Efter denna varning går jag vidare med mitt skrivande. Nu kan man väl säga att våren är här på riktigt? Jag säger det i alla fall. Det innebär att sommaren är på gång. Vanligtvis. Det kan man nog också säga. Med sommaren kommer förhoppningsvis värme och lite sol. Dessutom kommer en ny ångest - en säsong som kräver shorts, T-shirt, linnen, kjolar och baddräkter. Det blir ganska lätt ångestframkallande. Jag har inte ångest för min kropp. Nej, absolut inte. Formen är okej. En och annan cellulit och fettvalk. Det kan jag tåla. Det är snarare färgen jag har ångest över. Delar av kroppen som inte sett sol på hur länge som helst. Typ 10 månader. Jag är dessutom född lite rödlätt (ja, man föds oftast inte gråhårig. Fast det känns som det just nu). Att vara lite rödlätt innebär med största sannolikhet fräknar (check!) och mycket blek hud (check!) som lätt blir rödbränd men nästan aldrig brun (check!). Solarium är uteslutet. Jag är hellre blek som ett lakan än har nån konstig sjukdom som man kan dö av. Verkligen.
Men just så här när sommaren står inför dörren, då får jag den där ångesten som kommer över mig. Ta av sig byxorna och ta på sig kjol? Benen kommer att hamna i ett chocktillstånd. För att inte tala om de människor man möter ute. Jag kanske borde hyra någon som går hundra meter framför och viftar med varningsflagg? Det värsta är ju att det inte blir så mycket bättre när man varit ute i solen ett tag heller. De förblir vita, vita, vita...
Nu sitter ni säkert och funderar: Hur farligt kan det vara?Nu överdriver hon säkert ett par hekto. Därför kommer i alla fall bildbevis till er. På med glasögonen!
Obs! En del av min fot. Jag tyckte det räckte med att ni fick se min kritvita hud. Ni behöver inte utsättas för gorillaben dessutom.
Inlägg
7 kommentarer:
Hahahaaaa! Du verkar ha ungefär samma färgpalett som min man! :-) Han blir bränd bara man ritar en sol med gul krita på ett papper.... ;-)
Men du jag tycker du ska skydda dig mot solen och vara stolt över din bleka hy! Faktiskt.
Och snacka om att du kommer slippa rynkor i förtid om du låter bli att vistas oskyddad i solen hela somrarna. Något alla brunisar kommer avundas dig om 10 år! Jag lovar!! :-)
kram!
Haha, du och jag verkar ha ett par gemensamma grejer hörru! Nu är jag iofs inte född rödlätt, utan skallig, men när håret väl behagade träda fram så var det knallrött och är fortfarande... Alltså: rödhårig med allt vad det innebär av fräknar, kräftbränna bara man tittar på solen osv. GAH!
Blir inte bättre av att sambon är en sånn där konstant olivfärgad människa som blir brun bara han tänker på att gå ut... suck.
Haha, jag tror de flesta är ganska bleka såhär efter vintern om man inte fuskat då ;)
Hahahaha, ja men varför är det så svårt med just benen? Förr om åren blev jag så brun och fin om benen, men nu är det som om de är täckta av något reflekterande ytlager och förblir VITA! Jag får väl kämpa lite extra framöver : )
Saltis: tack för uppmuntrande kommentar! Den behövdes. Jag funderar på att köra lite Nicole Kidman-look liksom. Och jag har sympatier för din man! Jag vet hur han har det :)
My: Visst är livet orättvist? Visst? Eller hur? Vissa behöver bara tänka på solen och sommaren och de blir bruna - som din kille. Och min man, ja, han är ju brun hela tiden :p Fusk. Vi har det inte lätt :p
Sofia: Jo, och mååånga fuskar! (Hoppas jag i alla fall!, hehe)
Marianne: Där satte du huvudet på spiken! Varför just benen? De är alltid kritvita och blir aldrig bruna...Det är ett skumt fenomen som det kanske finns nån vetenskaplig forskning på. Annars får vi ge lite bidrag till en sån :)
Totalt bländad! Har du varit i Blekinge eller? ;) Jag är minst lika knallvit som du! :)
Emmama:Ja, förra sommaren var jag där och jag tror minsann att det inte gick bort :p Skönt att höra att man inte är ensam alltså. Det är så tragiskt. Ett verkligt i-landsproblem, hehe
Skicka en kommentar