Blodbad och fondant

Helgen har varit både plågsam och händelserik måste jag säga. Det började faktiskt redan i fredags på jobbet. Jag samlade ihop papper som skulle rättas och fixa och jag känner en enorm smärta (smått överdrivet skrivet här) och jag inser att jag skurit mig på ett av papperen. Det är faktiskt en av de saker som gör ondast, de där små såren. Svider som sjutton. Men jag höll ihop. Jag satte på ett plåster och körde på.
På kvällen när jag sprang kände jag att något i min högra handled inte satt på rätt plats. Det klickade och gjorde lite ont när jag vred den. Väldigt irriterande. Så jag, mitt nöt, bad maken rycka och slita lite i handen för att ställa allt till rätta igen. Efter en fem minuter insåg jag att det inte skulle gå. På lördag morgon vaknade jag upp med smärtor i handleden. Som ännu sitter kvar. Inte mitt smartaste move att be maken dra i handen med andra ord! Man lär så länge man lever.

I lördags bestämde jag mig för att äntligen göra chokladfondant, något som jag tänkt på sedan före jul. Men då måste man ha såna där små koppar man kan ställa i ugnen (vad de nu heter). Att gå till affären och köpa ett par är ju helt enkelt för jobbigt, så det har inte blivit av. Förrän förra helgen. När jag kom hem på fredag eftermiddagen rusade vi ut till den lokala "hemma-affären" för att köpa. Trro ni inte att det var slut och att det var ovisst när det skulle komma nya? Typiskt. Det fick skjutas upp. I lördags lånade jag koppar av syster C och påbörjade min fondantkreation - äntligen. Jag tog fram alla ingredienser och skulle skära smör. När jag kommit halvvägs genom smöret med kniven går skaftet sönder och kniven delar sig. En bit av skaftet skär sig in i mitt pekfinger (jag är ruskigt stark därför kan sånt här hända :p). Först ser jag bara att skinnet liksom rullat ihop lite, men sen kommer blodet. Ojojoj. Blodet rinner. Smärtan ökar sekund för sekung. Det känns som att jag skulle kunna förlora mitt kära pekfinger. En läskig känsla. Jag blir nästan svimfärdig. Jag öppnar ögonen för att titta efter. Det visade sig vara ett trinagelformat litet sår på den tjocka delen av fingret. Alltså inte så farligt som jag föreställt mig när jag stod där och blundade. I ärlighetens namn kan jag säga att jag har en extremt låg smärttröskel helt enkelt. Minsta lilla smärta....Det räckte i alla fall med ett plåster så var det löst.

Fondanterna blev goda åtminstone. Själv är jag fortfarande lite mörbultad efter helgens idioti och sår...
Nu hoppas jag att denna veckan börjar bra. Polisen ska komma på besök till vår skola idag. Alltid nåt ; )

Veckans längta: svenska jordgubbar, färskpotatis med gräddfil och gräslök.