Ibland kan man få den känslan automatiskt om man befinner sig i en situation eller samling vari man inte känner sig hemma eller bekväm. Ens egna tankar förstör för en. Jobbiga tankar som flyger omkring och stör som en irriterande mygga som inte vill försvinna hur mycket man än viftar. Tankar om att "alla andra" är smartare, snyggare, mer världsvana, mer speciella, unika och fantastiska än du. "Alla andra" är så mycket bättre och du är inte värd att känna dig bra och uppskattad.
Det är ena riktigt dryga hjärnspöken som kan dyka upp och göra livet svårt. Oavsett om det är andra människor som medvetet försöker trycka ned dig eller om det är dina egna tankar som fäller krokben kan det vara klokt att inse att ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan din tillåtelse. Du har kraften att förändra. Du är lika bra som någon annan på jorden och har lika mycket rätt att vara lycklig och känna dig stolt som din granne eller medmänniska på andra sidan vår planet.
"No one can make you feel inferior without your consent."
— Eleanor Roosevelt
Inlägg
16 kommentarer:
Helt rätt!
"Du är vad du tänker!"Tack för ett superbra inlägg!
Ha nu en bra söndag.
Kram
True!
Så sant, så sant! Men det blir bättre med åldern, tycker jag. Mitt självförtroende har blivit bättre och bättre med åren och det känns skönt för jag började ganska lågt :-)
Ja, de där tankarna, den där känslan. Det var dem jag var så rädd för när jag började universitetet. Jag var rädd att det skulle vara som sist jag läste till lärare då jag blev livrädd för mina blivande kollegor. Ska DE bli lärare? De som var kalla, inskränkta... de som vände ryggen till och aldrig bjöd in i gruppen på samma hjärtliga, öppna och vänliga sätt som mina kursare i dag verkar göra. Sen är det självklart hjärnspökena som spär på, men grundkänslan - den är där, och den kan man inte förändra.
Kram.
Tackar och bockar för detta kloka och insiktsfulla inlägg! Köpte en bok för ett tag sedan, Energitjuvar; av Ingalill Roos. Har bara läst några sidor (då jag har förmågan att starta på flera böcker samtidigt..??)men den verkar givande. Få återkomma om den.
Kaj Pollak beskriver det så bra i sin bok "Att välja glädje". Just den förmågan att hitta kraften i sina tankar när personer som slukar energi smyger sig in i ens medvetna.
Jag jobbar oerhört mycket med det nu, varje gång jag får tillfälle. Och faktum är att när jag möter en sån person försöker jag se möjligheterna att "laborera" med mina tankar istället för att låta mig tryckas långt ner i skorna. Det väcker en stor nyfikenhet i mig och den är oftast starkare, än den förgörande tanken ....
Och bra att vara ärlig mot "nedtryckarna" oftast är min erfarenhet att DE känner sig mindre än andra men hur det än är har de ingen rätt att vara otrevliga och nonchalanta mot sin omgivning och få övriga att må dåligt också. En gång avbröt jag ett sammanhang där vi träffades en gång i veckan och jag kunde då sagt: Jag har inte tid med detta (det hade jag inte heller) men jag sa: det här sammanhanget och sällskapet ger mig ingenting så jag vill inte. De dog nästan:-). Samma sak hade min kollega S sagt som jag skrev om förut, vi som möttes vid plommonen efter 11 år, hon hade brutit upp från en grupp, de var stora energislukare också, de dog nästan med när hon sa hon skulle prioritera annat;-)
Bra råd :)
Den där känslan känner jag igen! Det är verkligen inte kul när det blir så. tyvärr händer det ju då och då!
Det är jobbigt med sådana personer. Särskilt om det handlar om personer man "måste" ha i sin närvaro på ett eller annat vis. Men visst ska man alltid försöka att inte sugas ner i något negativt "hål" och låta sitt omdöme färgas av de här personernas åsikter eller så. Men ibland kan det vara svårt. Beroende på hur man själv mår rent allmänt och så tycker jag. Oftast går det dock att tänka "över" det hela och inse att det inte är en själv det är "fel" på utan just de personer som är energitjuvarna.
Kram!!
åh, jag känner igen mig i det där. Jag är duktig på att bli osäker om det är någon som är äldre och erfaren omkring mig när jag gör något. T ex om jag lagar mat och mamma är omkring då blir jag osäker och frågar tusen frågor, som jag egentligen vet svaret på men jag blir som osäker. jag hatar det, men det är tur att jag vet om det så jag kan jobba på att få bort det :)
Precis! Det finns alltid människor som kommer att försöka att göra dig liten och osäker men det är bara du själv som kan bestämma hur du ska hantera det.
Å, så himla sant. Det är väldigt konstigt med alla de där osynliga maktstrukturerna som man egentligen inte vet var de kommer ifrån. Man kan känna sig toppen i sällskap av en person och helt värdelös i sällskap av någon annan. Trots att det inte finns någon speciell anledning till det.
Och visst ligger ansvaret på en själv, men man måste också säga att de människor man verkligen gillar är just de som kan få andra att känna sig bekväma i sitt sällskap. Det är en fin egenskap.
Det har ar nagot jag maste komma ihag, hela tiden. For jag har ganska manga sadana manniskor omkring mig. Och manga sadana egna tankar....
http://annamarialacatus.myshowroom.se/just-be-nice/
Din text är kopierad.
Hittade en till =S
http://mondoblog.se/IzabellalarssonBjorn/185847
Skicka en kommentar