onsdag 26 maj 2010

Svenskar i mataffärer

Jag tror nog att vi alla någon gång stått i en mataffär, i en av gångarna, och letat och tittat efter en specifik vara. Man står där en bra stund och kollar och känner och klämmer. Man ställer tillbaka, backar lite och tittar vidare. Det är svårt att välja mellan 17 olika märken och typer av exakt samma vara. Plötsligt när man står där, känner man att man inte är ensam. Någon tittar på en. Man börjar se sig omkring. Och mycket riktigt. Där står en annan kund med en stor vagn och väntar tyst på att du ska försvinna ur vägen så att han/hon kan komma förbi och fortsätta sina inköp.
Eller den här. Man står i kön till att betala sina varor. Man pratar med sin eventuella kamrat. Sedan kommer man så pass nära att det snart är dags att lägga sina varor på bandet. Då får man helt ofrivilligt närkontakt med en total främling som pressar sig emot en. Nej, det är ingen pervers typ som vill få närhet. Det är en annan kund som tydligen inte ska köpa och betala något denna dag. Han/hon tror att han/hon är smal nog att pressa sig genom ett 20 cm mellanrum mellan dig och den andra kassan utan att någonsin vidröra dig, för att passera obemärkt ut genom affären. Men givetvis är detta ett omöjligt uppdrag och det slutar med att det blir en hel del kroppskontakt.
Detta är ett helt för mig obegripligt fenomen. Varför stå tyst i flera minuter och vänta på att någon ska flytta på sig? Varför försöka pressa sig förbi någon på en ganska trång plats? I New York hände detta nästintill aldrig. När man stod i gången med varor och någon ville komma förbi hörde man långt i förväg ett "Excuse me!" Då visste man att någon var på väg och man kunde således flytta på sig. Ingen behövde vänta i tio minuter tills någon bestämt vilken vara som skulle inhandlas. Ingen behövde få kroppskontakt utan medgivande. Mycket praktiskt!
Varför gör vi inte likadant i Sverige? Finns det outtalade matvaruaffärsregler? Jag brukar för det mesta se till att yttra ett "Ursäkta mig" för att komma förbi. Ibland hör inte folk mig när jag försöker ta kontakt. Kanske är det för att man inte är van vid att människor säger till för att få komma förbi? Vissa blir också aningen irriterad när jag säger ett diskret "Ursäkta, kan jag få komma förbi?" De tittar lite surt på mig och flyttar sig.
Men ärligt, vill man hellre stå och blockera vägen för människor som tyst står där och väntar för att sedan upptäcka dem som någon slags julklapp eller annan överraskning? Är det en spänning av något slag som jag inte fattar mig på? Och så ler man lite generat, mumlar nåt om "Oj, ursäkta!" och  hoppar undan så att medkunden kan fara förbi med sin vagn.

 (Bild lånad från  http://forsmark-stralandetider.blogspot.com/2009/04/sur-gubbe-med-kundvagn.html)


Bara något som jag försöker få mina hjärnceller att klura ut under min livstid. Det går så där : ) Nu sk jag gå vidare till världsfred och vaccin mot cancer. See y'all later folks!

7 kommentarer:

kimjihei sa...

Vad kul att du skriver om sådana här tankar. Här borta handlar det mer om att slippa bli helt överkörd av adjumas (koreanska tanter). Här är ålder allt så det trängs och knuffas ogenerat utan att ens ha en tanke på att säga ursäkta. De är ju medelålders, alla borde se dem och flytta på sig. :)

Saltistjejen sa...

Japp det är STOR skillnad i Sverige jämfört med här! Stor stor stor! oCH här anses det extremt OARTIGT att INTE säga excuse me utan bara "tränga sig fram". Det gäller inte bara i affärer utan även ute på gatan på stan. Till och emd i tunnelbanan under rusningstid hör man här fler som säger excuse me än vad man gör i Sverige under en hel semester....
haha, E har börjat säga "skjuus mi" nu! Vi blev helt tagna på sängen när vi flög till DC för ca 2 veckor sedan och när vi skulle av och stod och köade i flygplansgången hörde henne säga "skjuus mi skjuus mi skjuus mi" och liksom "nicka" till höger och vänster. haha! Det måste hon lärt sig på dagis!!!

Min plats i solen sa...

Ja, vi svenskar är inte mycket för att konversera med vår omgivning. ;) Vi kör mer stilen med sk "tysta regler" eller varför inte ren tankeöverföring. ;)

Jag har också funderat på det där med varför folk inte säger något istället för att surt stå och blänga på en om man råkar stå i vägen. Vi har alla en mun som funkar alldeles utmärkt om man öppnar den. Värst tycker jag de är som kör på en med kundvagnen för att man råkar stå i vägen. :( Vad är det för sätt att bete sig?

Mataffären är verkligen ett perfekt ställe för att studera socialt beteende. ;)

Ha en fin kväll!
Kram Lotta

Stef sa...

HAHA helt underbart! Jag håller med dig till fullo!! folk tittar helt konstigt på mig när jag ber om ursäkt för att jag råkat stöta till dem i affären när vi passerar varandra, men det är väl artigt att be om ursäkt då? eller? Jag försöker glatt konversera med folk runt omkring mig hela tiden och folk tycker man är lite knäpp. Men du det finns faktiskt dom som uppskattar det, och det är dom som står bakom disken, för dom har fått träffa sura, tysta och irriterade kunder hela dagen, så dom brukar skina upp när man frågar hur dom har det och småsnacka lite glatt! Även busschafförer blir superglada när man stiger på bussen och faktiskt hälsar på dem istället för att inte säga nåt alls vilket jag har märkt är tradition tydligen. Fullt normalt att bara ignorera en människa som är rakt framför en....lite sjukt tycker jag och fortsätter att hojta ut mina glada hallårop varje gång jag stiger på bussen! ;) kramar

Trillingnöten sa...

Kim: Visst är det fantastiskt hur annorlunda det kan vara! Du får skaffa en radar helt enkelt som börjar pipa när de kommer i närheten :p

Saltis: Vad gullig E är! Jag skrattar gott för mig själv här i min ensamhet. Jag ser henne framför mig där hon går och nickar och snackar! :)

Lotta: Ja, jag förstår verkligen inte vad det är med folk! Men det är skönt att jag inte är ensam om att tycka att det är lite konstigt :) Och det där med att man blir påkörd! Det har jag varit med om jättemånga gånger. Supertrist och väldigt konstigt. Vad tänker folk på? Öppna munnen :)

Stef: Jag håller med till 200%! Folk är så himla tysta och pratar typ aldrig med andra! och att säga ursäkta är ju bara artigt och trevligt. Man vill ju inte stöta på folk utan att säga ursäkta mig. Och att säga hej till människor som jobbar med serviceyrken borde vara normalt. De är väl inga slavar man inte ska hälsa på? Eller har jag missuppfattat det hela?

Marianne sa...

Haha, ja det verkar ju inte särskilt praktiskt att folk tror att alla andra är tankeläsare och liksom bara VET att de vill förbi. Jag har altid sagt ursäkta lite fint och lett, och det har brukat gå bra även i Sverige. Eller så ser jag bara inte de sura minerna : )

En annan sak som jag brukar störa mig på i svenska mataffärer är de storbystade damerna i kassakön. De som liksom ska tränga en framåt så att det ska gå fortare. Eller vad det är de gör. Jag gillar inte att få ett par tuttar i ryggen!

Trillingnöten sa...

Marianne: Jag vet! Alla kanske borde vara tankeläsare. Fast ändå inte :) Folk vill nog inte veta vad jag tänker ibland :p

Det där med att få ett par tuttar i ryggen är obehagligt. Eller de som bara står obehagligt nära utan anledning - kvinna som man...Varför liksom?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...