måndag 10 maj 2010

Blodbad och fondant

Helgen har varit både plågsam och händelserik måste jag säga. Det började faktiskt redan i fredags på jobbet. Jag samlade ihop papper som skulle rättas och fixa och jag känner en enorm smärta (smått överdrivet skrivet här) och jag inser att jag skurit mig på ett av papperen. Det är faktiskt en av de saker som gör ondast, de där små såren. Svider som sjutton. Men jag höll ihop. Jag satte på ett plåster och körde på.
På kvällen när jag sprang kände jag att något i min högra handled inte satt på rätt plats. Det klickade och gjorde lite ont när jag vred den. Väldigt irriterande. Så jag, mitt nöt, bad maken rycka och slita lite i handen för att ställa allt till rätta igen. Efter en fem minuter insåg jag att det inte skulle gå. På lördag morgon vaknade jag upp med smärtor i handleden. Som ännu sitter kvar. Inte mitt smartaste move att be maken dra i handen med andra ord! Man lär så länge man lever.

I lördags bestämde jag mig för att äntligen göra chokladfondant, något som jag tänkt på sedan före jul. Men då måste man ha såna där små koppar man kan ställa i ugnen (vad de nu heter). Att gå till affären och köpa ett par är ju helt enkelt för jobbigt, så det har inte blivit av. Förrän förra helgen. När jag kom hem på fredag eftermiddagen rusade vi ut till den lokala "hemma-affären" för att köpa. Trro ni inte att det var slut och att det var ovisst när det skulle komma nya? Typiskt. Det fick skjutas upp. I lördags lånade jag koppar av syster C och påbörjade min fondantkreation - äntligen. Jag tog fram alla ingredienser och skulle skära smör. När jag kommit halvvägs genom smöret med kniven går skaftet sönder och kniven delar sig. En bit av skaftet skär sig in i mitt pekfinger (jag är ruskigt stark därför kan sånt här hända :p). Först ser jag bara att skinnet liksom rullat ihop lite, men sen kommer blodet. Ojojoj. Blodet rinner. Smärtan ökar sekund för sekung. Det känns som att jag skulle kunna förlora mitt kära pekfinger. En läskig känsla. Jag blir nästan svimfärdig. Jag öppnar ögonen för att titta efter. Det visade sig vara ett trinagelformat litet sår på den tjocka delen av fingret. Alltså inte så farligt som jag föreställt mig när jag stod där och blundade. I ärlighetens namn kan jag säga att jag har en extremt låg smärttröskel helt enkelt. Minsta lilla smärta....Det räckte i alla fall med ett plåster så var det löst.

Fondanterna blev goda åtminstone. Själv är jag fortfarande lite mörbultad efter helgens idioti och sår...
Nu hoppas jag att denna veckan börjar bra. Polisen ska komma på besök till vår skola idag. Alltid nåt ; )

Veckans längta: svenska jordgubbar, färskpotatis med gräddfil och gräslök.

6 kommentarer:

Sara sa...

Åh jordgubbar och färskpotatis. Fy satan i gatan så gott!
Hoppas alla kroppsdelar återhämtar sig snarast! :)

Saltistjejen sa...

Ojojoj! Jag håller med dig om att just skärsår i fingrarna gör riktgit skitont! usch! Tur det inte blev allvarligare ändå För sådant KAN ju verkligen gå riktigt illa. Hu!
Hoppas resten av veckan blir lite mindre dramatisk vad gäller blod och skador.
Kram!

Stef sa...

Ajajaj låter inte bra! Tur att plåster finns! :) Det är farligt att laga mat!

my sa...

Fondant låter supersmarrigt ju! Vill jag också ha.
Hoppas dina olyckor slutar snart och att morgondagen blir toppen! :)

Emmama sa...

Ajjjj! Paper cuts är ett himla fördärv!

Trillingnöten sa...

Sara: Jag vet! Längtar till sommaren :) Och jag ska försöka kurera min sargade kropp!

Saltis: ja, verkligen! Tänk oom jag var tvungen att amputera :p Men fin försäkring frå jobbet jag hade fått få, hehe. Veckan började bra i alla fall. Nu får jag hålla tummarna att det fortsätter så!

Stef: Ja, det är superfarligt! Det gäller att ha rätt utrustning som hjälm, vantar, knäskydd. Man vet aldrig vad som komma ska. Hehe

My: tack och lov så smakade den underbart så jag är rätt nöjd trots alla skador! kan rekommenderas. Tack detsamma!! ha en fantastisk tisdag!

Emmama: Det är de verkligen! Flera dagar efteråt svider det som faen...

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...