fredag 16 september 2011

Komplimanger

Händer det att ni också viftar bort en fin komplimang som någon ger er? Jag gör det ganska ofta. För mig själv, efteråt. För några år sen startade jag mitt eget projekt; att säga TACK när någon ger en komplimang eller ett beröm. Jag kom på mig själv med att ofta säga "Äsch", vrida lite på mig och sen yttra några ord som helt tog bort min del i det goda. Som om jag fått bra på ett prov. Jag hade pluggat som ett djur, fått MVG och sen när någon sa "Wow, vad bra, du har verkligen kämpat. Duktiga du!" så svarade jag ofta "Äsch, du vet läraren hade gjort ett lätt prov" eller nåt liknande. Att säga TACK hindrar mig inte från att tänka annat när jag är ensam. Det jag gjorde var ju inte bättre än nån annans insats. SÅ snyggt satt väl ändå inte tröjan att det var värt en komplimang.
Trots dessa tankar sitter ändå de fina orden kvar långt där inne och värmer och ger ljus. De värmer extra mycket de dagar som är mörka och jobbiga. Ibland kan en komplimang komma helt oväntat på en dag när allt är upp och ned och verkligen göra skillnad.
Det är också fantastiskt roligt att ge komplimanger, speciellt när man ser personen lysa upp lite grann och sträcka på ryggen en aning.
Så idag kan vi väl alla ge de där extra fina orden till någon i vår närhet, låta personen få växa helt oväntat en helt vanlig fredag. Gör någons dag lite mer speciell!

12 kommentarer:

Linnéa i Colorado sa...

Bra! Det är så tråkigt när man ger en genuin komplimang och den bara viftas bort. Tvärt om ska det vara, ta emot den med stolthet. (även om jag själv brukar vifta bort dem, haha)

Malin-Charlotta sa...

Jag startar med att ge en till dig! Om jag får välja tre ord mina tankar säger om dig är det:

Värme/Kärlek
Glädje/Humor
Ärlighet/Medmännsklighet

Och jag gör det också, viftar bort komplimanger i efterhand trots jag gjort som du med projekt 'säga tack'. Tänk att det ska vara så svårt!

Sen vill jag tacka för din kommentar imorse på min blogg. Den fick mig tänka till. Finns ett svar om du vill.

Sköt om dig och ta nu komplimangerna och placera dom i kärleksbanken. Du är värd varje bokstav och mer därtill!

Marina sa...

Gör det - sug i dig alla komplimanger, man behöver dom! Jag har nog också haft en period i mitt liv då det för det mesta var "men inte ska väl jag..."-svar, men varför då? Nej tacka och ta emot!

Johanna sa...

Superbra!

Man ska verkligen suga i sig av alla komplimanger, hade personen i fråga inte menad vad de sa så hade de ju aldrig sagt det. Självklart ska man försöka njuta när någon gillar det man gör!

I SChweiz där jag bott i två år är folk väldigt väldigt artiga mot varann, pratar mycket mer i mataffären och så. Det försöker jag göra nu här hemma också, alltid säga trevlig helg till kassörskan etc etc. Jag tror att jag gjorde det innan Schweiz också, men det blev så tydligt där. Bra grej!

Martina sa...

Tänkvärt inlägg (som vanligt!)

Då säger jag TACK för komplimangen! :-)

Duktiga Tjejen sa...

Jag är nog rätt dålig på att ta dem faktiskt... Idag sa receptionisten Men oj vad fin du är idag (håller i träning för några nya konsulenter, därav högklackat...) och jag typ Ärsh... Precis som du skriver! Jag ska skärpa till mig.

Stef sa...

Du har så rätt så, varför gör man så egentligen?! kramar

Mariah sa...

jag är nog rätt duktig på att ge komplimanger och att även vifta bort dem när jag själv får dem. I mitt huvud så är det alltid " det finns ju alltid någon som är bättre" men det är något jag jobbar på att bli bättre :)

Husfrun sa...

Ja, skärpning på den fronten. Beröm är ju oftast ärligt menat för att någon verkligen vill göra en glad. Och då ska man lika ärligt ta emot det och glädjas. Fast det är svårt...
Kram.

Monica sa...

Ja i din ålder gjorde jag så med, tror jag i alla fall (men du har mognat fortare;-) och kommit till insikt), nu tackar jag, gett komplimanger har jag gjort hela livet, där kan jag tänka ibland att vissa aldrig någonsin gör det till någon, de försöker hitta något litet fel däremot och säger det, har tänkt på det också, hur det känns att gå omkring ett helt liv så. För många gånger kommer en komplimang spontant, går inte att låta bli att säga nåt positivt.

Emma sa...

Går in här på bloggen och inspireras varje gång till att bli en bättre och gladare människa! Härligt - och din förtjänst, sug åt dig!

Hoppas f.ö ni får en bra sönda med minidans och allt

Min plats i solen sa...

Förr var jag dålig på att ta emot komplimanger. Den där Jante-lagen sitter så djupt rotad i oss 70-talister och så svår att skaka av sig. Men för några år sedan bestämde jag mig för att istället ta emot varje komplimang med öppna armar och ett glatt TACK! och låta komplimangen lyfta och värma mig. Och vad gott det gör! Nästan lika gott som att själv ge komplimanger. :)

Kram

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...