lördag 29 maj 2010

Man vet att...

...man börjar komma till åren när ens elever ska välja något till egen forskning och någon väljer att forska om hur människor hade det innan internet kom - och man själv kommer ihåg när datorn gjorde entré i världen på riktigt. Man kommer ihåg modemuppringningsljudet, att man antingen kunde prata i telefon ELLER surfa på internet, hur himla lång tid det tog att ladda en sida (och hur irriterad man blir idag om det går för långsamt) och man kommer kanske till och med ihåg att skärmen brukade vara svart med grön text! Vi hade ett par såna datorer i skolan där jag gick till en början innan vi fick en mer modern.
På sättet min elev berättade om sitt val av ämne lät det som att han tyckte att det skulle vara som att leva på rena stenåldern utan internet. Hur klarade sig människor egentligen?

Man vet också att man är av en äldre generation när man hör Macarena på radion (och kommer ihåg dansen) och tänker för sig själv "Tänk att fem-sex år går så himla fort! Jag kommer ihåg när alla dansade till den här!" Sen säger radioprataren "Det här var Macerena från 1996."
Nej, det kan inte stämma? Det var väl inte såååå länge sen? Eller? Nae.

Och jag ska inte ens börja snacka om mobiltelefonen! Kanske har vi blivit mindre medmänskliga sedan internet och mobil och annan teknik tagit över. Till exempel: Vi har ju ett vrak till bil som hotar att braka ihop när som helst. Och titt som tätt gör just detta. Vid två tillfällen har den brutit ihop mitt i trafiken - i rusningstid givetvis! En gång mitt i en korsning i staden där jag jobbar. Hundratals bilar åkte förbi mig och mitt vrak utan att stanna och fråga om jag behövde hjälp. Där stod jag och väntade på pappa bildoktorn till min skolas skolbuss kom och hjälpte mig att i alla fall skjuta in den på en parkering. Det tog dem ungefär två minuter. Pappa kom sedan och hjälpte mig fixa bilen så jag kunde åka hem. Grejen är att jag själv stannar inte och frågar folk som har problem med bilen om de behöver hjälp. Mest kanske för att jag inte kan ett jota om bilar. Det enda jag kan hjälpa till med är om de behöver påfyllning av spolarvätska eller olja. Men jag tror inte det orsakar att bilen inte rullar? Men vad vet jag. I alla fall.
Jag tänker ofta så här när jag åker förbi: "De har ju mobiltelefoner så de kan ju ringa på hjälp." Om jag tänker så, visst måste andra också tänka likadant?
Förr i tiden fanns det ju inga telefoner och behövde man hjälp var man beroende av andra medtrafikanter som kunde åka efter hjälp eller kanske t o m fixa problemet.
Idag ska man sköta sig själv. Man får väl ringa en vän! Herregud! Ska JAG stanna och hjälpa till när han/hon säkerligen känner folk som kan hjälpa till?
Tekniken för samman oss lika mycket som den avskiljer oss från varandra. Det är inte frågan om att det var bättre förr utan att använda teknik och sunt förnuft på rätt sätt. För jag vill då inte vara utan mobil och internet :p Det ska jag vara den första erkänna. Men jag vill inte vara utan medmänsklighet.

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

sant. Tror att tekniken både hjälper och stjälper. Beronede på hur man ser det. Ett annat liv helt klart än "förr". Haha! På tal om gammal! JAG minns när jag pluggade på universtitet och ett av mina sista år där var det en stoooor grej för man kunde då ansöka om en mailadress!!!! Fast jag gjorde aldrig det för jag kände inget behov av det. Det enda ställe man då kunde komma åt dator m internet var i en av datasalarna på Teknikum. OCH dessutom kände jag typ ingen som hade emailadress så vem skulle jag maila?!?!?!? ;-)
Andra tider....
Men så är jag ju också typ 10 år ÄLDRE än dig!!!!! DET du! :-)
KRAM!

Malin sa...

Känner igen det där. Minns mycket väl första gången jag fick internet, i college. Mobil skapar ett behov som egentligen inte finns där. Man måste ringa eller texta för att tala om att man är på väg, fråga vad som pågår etc. Betaltelefoner är snart ett minne blott. Men eftersom jag bor i USA fungerar inte min mobil när jag är hemma i Sverige. Det är nyttigt. Man får fråga om man får låna någons för att ringa...

Marianne sa...

Så är det nog, man tänker att de kan ringa efter hjälp. MEN jag stannade inte för just bilar innan mobiltelefonerna heller, för jag är ungefär lika kunnig på bilar som du är. : ) Däremot brukar jag nog försöka hjälpa till lite allmänt runt omkring med sånt jag klarar av.

Haha, jag minns när datakillen på jobbet skulle visa hur bra Internet var, och visade att man kunde gå in och söka på dinosaurier. Inget för mig, tänkte jag, det där kommer jag aaaaaldrig att göra. : )

Trillingnöten sa...

Saltis: Hahahahaha! Ja, vem sjutton använder mailadresser ;P Tänk vad det kan förändras! Sakta men säkert har datorn nästlat sig in hos människor och nu skulle man knappt kunna leva utan dem...

Malin: Jag håller med! Nu ska man vara tillgänglig helt dygnet runt i fall att någon måste säga nåt viktigt...det är bra att kunna koppla av lite och slippa den pressen. Jag försöker att inte använda mobilen när jag är hemma på kvällen, med blandade resultat...

Marianne: Hahahaha! Ja, vem skulle ha behov av såna där nymodigheter :) Det är svårt att tänka sig hur snabbt datorn kunnat bli en vardagsgrej tycker jag. Från att ha varit en nymodighet, och unnat ett fåtal, till att varrje familj har en i sitt hushåll i princip! Läskigt och spännande på samma gång!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...