Ibland undrar jag hur länge man kan kalla sig en viss sak. När byter man identitet? När går man vidare? Är det ena bättre än det andra? Och vem bestämmer?
Jag är snart 28 år ung, jag kallar mig fortfarande tjej emellanåt. Jag känner äldre människor av det kvinnliga könet, som är bra mycket äldre än jag, som kallar sig själv för tjej. Men jag vet också yngre upplagor som är ungefär 9, som också är tjejer. När blir man då kvinna? Eller fungerar det inte så?
När jag åkte till New York aom au-pair var jag 22 år. Jag var en ung tjej. Absolut. När jag sedan pratade med folk var det någon som frågade om det var många fler "young women such as yourself" på det där första hotellet i Stamford. Jag reagerader genast. Woman? Jag? What? När hände det? Ser jag så gammal ut? Men sen insåg jag att det faktisk inte finns något annat ord på engelska som skulle kunna korrespondera med det svenska ordet "tjej". Att vara 22 år och fortfarande kalla sig "girl" kanske är något man inte bör göra? Det skulle nog te sig en aning konstigt. Så då, där i New York, blev jag "woman". Något som hände bara så där över Atlanten.
Då åter till frågan: varför kallas man sig tjej? Varför är man 72 år och säger att man har planer med "tjejerna"? Väljer man att säga tjej för att kvinna låter för vuxet? Vill man inte bli vuxen? När får man kalla sig kvinna?
I dagens samhälle är det nog svårt att veta när man blir vuxen eller kvinna. Förr i tiden hade man ritualer och vissa kriterier som skulle uppnås. Att få mens var en sak, konfirmation en annan. Att gifta sig och flytta hemifrån kan vara ett annat tecken. I vissa avlägsna stammar på andra kontinenter är ett bevis att man är kvinna om halsen är tillräckligt lång (man sätter tydligen på guldringar runt halsen, en efter en så att halsen till slut liknar en giraff. Eller nåt.) eller den dagen man får mens.
Det känns som att gränserna suddats ut en aning i det moderna samhället, på gott och ont. Mensen kommer och går utan att det uppmärksammas (tack och lov. Tänk och sitta i en hydda på torget under den veckan!), att konfirmera sig i detta okristliga land symboliserar mest girighet (hur många konfirmerar sig för Gud, ärligt? Byt ut Gud mot moped eller pengar) och att flytta hemifrån och skaffa jobb sker ofta långt efter man fyllt 20 (hur lätt är det när det varken finns jobb eller lägenhet och när man pluggar i 17 år efter nian?).
Man kanske blir kvinna när man fyller 18 och blir myndig? Men tidningarna skriver ibland att en "ung kvinna blivit överfallen" om en tjej som är 15 eller 16. Det går inte ihop. Kan man bli kvinna när man haft sex första gången? Men hur ska andra veta det? Ska man gå omkring med en lapp eller nåt annat lite mer hemligt märke att nu är det minsann dags att kalla mig kvinna!
Det är frukstansvärt svårt att definiera exakt när man blir kvinna. Och ännu hellre tant. Är det ett nästa steg eller bara nåt som kan hända om vissa kriterier uppnås?Men det tror jag är en annan fråga som får bli besvarad en annan gång! Nu är det söndag och vi orkar bara med en svår frågeställning åt gången : )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Komplexa frågeställningar! Men jag tror att det hela har mer med olika kontexter att göra än ålder. Man blir kvinna när man blir könsmogen, och man är kvinna när sammanhanget har med könet att göra så som att en "ung kvinna blev överfallen". Kvinnojobb, kvinnor har lägre löner, kvinnors sätt att kommunicera, eller vad det kan vara. Tant är mer i förhållande till ålder däremot, fast då i jämförelse och samtal med ett barn. På engelska blir det "give it to the lady", men på svenska "ge det till tanten". Och då kan "tanten" vara ganska ung! Tjej eller flicka beror på vilken generation man tillhör, tror jag. Min mamma gick ut med "flickorna", jag går ut med "tjejerna". Och de är oftast ungefärligt jämnåriga med en själv, eller tillhör någon form av gemensam social verksamhet som jobbet, kursen eller vad det kan vara.
Sen kan "tant" ibland ha olika laddningar, både positiva och negativa. En prillig tant är rätt kul, henne gillar man. En surtant är urjobbig. Och man kan ibland känna sig som tant när man känner sig trött och gammal, när hormonerna tar slut och man inser att man är "på andra sidan" av livet.
Jag kommer ihåg en fest jag var på när jag var kanske 22. Där var mest yngre (jag gick rätt snart) och det var två tjejer som tittade på mig och sa "kolla vilken tant". Haha, jag tittade på dem och konstaterade att de var mycket tantigare än vad jag var! Ja, sedan gick jag för det var en tråkig fest : )
Så ser jag nog på det där med tjej/kvinna/tant. Men jag är säker på att det finns fler aspekter och vad som är rätt har jag ingen aning om!
Jätteintressant inlägg!
Intressant det där, med hur man identifierar sig eller blir identifierad. Jag gick en journalistutbilding och då skulle man ju alltid korrekt skriva att alla över 18 var man eller kvinna. Man kunde iochförsig skriva tonåring om någon som var nitton. För det mesta skriver man väl tonåring om man talar om dessa eftersom barn som beskrivning på en 17 åring låter ungt beroende på tillfälle. I engelskan har man däremot en massa beskrivningar på små barn, infant, baby, nursling, toddler, preschooler, child, kid, boy, girl etc.
Själv är jag en kvinna (35) som gärna går på en tjejmiddag...
Marianne: Jag gillar ditt utlägg om kvinnor och tanter och hur de definieras och jag känner igen så mycket av det där. Just det där med att kalla"fel" person tant är ju inte så kul. Och inte när man är 22 :) Lady, är som du säger, ett mycket bättre uttryck. Respektfullt och trevligt. Ingen blir förnärmad. Tack för fler vinklar på ämnet!
Malin: Ja, det där med att engelskan har så många uttryck för just barn är intressant, men samtidigt bra. Ibland känns det som att svenskan kan te sig ganska fattigt när det gäller ordbanken :) 17-årigt barn är ju inte korrekt direkt. Och du, det skulle låta ganska roligt om man gick på "kvinnomiddag" :)
WHAAAT! Jag skrev en skiitlång kommentar men den verkar som om den inte kom med! Shit!
Nu varken orkar eller hinner jag skriva igen! Ibland HATAR jag Blogger!!!!
Sorry!!!
Saltis: Men åhhh! Jag hatar när sånt händer! ledsen för det. Men det är tanken som räknas :) Jag ska läxa upp bloggen idag!
Här i Spanien har vi ju det där med señora eller señorita. Och det är lite oklart när det är OK att bli kallad señora...mig har de señoritat nästat ända till jag nu blev mamma (31 år gammal), då blev det plötsligt legitimt att kalla mig señora. Detta sker nog för att många kvinnor (?) skulle bli sårade annars. Men det finns nog en åldersgräns i alla fall...runt 35? Detta för att det i moderna tider blivit vanligt för spanska kvinnor att vara ogifta och barnlösa över 30,förr blev de "señoras" redan som unga. Män däremot är alltid señores -redan som tonåringar och aldrig "señoritos". Hmmm
NEj...försvann min komentar också nu? Omseñora och señorita i Spanien? Om att de började "señora" mig först när jag blev mamma vid 31?
Emma: Naedå! Den är kvar! Hehe. Ja, visst är det skumt det där när man ska "byta namn"? En viss ålder, en viss sak man ska ha gjort, som i ditt fall fått barn. När jag pluggade spanska sa vår lärare att man kallade en ogift kvinna senorita och en gift kvinna senora. Men jag antar att tiderna förändras - även i Spanien" Hur känns det att bli kallad Senora nu?
Ja det är delade meningar om när man ska kallas vad, om det är i förhållande till ett barn kan de andra vuxna säga tant om en i 20-årsåldern det är inget konstigt med det. Flicka är ett barn, tjej är en tonåring upp till ja kanske 32 år, kvinna är lite diffust men tänker på någon som är i 30-40 års åldern beror på. Tant tänker jag på någon som är i 50+ årsåldern någon som blivit lite gråhårig, kanske med 60+. Det är inte normalt att någon kallas tant när man är 20-32 år (om det inte är i samband med dagisbarn då alla vuxna kallas så)då är det något som är fel. Ung kvinna är någon som är 20-35 år det är inget moget i det ordet. Ung tjej är fel eftersom det är ett barn eller en tonåring.
Skicka en kommentar