en jättekick att springa med så många andra tycker jag! Särskilt om vädret är toppen! Våruset sprang jag med jobbet i lag minns jag och då fick man som sagt en picknickkorg som vi sedan festade på efteråt. Jättemysigt!
Kram o Grattis till din jättefina tid!!

Camilla sa...

Härligt!!
Jag ska springa blodomloppet nästa vecka, får se hur det känns. Det är samma upplägg med lag och picknick. Ska bli trevligt!

Mrs Clapper sa...

Oj oj! Riktigt bra jobbat! Får träningsvärk bara jag läser om det...

nika sa...

wow...vilken prestation! bra jobbat.

Trillingnöten sa...

Saltis: Men oj! Har du sprungit sånt flera gånger också? jag är imponerad! Vad roligt!!

Camilla: Jag hoppas att det går bra för dig! Jag såg blodomloppet som kommer att vara i närheten av mig senare i sommar eller så. Då ska jag kanske passa på!

Mrs Clapper: Hehehe. Mental träningsvärk :)

Nika: Tack!! Jag känner mig verkligen stolt. Får man säga det? :)

Marianne sa...

DUKTIGT! Kul att det gick så bra, det blir roligare då. Jag har inte varit med i några springlopp, men jag har kört Tjejvasan en gång. Gör jag icke om : D

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...