Lite att "tanka" på

I helgen gjorde maken en fasansfull upptäckt när han tittade ut genom fönstret. Tanklocket på bilen hade försvunnit! Bara så där. Någon som förmodligen "tjyvat" den. Mest troligt. Och var sjutton får man tag i ett sånt till ett över 20 år gammalt bilskrälle måntro? På en söndag?
Vi åkte till OK. Och vi provade två stycken som båda var för stora. Till slut fick vi helt enkelt köpa ett provisoriskt, utan lås (inte för att vårt förra lås gick att låsa) som vi kunde pressa in efter lite justeringar.
Så igår fick jag lite tid över mellan jobbet och vårt möte så jag stack till Mekonomen i stan där jag jobbar. Att hitta dit var inte direkt lätt det heller, men det är en annan historia. Jag kliver in på affären. Jag bryr mig inte ens om att kika omkring för jag har ingen aningn om var jag ska börja leta. Jag ser bara en massa saker jag inte förstår mig på. Istället går jag direkt upp till kassan och frågar killen som står där. Han knappar på datorn, kikar på registreringsnumret på bilen, hummar lite, rynkar på pannan och frågar om hjälp. Till slut är det 5-6 stycken som letar efter ett litet tanklock till mitt vrak. Nåt problem med leverantör, med katalog, med personalen. Som yra höns springer de omkring. Tills de hittar ett som ett av hönsen går ut och provar. Men det passar inte. Han tittar beklagande på mig och säger att han får specialbeställa ett tanklock till Bättan. Och det kommer att ta lite tid tyvärr. De har bytt leverantör och grejer.
Shit, tänker jag. Orkar inte oroa mig för att folk ska slanga bensin varje natt tills dess. Han knappar på datorn och säger att han kan få fram det till på fredag. Jag tittar frågande på honom: fredag nästa vecka eller fredag den här veckan? Han svarar att det var fredag den här veckan. Jag tyckte han sa att det skulle ta lite tid? Två dagar är ju knappt nån tid. Men det kanske är så att jag inte är så himla känslig? Priset var dock en aningens känsligt. 300 spänn för ett tanklock. Yikes.