Smickrande, men kanske inte så roligt att inte ens få cred för det man gjort. Igår fick jag nämligen ett tips från en anonym kommentatör som påpekade att ett av mina inlägg (från en månad tillbaka ) blivit plagierat av en annan bloggare. Först trodde jag att Anonym menade att JAG hade plagierat någon annans inlägg så jag gick in på bloggen denne refererade till, men upptäckte att det inte var jag utan DEN ANDRA personen som stulit ett av mina inlägg nästan rakt av. Lite smickrande tyckte jag nog. Någon tycker så mycket om det jag skrivit att den vill dela med sig, men sen insåg jag att bloggaren tagit orden som sina och inte ens länkat till mig eller påpekat att det var någon annan som skrivit texten egentligen. Jag kommer givetvis inte att länka till personens blogg, jag vill inte ge personen uppmärksamhet och eventuellt fler läsare. Jag kommenterade hos bloggaren, men det verkar inte som att kommentaren kommer att bli godkänd. Surprise!
TACK för att ni läsare ställer upp och berättar om någon tagit inlägg eller annat! Det är verkligen toppenfint gjort tycker jag. Det är svårt att hålla reda på hela internettet ni vet...Det är ju ganska stort.
Nu går jag vidare i livet. Veckan har varit ganska hektisk med kollegor som varit sjuka och än värre blir det idag då två är borta. Jag ligger efter med planering och annat efter den här veckan. Som tur är har vi studiedag på tisdag så jag kan hinna röja undan lite måsten i alla fall. En lärare hinner nog aldrig ikapp eller ligga steget före kan jag tala om, men man kan ju alltid försöka. Lite Sisyfos ligger det allt över läraryrket...man rullar upp stenen nästan till toppen....oooooch så rullar den tillbaka ned igen. Bara att ta i igen och börja rulla!
ps. STORT tack till alla pepp jag fick på mitt förra inlägg! Ni är så fina allihop...Och jag kommer inte att sluta blogga i första taget! Det kan jag lova. Så länge det finns ord som bubblar och vill ut, finns jag kvar. Det har bubblat ända sedan jag upptäckte böckernas underbara värld när jag var 4-5 år, och orden lär inte sina på väldigt länge...
Inlägg
21 kommentarer:
HA, vad fascinerande!
Förstår den blandande känslan - himla kul att någon tycker att det är så bra att man använder det, fast det är ju (inte så lite) fräckt att göra det till sitt eget.
Hoppas för övrigt att stenen du valt att rulla uppför backen inte är för tung, för i så fall finns det risk att den inte kommer upp utan ramlar tillbaka med dig under...
Oj där ser man! Ja du, det får du definitivt ta som en komplimang! Men lite trist att personen ifråga inte svarade på din kommentar....
Kram!
Internet går ju inte att hålla reda på direkt... Lite dåligt dock att inte fråga. Det händer ibland att jag t.ex. hittar en bild jag gillar hos någon annan bloggare. Då brukar jag fråga om jag får visa den på min blogg (med länk tillbaka till ursprungsbloggen) och då säger ju folk vanligtvis ja. Ska det vara så svårt???
Å är det så att jobba som lärare alltså ;) Men vad säger du. Har nån snott ditt inlägg. Ja mycket ska man då höra. Herregud...
Nej, men så fräckt att bara kopiera. Inspireras av bloggar gör jag hela tiden, men jag skriver med egna ord för min blogg ska vara jag.
Och visst är internet stort, men det finns ett slut
http://www.prreklam.com/slutet/
Nämen vad trist med människor som inte kan låta bli andras texter men som du säger smickrande.
Det där med att aldrig vara steget känner jag igen från min tid som lärare men även nu när jag är hemmamamma. Man hinner aldrig riktigt med men det är väl så livet är.
Vad sjukt, haha! Komplimang, visst, men...
Men, så får man ju inte göra! Jag blir olidligt nyfiken på vilket inlägg det var, och hade den andra personen kopierat rakt av? Exakt ditt inlägg? Gud vad sjukt.
Klart du ska ta det som en komplimang, men ändå helt sjukt gjort ju.
Heeeej! Du har inte skrivit vilket Bodyrock pass du körde igår?:-) Jag följer NOGA vad du tränar :-) Du är ju såååå bra! Ha det superbra!
Usch, vad fräckt att stjäla någon annans ord och låtsas att det är ens egna - vad arg jag skulle blivit! Fint av dig att vara storsint och ta det som en komplimang, för rätt har du ju, den andra personen måste verkligen ha gillat det du skrev <3
VARFÖR i hela friden skulle någon vilja kopiera från en privat blogg? Du skriver naturligtvis jättefint och roligt, men om DITT liv. Skall denna person göra sig mer intressant och ta från en privat blogg istället för att skriva ett eget inlägg? Ännu tråkigare att det var kanske någon du kände till från förut? Nu vet personen i fråga iallafall att du vet, hoppas han/hon SKÄMS!!!
Men oj, hur kan man finna någon glädje i att kopiera någon annans blogg? Mycket märkligt... Kan förstå att den bloggaren inte godkände din kommentar. Det hade nog varit ganska pinsamt...
Nämen det var det fräckaste, hur kan man få för sig att kopiera någon annans text sådär. Så onödigt. Men som du skrev, så bra att du tar det som en komplimang. Personen i fråga måste ju verkligen gilla din text och ditt sätt att skriva. Men personen gick verkligen över gränsen, så får man inte göra.
Låter lite konstigt att kopiera text som sin egen, hörde av en annan tjej att en bloggläsare tagit hennes foton som sina egna, att de var hennes liv som beskrevs, hon skrev då till henne: så får du inte göra, men vet inte hur det gick, hon tog inga fler i alla fall.
Men vad himla konstigt! Så kan man ju inte göra. Jag skulle ha blivit jättearg :)
det där är så trist, verkligen. för något år sedan så blev jag tillfrågad att slriva en jultext av en journalist ..och det gjorde jag sen satte han in den som om han intervjuat mig och använde hela min text. han tyckte tydligen den var så bra att han valde att kopiera den. Vilken tråkmåns...jag tror jag mailade och gav en liten kommentar. men sådana saker händer hela tiden. Jag har även sett exakta meningar och ordval...ur mina egna böcker användas. ja ja...sånt är livet.
Men så dödligt nyfiken jag blir! Du skriver ju alltid så väldigt personligt! Hur kan man norpa en text rakt av då? Det är ju som att man låtsas vara du..?
Oj då! Men verkligen, det är ju att ta det som en komplimang! :)
Låter verkligen inte bra det där. Meningen med en blogg är väl att den ska vara personlig?! Vill man sedan låna bild eller text av någon anledning så får man ju faktiskt be om lov först......
Jag kan inte förstå det där. Varför kopiera någons text och använda som sin egen? För mig är det ok om någon lånar en bild eller en text av mig om det genom en länk eller text framgår att det är jag som har tagit bilden eller skrivit texten. Men om någon lånar för att utge det för att vara sitt eget då blir jag förbannad. Och jag kan som sagt inte se meningen med det eftersom det jag bloggar om är mina egna tankar och mitt liv. Varför låtsas vara något man inte är? Tråkigt det där.
Kram Lotta
Skicka en kommentar