Man och maskin

Jag blev ju lite väl ivrig där när batteribytet på bilen blev ett sånt totalt fail och hade trott att det skulle ta veckor innan eländet var fixat och inte den timme som det faktiskt tog. Därför köpte jag ett rabattkort med tio resor på tåg och ytterligare ett för tio resor med stadsbussen i jobbstaden. Dessa måste åkas upp inom en månad, annars förlorar man alla pengar. Himla snålt. Så igår fick jag åka tåg till jobbet och hem igen (så klart, duh!). Stadsbussen på hemvägen var faktiskt i god tid igår och jag hoppade av ett par hållplatser tidigare för att få en trevlig promenad genom stan. Vid ån, ganska när där jag gick av, var det lite hallabaloo. Tydligen ska något hända just där eftersom området var lätt avspärrat och inom avspärrningen befann sig ett par arbetargubbar och en mindre lyftmaskinmojäng. Jag kom närmare och såg att de ganska nyligen fällt ett träd och sågat itu och nu flyttade resterna av trädet bort från platsen med hjälp av maskinen. Jag kryssade förbi en massa gubbar, män och pojkar i min jakt på stationen och slogs då plötsligt av en sak. Mitt huvud snurrade nästan 360 grader och hjärnan registrerade ett otroligt fenomen. Från kilometer (kanske lite överdrivet jag vet) drogs män i kostym, äldre gubbar i manchesterbyxor, unga pojkar med pappa i högsta hugg, tonårskillar med halva rumpan synlig, som flugor mot detta maskinevent. Jag noterade grupper av män som stod vid husknutar och kikade på vad som försegick, äldre män som var mer vågade som stod mitt framför spektaklet med gapande munnar, killar som i smyg kikade på maskinen när de låååååångsamt gick förbi...Jag hamnade motströms män som fortfarande var på väg mot händelsernas centrum. Jag har nog aldrig sett så många män samlade på samma plats på en helt vanlig tisdag.

Vad är det med män och maskiner egentligen? Visas den senaste traktorn på torget i stan kan man slå vad om att det kommer massor med män från all walks of life, för att titta. Det är ju inte som att de kommer att få köra runt i den menar jag? Man står och glor, förundras över att den är så stor, kanske knackar lite lattjo på däcken och sen är det inget mer med det. Brandbilar, lastbilar, monsterbilar, lyftkranar, you name it, männen är där. De kan inte låta bli. Det är som en magnet helt enkelt och deras gener drar dem mot maskinerna, de saknar vilja helt plötsligt. Ett otroligt fenomen egentligen det där. Och jag ställde givetvis maken mot väggen. Han gav upp utan fight och medgav att det ÄR så. Män kan INTE låta bli. Nu ser jag gärna att en forskare tar tag i detta...

Alla mäns våta dröm?