Jag vet också att två saker händer när jag inte ätit mina mellanmål. Det första är att jag blir nästan apatisk. Om någon pratar med mig orkar jag knappt öppna munnen för att svara. Eller så svarar jag inte alls. Det känns som att hungern äter upp magsäcken i brist på annan föda. Jag är inte kontaktbar nästan. Och surlig blir jag.
Det andra som händer är att jag får ett supersug efter nåt sött att äta. När en figur slår i huvudet i tecknade serier flyger ett gäng fåglar runt den numera medvetslöse. När jag blir riktigt hungrig är fåglarna utbytta mot flygande cupcakes, skuttande lösgodispåsar och snurrande chokladbitar. De flyger runt mitt huvud och gör mig helt galen.
Därför ser jag till att äta det jag ska och med jämna mellanrum. Ibland är det svårt att tajma utflykter och mat och då händer det som jag just skrev.
Något mer som jag upptäckt är att om jag äter mycket tomma kalorier en dag, ja, låt oss säga som en söndag när man fyller år, if you know what I mean, så är dagen efter inte så rolig. Min mage känns tom och jag är hungrigare än när jag äter min normala kost. Det känns som om magen aldrig kommer att fyllas igen. Energin är inte på topp och ska jag träna på kvällen är kroppen inte lika stark som den brukar. Ibland händer det att jag får avbryta tidigare för att jag blir yr och konstig. Tänk vad maten kan göra för ens välbefinnande!
Nu ska vi inte ens börja prata om vad träningen gör och vilka underverk man kan åstadkomma med den...
Inlägg
13 kommentarer:
Tror de flesta mår bra av regelbundna intag under dagen. Även om vissa är mer känsliga än andra för just "sockerdippar". Själv blir jag framförallt på uselt humör och omgivningen brukar klaga.... ;-)
Haha!
Tycker du är så himla duktig och disciplinerad vad gäller din kost och din träning. Önskar jag vore det jag med men jag fuskar mest hela tiden.... ;-)
KRAM!
Det är en härlig känsla när man lär känna sin kropp vad gäller mat. Sen jag började med lchf har min mage blivit mycket bättre, men varje gång jag fuskar med mjöl eller liknande svullnar den upp igen. Samma sak med hungern och blodsockret. Med lchf behöver jag inte äta alls ofta och ändå är blodsockret stabilt.
Kram.
oh vad jag känner igen mig i allt du skriver, tyvärr
är jag inte tillräckligt vuxen att vara steget före med snacks utan blir grinig v a r j e dag klockan 2-5
Alltihop låter mycket klokt och förståndigt! Det kanske vore något att ta efter...en annan dag kanske...;)
Känner igen mig i allt! Det är en skön känsla att fatta grejen, att till slut så här i "mogen ålder" inse vad kroppen mår bra av. För då blir det inte tråkigt måste "måste äta hälsosamt, måste äta ofta, måste stå över fikabrödet till vardags" utan liksom bara bra vanor som man inte behöver tänka så mycket på. Och när det blir meltdown (för det blir det ju, ibland) så är det lätt att förstå varför, uteblivet mellanmål, för mycket tomma kalorier dagen innan osv.
Jag är lite efter dig vad gäller hälsosam livsstil men jag är på god väg till samma braiga insikter!
Så där är det nog för många (kankse de flesta), men visst är det konstigt att det ska behöva ta så många år innan vi fattar det själva. Tur i alla fall att vi inser det så småningom.
Känner verkligen igen mig! Speciellt det med sockersug om jag inte sköter mig... Och jag sköter mig absolut inte lika bra som du! Du är jätteduktig!
Jättebra att du vet och känner din kropp så väl och tagit dig den tiden och upplever man effekten som du så är det troligen lättare att fortsätta. Måste vara väldigt individuellt hur vi upplever blodsockersvängningar, en del kanske inte har några nämnvärda och känner inte så stark hunger. Jag är själv inte känslig för det särskilt men säkert oklokt mot kroppen att inte känna efter, kollegor kan känna de "dör" om de inte får mat (det vill jag ju inte just då;-) och det passar inte alls just då heller och då tar jag över deras arbete under mattiden men tröttande är det och säkert bäst för alla att leva så regelbundet man kan. Och inte "få" lunchen vid fyra som då lätt hoppas över. Räddningen har varit många gånger frukt i alla former och en smörgås.
Jag blir skitsur och otrevlig om jag inte äter regelbundet. Inga problem till vardags, då har jag väldigt regelbundna vanor. Men på semestern fick de säga till mig... när jag blev för trevlig... ;)
Intressant läsning..! Vill också känna min kropp så väl!
Saltistjejen: Ja, eller hur! Ibland tar det tid att inse att det är viktigt att äta bra och gärna oftare :) Jag är som du, blir inte alls trevlig :P
Husfrun: Häftigt att det funkar så bra för dig! Det är viktigt! :)
Linnea: hahaha, same here, men sen årsskiftet har det ändrats och jag är on top of the game nu...Det går!
Marina! haha, eller hur! :) En dag i taget liksom...inte hasta...
Beatatjata: Word, precis så är det. Det är skönt att tycka att det är normalt med nyttigt och trevligt och att resten bara är en del av det nyttiga...Fortsätt som du gör!
Camilla: Eller hur! Jag fattar inte varför...jag skyller på reklam och sånt!
Duktiga: Tack! Det känns så bra att det funkar äntligen. Det är guld värt!
Monica: Så är det verkligen. Det är spännande hur olika man kan vara. Maken är också så, han kan gå en dag utan att äta eller att man märker av det alls...går jag utan mat lär nån få veta det ganska snart :)
Freedom: Hahaha, underbart :)
Ztorzillen: Det kommer, fortsätt bara att testa dig fram!
Skicka en kommentar