Supershopparen

Idag på lunchen (vi hade planeringsdag) fick vi lite tid över och vi gick runt i affärer. Jag gick in på Åhlens och expresshoppade lite julpynt. Himla fint.
Sedan bar det iväg till en tebutik i närheten...jag kollade på tekannor och lyfte upp en för att kolla priset. Då ser jag - som i slowmotion - hur locket på tekannan ramler ner mot det hårda golvet. Jag hinner tänka miljoner tankar som "Detta händer inte!" "Vad i helvete ska jag göra?" "Jag döööööör!" "Shoot me!" "Var är närmaste flyktväg?"
Mer hinner jag inte tänka innan jag hör det där förödande kraset mot golvet då locket går i tusen bitar. Och jag hör mig själv skrika högt "ÅÅååååh neeeej!"
Jag hade ju inte bestämt mig för att köpa skrället ännu, men nu kände jag mig lite tvungen. Så det blev en julklapp till maken. Fast en som var hel. Och expediten var nöjd i alla fall. Trots en 27 åring som beter sig som tre år i butiken. Den kostade ju en slant. I am living on the edge baby.

Kändisspan

När man bor i New York frågar människor alltid om man sett några kändisar passera förbi eller om man hänger med dem på nån bar...eh, not really. Visst, chansen är bra mycket större att se en magakändis i New York än i Stockholm :P Min man som bott i NY i åtta år innan han träffade mig hade aldrig sett en kändis. Sen kom jag in i bilden och då hände det grejer. Det gäller bara att vara ute och röra på sig. Här kommer min "lista"

Robert DeNiros son gick på samma skola som en av tjejerna jag tog hand om. Jag pratade med sonen, såg DeNiro flera gånger på skolan och umgicks med hans fru under en skolresa...

Cynthia Nixon (Ni vet Miranda från Sex and the City) öppnade hissdörren åt mig och vi hälsade på varandra.

Sen har jag skymtat förbi Sting, Harvey Keitel, sångaren i Goo Goo Dolls, blev nästan överkörd av Matthew Broderick som blev förbannad, ätit på samma restaurang samtidigt som Steve Guttenberg från Polisskolanfilmerna, sett Yoko Ono passera mig med sina livvakter. Just ja...mumsingen George Clooney. Sedan alla medlemmar från Harry Potter-filmerna utanför en premiär. Sedan går man alltid förbi nån affär med passa säkerhetspådrag för att de stängt affären eftersom en megastar kommer och ska handla...typ Mariah Carey. Men då ser man ju faktiskt inte den faktiska stjärnan.

Ja, det var några som jag har på min "Jag mötte Lassie"- lista.

Det här med advent

Varje år är det samma visa. Man har glömt vart man lagt allt. Det där braiga stället som var så bra förra året var kanske inte så himla bra för nu hittar man det inte igen. Varför lär man sig aldrig att lägga saker tillsammans på samma ställe?
Jag putsade och fejade och fixade. Lite juligt blev det.
Sen körde vi en romantisk middag med italienskt tema.
Bruschetta till förrätt
Lasagne till varmrätt
Pannacotta till efterrätt
Martini att dricka.

Det blev liiite många martini. Det märks att jag aldrig dricker för jag blev så gott som plakat. Jag ska aldrig mer dricka (det där har jag aaaldrig sagt förut).



Vår fina ängel som vi köpte i NY förra året som spelar Silent Night och har en roterande krubba i klänningen. Hight tech, jag vet!



På det fjärde smäller det!



Dukat bord inför middagen. Mums var det!



Blivande bruschetta.



Pannacotta. Sedan lade jag lite passionsfrukt ovanpå och det blev himla smaskigt.



Bullar som jag förberedde i förväg som värsta TV-kocken! In i ugnen i morse och mums vad det var gott!



Ryssen och italienaren samsas på bordet.

Vaddå byta om?

Igår var jag till den där trvliga doktorn. Ni vet hon som har koll på det som finns under bältet. När man blir gammal som jag måste man tydligen ta olika prover för att veta att man inte utvecklat nån läskig sjukdom. Det är ju bra - men känns mindre trevligt. Nu har jag ju varit där några gånger, men denna gång hände nåt nytt.
Jag blev visad till ett rum bredvid undersökningsrummet! Som jag inte ens visste fanns. Fast jag vart där många gånger. Rummet såg gammalt ut så det kunde ju inte vara ett nytt tillskott. Doktorn lämnade mig där med orden:
- Här kan du byta om så kan du gå igenom den där dörren in till undersökningsrummet.
- Tack, tack, svarade jag och så gick hon.

Jag tittade mig omkring. Det fanns tre bås - ungefär som när man byter om och provar kläder på nån klädesaffär. Så jag valde den närmast dörren och hängde upp min jacka och väska. Sedan tittar jag mig om i båset. Byta om sa hon. Byta om till vad? Jag letade efter en slags beklädnad men det fanns liksom ingen. Vad menade hon? Tänk om jag kom in naken och så skulle jag ha nån slags rock på mig egentligen? Pinsamt liksom! Men jag hittade absolut ingenting. Så jag tog av mig de kläder jag var tvungen och gick in. Det verkade som det var det rätta i alla fall. Som tur var. Jag måste ju liksom gå dit igen. I USA åtminstone får man en sån där ful sjukhusrock. Inte alls förvirrande. Eller pinsamt.

Glee-klipp. Jag råder er att INTE hoppa över detta inlägg

"I would like to audition for the part as kicker" citat från gay-Curt som vill komma in i skolans football-lag för att bevisa hur matcho han är (för sin pappa).

Mitt heta möte med George Clooney

När jag bodde i det stora äpplet på andra sidan den stora sjön, brukade jag få gå och hämta en av tjejerna som jag tog hand om på förskolan. Varje dag gick jag 10 kvarter dit och sen 10 kvarter hem igen. Just den här dagen fick jag och lilltjejen stanna vid en väg för att vänta på en lastbil som åkte förbi. När vi stod där vände jag mitt huvud till vänster. Där ser jag ett gäng gubbar i kostym och en stor maffig bil. Ni vet en sån där som presidenter åker när de är på statsbesök. En sån bil. Några av kostymgubbarna flyttade sig och då uppenbarar sig en fantastisk syn - George! Min haka föll omedelbart ner på trottoarkanten och huvudet fixerades i en vänstersväng. Jag kunde inte röra mig. Han stod 20 meter från mig! 20 meter! Jag upprepar: 20 meter! Mitt hjärta klappade fortare och miljoner tankar flög förbi. Skulle jag gå fram och skaka hand? Eller var det risk att hans livvakter skulle överfalla mig i tron att jag var en svensk terrorist eller galet fan? Innan jag hann tänka klart ser jag, som i slow motion, att han stiger in i bilen och den kör förbi oss...shit, jag hade hellre varit en galen terrorist än en fegis som inte vågade. Det kan ju dröja flera år till jag blir en hemmfru i Hollywood och kan träffa honom igen...

Thanksgiving

Thanksgiving firas ju just nu i USA. För tre år sedan firade jag tillsammans med min dotters ena gudmor S. Vi käkade på en restaurang. Först valde vi en fin restaurang och gick in och satte oss. Vi kollade på vad det fanns att välja och, visst det var fin mat, men man kunde bara välja trerätters för ungefär 70-80 dollar! Herregud! Vi hade ju redan satt oss och visste inte hur vi skulle klara oss ur situationen.
Då kom vi på att jag skulle låtsas få ett akut samtal! Jag låtsas att det ringer, pratar lite på låtsas och vi skyndar därifrån som om det gällde liv eller död ;p

Istället hittade vi en söt italiens restaurang. Vi satte oss och då hör jag svenska vid bordet bredvid! Ett annat par vid ett bord i närheten lutar sig över till dem och det visar sig att de också var från Sverige! Då var ju jag liksom tvungen att meddela min närvaro. Det är väl typiskt. Alla amerikaner firade med sina familjer och vi utlänningar fick nöja oss med restaurangmat.

Efteråt gick vi som sagt på bio och vi hade lite tråkigt. Resultatet av tråokigheten ser ni under. Det är jag som är till höger. Mitt normala tillstånd bör tilläggas. Helt och hållet.

Julfeber

Jag brukar göra en "pappasmörgås" till jobbet som frukost. När jag var liten brukade pappa vara tvungen att åka tidigt till jobbet (iof gör han det fortfarande) och hans knep för att få fräscha och goda mackor var att ta ut formfranska (eller annat mjukt bröd) ur frysen, bre ett par mackor med smör och lägga på pålägg. När det var dags för hans morgonfika eller lunch, hade mackorna tinat och var mjuka och saftiga. Min pappa är inte bara bildoktor, han är gourmet också ;)

Så i morse bredde jag min macka med ett tunt lager senap och lade på en bit julskinka. Väl på jobbet inmundigade jag denna skapelse med en kopp varm choklad. Livet är fantastiskt ibland...speciellt kring jul.

Fredag!

För mig är det fredag. Imorgon är min skola stängd! Ibland är det skönt att jobba i en skola med andra kulturer. Då firar man så många olika saker - och då får man ibland en extra ledig dag (händer kanske en gång per termin, men man får vara glad för det lilla!). Yippeeee yay.

Imorse bidde det ingen yoga...fy på mig. Jag kände ett extra stort behov av att sova lite mer så då var jag flexibel mot mig själv. Jag sprang ju igår kväll liksom. Vad mer kan man begära.

Efter min träning gjorde jag mango lassi. Ni som varit på indisk restaurang vet vad det är. En slags yoghurtdryck med mango. Himla gott! Receptet är enkelt:

2 dl mango (gärna mer)
ca 4 dl naturell yoghurt (eller vaniljyoghurt om man vill ha det sötare)
Lite kardemumma brukar jag ha i
och en liiiiten gnutta kanel
Vissa har i lite isbitar också. Inte jag.
Min man gillar att ha i en del socker. Är man lite anti surt så kan man med fördel använda socker eller annat sött.

Mixa i mixer och servera kallt. Mums!

Vi drack lassin och tittade på mitt nya favoritprogram "Glee". Asså, seriöst bra program. Man skrattar sig fördärvad :) Passa på att titta ikväll!

Innan jag glömmer...

Idag är det ju den 25e. Dagen för... you know ;)

Ja, lönen menar jag ju.

Den 25 e smäller det! Då finns det ingen som tar en,
man är kung, kung, kung på ICA!

Applåder

Nu hörrni, får ni ta och titta upp i taket. Sen tar ni fram en snygg penna och ritar ett prydligt kors. För vet ni vad? Jag gjorde yoga i morse med! Jag vet att ni nu befinner er i chocktillstånd. Moi? Som knappt orkar öppna ögonen när klockan ringer vid 6.00? Moi? Som fortfarande är i dvala fram till ungefär 08.00? Skulle moi skutta upp ur sängen och med glädje yoga på morgonen, redan INNAN klockan 6? Världen är uppochned, vänd ut och in. Jag vet vad ni tänker. Sen kan vi ju glömma att jag åt en muffins igår kväll va?

Kärlek på spanska

Jag har lite tid över och tänkte berätta hur jag träffade min man. Som vanligt, när det gäller mig, är det en lustig historia.

För att få visum som au-pair i USA måste man studera ett visst antal poäng. Och det är dyrt! Som tur var hittade jag ett college som hade rabatt för au-pairer och bestämde mig för att läsa spanska. Ett smart val eftersom jag redan kunde ganska mycket spanska och hade en spansktalande hushållerska i huset :p Man får inte vara dum sa åsnan som gick över bron (eller nåt sånt).

Så jag hade fått ett datum, en plats och ett rum. Som tur var fick jag sluta tidigare den där kvällen (det var en kvällskurs eftersom jag jobbade på dagen), men ändock var jag försenad. Jäkla tunnelbana! Jag jäktade in på college och hittade rummet. Jag var nästan först, trots att jag var så sen (amerikaner, jag säger då det). Jag plockade upp mina block, pennor och sudd och lade dem prydligt på bänken framför mig. Människorna började strömma in och sätta sig. Vissa kände varandra och snackade vid bänken, andra var tysta och lite nervösa som jag. Till sist kommer läraren in. Hon presenterar sig och skriver sitt namn på tavlan. Precis som på film! Sedan säger hon kursens namn och skriver det på tavlan. N - E - U- R - O - S - C - I - E - N - C - E. Shit! Det var så långt från spanska som man kunde komma. Jag hade alltså hamnat i fel rum! Min största mardröm. Mitt hjärta bankade som en trummis på ecstasy, jag började svettas och fundera på en flyktplan. Tyst och försiktigt packade jag ner mina saker och gick, utan att vända mig om, ut ur rummet. Jösses!

Nu måste jag hitta det rätta rummet så jag sätter av i korridoren för att hitta en lista på rum och kurs. Då ser jag att jag flyttat om en siffra och det var på fel plan jag irrade omkring. Till slut hittade jag rummet och kikade in genom fönstret på dörren. Där inne satt hela klassen och läraren förklarade saker på tavlan...Jag knackade på och ursäktade mig och satte mig på en ledig plats. Läraren fortsatte med uppropet och skämtade med min blivande man, som inte fattade vinken alls. Jag såg att han tittade på mig och jag rodnade ganska djupt :) Kommit försent och allt, klart man får uppmärksamhet!

När klassen äntligen var slut började jag gå mot hissen och då känner jag en knackning på axeln.
- Since you are from Sweden, do you like football? Killen från klassen! Jag höll på att svimma av! Och söt var människan också! Dejtgudarna måste vart på min sida.

Det var början på en spirande vänskap och så småningom en romans. Vår spansklärare hejade på oss och sa att vi var en perfect match...

The rest is history som man säger :)

Sjuuukt

Jag lovade mig själv att inte skriva om denna jäkla svininfluensa, men nu...
Jag läste precis om paniken som utbrutit i Luleå där man får inkalla vakter för att få lugn på folkmassan. En kvinna stal tydligen tre doser från Kyrkans hus.
Hur i hela friden har denna masshysteri skapats? Jösses säger jag bara...

Recept på vegetarisk rätt

Jag har lovat att ge lite recept. Nu kommer ett vegetariskt recept från min värdfamilj i USA. De åt ju som tur var Sabbatsmiddag (de var judar) på fredagar och då blev det riktig fest. Lite trevligare än de där jäkla bönorna.

Spenatkompott

500gram keso
500gram fryst hackad spenat (eller färsk som du hackar själv, Bird eyemärket för er amerikaner)
200gram starkare ost (sharp sheddar typ för er som bor i USA)
3 ägg
salt
peppar

Blanda keso och upptinad spenat. Riv osten och blanda i. I med äggen, salt och peppar. Blanda allt ordentligt och in i ugnen på ca 175 grader tills det blivit en ljusbryn yta och den är fast.

Snabbt, enkelt och gott.

Fatta vad duktig jag är

Jag gjorde yoga i morse med :) Wow, helt otroligt. Men det är faktiskt så himla avslappnande och skönt. Jag ska försöka hitta fler yogaDVDn att testa med för att variera lite. Det är alltid trevligt. Men inte för avancerat. För just nu är jag vig som ett kylskåp - med alla dörrar öppna och hyllorna utdragna.

Ja, dagen gick ganska bra

Den där yogan gjorde susen! Jag var pigg största delen av dagen. MEN fick ont i huvudet mitt på dagen. Kanske var all uppståndelse med träning och energirik frukost ;p Jag ska göra yoga imorgon bitti igen. Blossoms fitness yoga var jättebra. Jag har testat två andra DVD innan och de var bara krångliga och överambitiösa för en stackars novis som jag.

Idag på jobbet överraskades jag av en praktikant. Min kollegas dotter vars egen dotter går i min klass. Tack för den! Min kolleg frågade om inte rektorn sagt det till mig. Men icke! Det är lite jobbigt att ha en förälder i klassrummet hela tiden. Inte för att jag har nåt att dölja ;p men stämningen blir lite annorlunda liksom. Man kan ju tycka att kollegan kunde sagt nåt...Vi får sätta praktikanten på jobb helt enkelt!

Hälsovecka - min nya uppfinning

Ja, igår kväll bestämde jag mig för att denna veckan ska vara min egovecka, min hälsovecka där under och mirakel ska ske. Jag är ju alltid så himla trött och nu ska jag göra slag i saken och bli piggare.
Hittills idag:
- 20 minuter yoga på morgonen med Blossom Tainton. Tända ljus och lugn och ro. Visst är det schysst att hon gör hembesök klockan 06.00 ? ;p
- Frukost: en fibermacka med två skivor ost och paprika samt en kiwi och ett glas vatten (kaffe går bort denna veckan)
- Snart- en kopp grönt te för antioxidanternas effekt

Yoga kändes faktiskt jätteskönt på morgonen. Jag känner mig lite piggare än normalt och jag gäspar inte som jag brukar. Vi får se hur länge effekten håller i.
Dessutom ska jag faktiskt ge mig på att dricka 8 glas vatten om dagen. Jag som knappt får i mig 2 om dagen. Jag lär uppsöka toalett ett antal gånger under dagen...if you vet what I menar.

Här kommer lite bilder från söndagens eskapader

Min dotter är ett fashion freak. Det har hon inte fått från mig.



Det här ska jag laga på nyårsafton. Jag har botaniserat lite i min klipp-och-klistra-receptbok igen...och fann denna underbara skapelse. Fast den ska ju ligga åt rätt håll då, när jag gör den alltså. Jag vet ju inte hur de på tidningen jag fann den i fotar sina mästerverk egentligen ;p



Och så här ser min berömda receptbok ut. Jag fick den av syrran C när jag for till New York för 4 år sen. Hon hoppades att jag skulle samla på mig en massa smarriga amerikanska recept. Tji fick hon! Fast hon kunde ju inte veta att jag skulle hamna i en vegetarisk familj vars mat bestod till 90% av ris och bönor, linser och ris och pasta med köpt pastasås. Visserligen var det ganska gott de första 10 gångerna...vi hade en mexikansk hushållerska som var ett kulinariskt geni (med kött tyvärr), så mumsigt var det. Men efter TVÅ ÅR av samma sak, dag ut och dag in...Jag drömde om McDonalds (jag som inte ens är så himla förtjust i Donken annars), om stora stekar och kycklinggryta. Speciellt efter jag blev gravid. Men då kom jag hem till ris och bönor, ris och bönor, hurra! Linser och bönor, linser och bönor, pasta, linser, linser, bönor...ni fattar!

Jag är så lat

Shit, vad lat jag känner mig. Planen är att köra en timmes taebo (ni vet den där videon med den urtränade Billy Blanks?)...men just nu skriker min kropp efter vila. Och godis och kanske lite pepparkakor. Nej, nu ska jag gaska upp mig och träna. Käkade faktiskt godis på bion igår kväll. Det var en högtidsstund för mig som min gamla moster brukade säga (fast om Allsång på Skansen då, vi åt upp hennes godis) :)

Middag i drottningenstecken

Jag passade på att laga kunglig middag idag. Kanel, honungs och saffranskycklinggryta med ugnsstekt rosmarinpotatis...mmmm...det var verkligen gott. Jag lägger ut lite recept senare.
Jag hoppas er söndag var toppen!

Robinson

Ja, jag såg ju första avsnittet av "Robinson" idag på fyrans hemsida. Lite besviken var jag. Ganska lamt första avsnitt faktiskt. Får hoppas att det blir lite bättre till nästa vecka. I alla fall några som nästan svälter ihjäl, eller att de försöker avliva en spindel eller nån kanin. Ni fattar. Några av tjejerna såg lite glamorösa ut. De kanske kommer att försöka göra en handväska av en orm eller så. Vem vet? Jag hoppas att Paolo Roberto visar var skåpet ska stå. Inga mestävlingar som första avsnittet. Ni fattar att jag aldrig skulle vara med i "Robinson" själv va? Jag gillar mat för mycket. Och min hälsa. Och min insektsfobi. Och mina svindyra skor (de som jag köpt in my mind). Och min säng. Jag passar dessutom inte i bikini. Så inget "Robinson" för min del.

Dejt

Igår kväll gick jag och maken på en liten dejt. Vårt mål var att gå på den finaste restaurangen i stan. Well, vår stad är liten och utbudet ännu mindre. Dock var det helt okej. Maten var okej, servicen var ok...tyvärr var det nån jäkla hockeymatch som ett gäng gubbar kollade på och de var ganska högljudda. Vad är det med män och sport?
Sedan gick vi på bio, "2012". Mycket bättre än förväntat. Jag spände hela kroppen under hela filmen. Sjukt spännande! :p

Tack E och S som tog hand om lilla dottern :) Det uppskattas. (S är min systerson som är snart 2 månader nu. Fasen, man är moster!)

Juldjävulen har kommit över mig

Jag var och handlade idag. 10 minuter senare kommer jag ut med
pepparkakor
mjuk pepparkaka
julmust
julskum
nytt julmagasin
saffran

Julen har kidnappat min hjärna. Igår sa jag till min man att jag ska börja julbaka på fredag. Han tyckte det var tidigt. Eh, what?



Så här roligt hade N åt att jag nästan trillade baklänges över ett farthinder när jag höll på att fota henne med mobilen.
Inte fota folk baklänges - check.

En het debatt på familjelivsajten just nu är att föräldrar är lata som skjutsar sina barn i barnvagn tills de är 4 år gamla. Därför har jag börjat vidta åtgärder redan nu...



N blir inte bortskämd. Dra din egen vagn unge :p

Samtal med den andra sidan

Vår dotter äääälskar att prata i telefon. Det bästa är att det inte behöver vara någon på andra sidan som pratar. Bara hon får hålla i telefonen och snacka. Jag vet inte riktigt vad hon säger, men det låter viktigt. Ibland så viktigt att det känns som att jag stör när jag hoppar in och vill henne något.
I söndags satt hon och åt lunch (jag typ liksom julstädade lite). Hon fick tag på telefonen och började snacka. Hela lunchen åt hon och tog en tugga och snackade.
Till slut fick det vara nog så jag tog av henne telefonen. Jag bytte Ns blöja och la henne i sängen för att hon skulle sova sin tupplur.
Fem minuter senare ringer telefonen. Det var min far. Han frågade varför jag lagt på. Jag fattade ingenting. Ja, men jag har pratat med N de senaste 10 minuterna. Då hade den lilla listiga dottern lyckats trycka på återuppringning och ringt min far som blev förvånad men glad. Och han undrade givetvis när jag skulle prata med honom, för N kunde ju inte ha ringt själv.
Jag undrar vem mer hon pratat med när vi trott att hon låtsats?

(Bild från www.goteborgskex.se)

Ny upptäckt på den lokala affären! Mitt lilla julhjärta började klappa extra fort när jag såg denna och ännu fortare när jag åt den. Shit vad god den är! Jag ska köpa ett par hundra rullar eftersom den är LIMITED. Så det räcker till nästa jul.

Jag måste lära min man ett och annat

Tänk att jag har missat dessa viktiga punkter. Min man ligger efter i sin svenskutveckling.

Vad ska man säga?

Min man frågade härdomdagen om jag skrev min blogg (vilket jag gjorde). Han frågade också vad jag skrev om den här veckan. DEN HÄR VECKAN? Shit, ska man bara uppdatera en gång i veckan? Bättre att fråga om den här TIMMEN. Jag kanske har missuppfattat detta med bloggandet?

Ha!

Jag lurade sovdjävulen och nu är jag uppe klockan 6! Och hörrni, det är faktiskt fredag. Helt fantastiskt. Nedräkningen har börjat, 4 veckor kvar till ledighet.

Vad är det med mig?

Jag försov mig i morse igen! Det kanske är kroppen som ställt in sig på att det är lov om fyra veckor? Jag vaknade mycket senare idag än någonsin. För att vara på den säkra sidan har jag nu också ställt in min mobiltelefon, bett min man hälla vatten på mig, hyrt in små tomtar som killar mig under fötterna och installerat en manick som gör att rummet bli kallt som ett kylskåp...
Vi får se om det fungerar. Annars ska jag nog bli miljonär eller så.

Vet ni vad...

Jag satt på jobbet idag och skrev lite prov och så började jag fundera lite. Ja, det händer faktiskt. Bara så där liksom! Jag fastnade med blicken utanför fönstret medan hjärnan arbetade. Och plötsligt tänker jag, men vad sjutton är det? Det var nåt nytt, nåt annorlunda och spännande. Man blev liksom lite pigg och glad. Då inser jag att jag SER SOLEN! För första gången på en månad kanske. Jag hade så när glömt hur vackert det kan vara, trots att löven fallit och regnet duggar lite lätt. Solen...den sög jag på hela dagen (alltså inte på ett pervosätt, inte så...ni vet njöt....asch...ni fattar!)...

I morse

I morse möttes jag av detta när jag vaknade. Min man. Jag säger bara min man <3

Söt historia

Lärare på Öppna förskolan berättade en superrolig liten historia om ett par barn hon kände när jag var där sist.

Det var en storebror som hette Albin, kallades för Abbe, och hans lillebror Anton. De gick hos dagmamma med några andra barn och en dag när mamman kom och hämtade barnen kom ett annat barn fram och frågade nåt om Mats. Mamman såg förbryllad ut. Mats?! Vem är det? frågade hon. Barnet pekade på hennes son Anton. Nej, han heter Anton, sa Antons mamma. Nej, Mats, fortsatte barnet.

Väl hemma frågade hon ut barnen varför Anton kallades för Mats. Då sa Abbe att alla kallade honom för Abbe som smeknamn så han hade bestämt att Antons smeknamn skulle vara Mats! Så alla barn hos dagmamman kallade honom för Mats och alla föräldrar undrade vem det där nya barnet egentligen var!

Men, sa mamman då, man måste ju ha ett namn som liksom rimmar på sitt namn. Du heter Albin så då blir det Abbe.
Abbe funderade en stund...
Ja, men kan vi inte kalla honom Matsi då?

Hahahahahahaha! Jag garvade så jag trillade av stolen. Ungar är så härliga. Tänk om era barn kom hem och kallades Greta eller nåt heeelt annat? Schizofreni!

Nej, jag börjar på onsdagar istället

Jag försov mig i morse och fick stressa upp och klä på mig och packa. Nu börjar jag på onsdagar från och med nästa vecka. Bara så att ni vet. Barnen får ledigt måndag och tisdag. Hemskolning. Fan, jag ska nog inte jobba alls :p Jag kanske inte är skapt för det. Men för mig är att försova mig att vakna så sent att man inte kan ta det lugnt på morgonen. Jag kommer ALLTID i tid till jobbet, men jag kan ibland försova mig. Skumt.
Ikväll är det föräldramöte. Joy. Jobb till åtta. Och idag får jag nog min nya vän hemskickad. En fin mobiltelefon. En samsung (skicka lite reklampengar nu Samsung! Min blogg e mäkta populär och jag är hypnotisör. Jag kan se till att ALLA som läser bloggen köper den.). Måste hem och leka med den sen.

Det är bara att acceptera

Måndag är inte min dag. Så är det bara. Jag tror att jag ska börja min vecka på tisdagen från och med nu. Bilen är fixad. Den kokade på vägen till jobbet. Den var för varm. Sen gick det bra.
När jag kom till jobbet. Då insåg jag att jag glömt nycklarna till jobbet hemma. Det betyder att jag hela dagen får fråga kollegor om de kan hjälpa mig att öppna dörrar. Mycket roligt. Not. Vi har många låsta dörrar.

Söndagsstäd

Söndagar är olidligt tråkiga. Därför brukar det vara vår städdag och idag har jag också påbörjat julstädningen. Jag har organiserat mina receptböcker. En fick jag i arv nyligen. Från 1931! "Prinsessornas kokbok"-den ska jag ta fram när kungen kommer på besök nästa gång.



Sen har jag min egen lilla bok där jag klistrar in recept som jag hittar i olika tidningar. Jao, jag har kanske testat en 10 recept av ca 100 än så länge. Men hoppet finns där. Jag ska testa vartenda ett :) Konstigt nog är det nästan bara sötsaker...eh, vem klistrade in dem?



Min dotter blev lite nyfiken när jag tog kort på saker och började skratta högt och le stort. Hon ville att jag skulle ta kort på henne, så självklart fick hon komma med på bild!

N är glad att bilen fungerar igen...

En kärlekssaga som aldrig tar slut...

Min bil och jag. Bättan plus jag likamed sant. Idag skulle jag, lilla N och syrran C åka på en provrunda med den nylagade bilen. In åkte paraplyvagnen, reusable bags, syrran, N och jag. Redan vid vridningen av nyckeln anar jag oråd. Bilen går igång efter en liten hostning. Jag och C tittar på varann. Vi rycker på axlarna. Jag backar ut från parkeringen. Bättan hostar, vill inte åka riktigt och när vi kommit runt hörnet rullar den långsamt, långsamt. Jag liksom ruckar fram och tillbaka i sätet för att ge en extra skjuts (som om det skulle hjälpa!). Jag stannar vid vägkanten. Jag och C tittar på varann. Vi tittar rakt fram. Jag ser pappas jobb (han jobbade idag trots lördag). Jag tittar på C. Va fan, jag chansar! tänkte jag. Jag starta bilen igen och vi lyckas komma fram till korsningen. Jag ser pappas jobb, men jag ser också en väg och en järnväg att korsa. Jag ser till att inga bilar kommer från något håll och kör fort som attan. Det där "fort som attan" fungerade inte riktigt. Bättan rullar sakta över och det känns som om hon ska stanna närsomhelst. Syrran ser vettskrämd ut. Hon har tagit av sig bilbältet för att ifall att bilen dör skulle kunna rusa ut och hämta N från baksätet. Vi kommer över vägen med livet i behåll. Nu återstår järnvägsspåret. Man har ju sett de där historierna om bilar som fastnat mitt på och tåget kommit. Med ett gulp tar vi sats och tuffar över, sakta, sakta. Vi klarade det!

Pappa kollade på bilen och, nu vill jag ju inte använda sånt där mekaniskt fackspråk som ni ändå inte skulle förstå :p, men det var nåt med fördelarmojängskondens och sånt. Jag måste köpa nåt på måndag sa pappa. Och byta ut den däringa såntet. Nu rullar den igen. Han sprutade lite kondensspraysgrejs och så startade den. Och jag lever.

Jag har lyckats....

Hittills har jag lyckats gå ned ca 12 kg i vikt sen i juli. Det låter så mycket bättre på amerikanska. Då har jag gått ned 26,5 pounds. Go USA! Från och med nu kör jag pounds.
Hur gjorde jag? Inte viktväktarna ialla fall :)

Helg?

Den här veckan har fått FORT. Är det för att jag liksom varit på äventyr hela veckan?
Dessutom överlevde jag fredag den 13e, trots mina eskapader tidigare - och det är jag glad för.
Jag har lite visdomsord inför helgen:

Don't underestimate stupid people in large numbers.

Ve och fasa!

Jag har insett att det är FREDAG DEN 13e! Med tanke på tidigare i veckan fasar jag för vad som kan komma av just denna dag!

Men ska jag flytta till jobbet nu då?

Igår var en intensiv dag! Jag hann inte ens äta lunch ordentligt. Toa gick jag inte på på hela dan. Lyset var sönder och när jag sprang in på den andra toan, fanns inget toapapper och jag var tvungen att rusa. Det var bara att knipa!

Jag var på en föreläsning tillsammans med kollegorna om "problembarn". Den var jätteintressant, men slutade 21.00. Så jag åkte hem och sen var det bara att lägga sig. Och nu sitter jag här igen och det är FREDAG! Jösses liksom. Den här veckan har gått fort. Jag tror att det berodde på alla sjuka grejer som hänt.

Min bil är lagad typ. Jag får inte åka den idag dock för pappa bildoktorn är orolig att symtomen ska komma tillbaka. Jag får testköra i helgen och sen blir det premiärtur på måndag. TACK ALLA GODA BILGUDAR! och pappa så klart. Och idag fick jag låna mammas racerbil igen (jag lovar att inte åka mindre än 100km/h. Eller jag menar fortare än...erm...) så jag kan komma utvilad och lycklig till jobbet idag! Yay!

Våga vägra tåg! Nationellt uppror!

Idag har jag fått låna min mammas bil. Den är röd och av ett märke som inte är Opel. Den går fort. Mamma, är du säker på att hastighetsmätaren verkligen fungerar, för det känns inte som om man kör 150 km/h... (Om du läser detta mamma: jag körde INTE 150, jag talade bara i hypotetiska termer liksom, oroa dig inte!).
Men ååååh, såååå smidigt det var. Jag skrapade med oförställd glädje rutorna i morse. Klagade inte en enda gång. Jag satte mig i bilens varma famn och vaggades försiktigt i värmen till jobbet. Inga kalla perronger, inga galna medpassagerare, inget åka vilse på stadsbussen eller långa promenader fram och tillbaka. Framförallt så gick det fort, jag tjänar ungefär två timmar om dagen på att åka bil.
Bättan, var ääääär du? Jag saknar dig.

Ps. Jag har till och med blivit så desperat att jag tittar på att leasa en bil. Men 4000kr/månad är INTE ett alternativ.

Jag är ju konstnär...

Igår frågade min älskade man varför jag hade lagt upp en halv bild på vår dotter på bloggen. Han tyckte att jag borde öva mer på att ta bilder. Jag är ju konstnär sa jag. Behöver jag förklara mer?

Men shit...

Är det bara jag som är så himla korkad när det gäller att pendla?

Imorse gick tågresan väldigt bra. Jag börjar så smått känna igen mina medresenärer och känner mig hemma med dem.
Jag gick av tåget i min jobbstad och skulle uppsöka stadsbussen. Jag tittar ut över havet av bussar med olika nummer och färdriktningar. Hmmm...vilken buss? Vilket håll?
Jag vet att bussen skulle ha nummer 15 och hittar den hållplatsen. För att vara säker frågar jag en tjej om det var den bussen jag skulle på om jag skulle mot X. Hon nickade och sa ja, det är rätt buss.
15 minuter senare dyker den så upp (jag håller på att förfrysa mina små tår) och jag kliver på. Ganska snart inser jag att bussen färdas åt ett helt annat håll än dit jag ska! Panikslaget börja jag bläddra i boken med tider och tittar på gatunamnen. Jävlars helvete! Fel håll!
Jag trycker på stoppknappen och hoppar av på nästa hållplats, springer över gatan för att ta en buss tillbaka. Det var onödigt att springa kan tilläggas. Jag fick stå ytterliggare 15 minuter och vänta på bussen. När väl bussen kommer ser jag att det är SAMMA BUSS JAG PRECIS HOPPAT AV! Herrejävlar. Pinsamt!
Jag går självsäkert på bussen och visar min biljett ännu en gång och jag kan se ett elakt leende från busschauffören.
Istället för att stå på rätt ställe och kommit till jobbet ca 7.50, kom jag nu till jobbet 8.34. 45 minuter extra!
Ännu ett argument för min lilla bil!

Min nya bil

Med den här kan jag komma till jobbet oavsett hur mycket snö som fallit, om det är krig eller jordens undergång. Perfekt. (Mitt kontonummer är 82920892723692XXXX för er som vill bidra :))

Seriöst...

Är det BARA mig det alltid händer konstiga saker i vardagen? Ibland kan man tro att kaos står skrivet i pannan.
Som tur var fick jag sällskap med min kollega till stadsbussen idag efter jobbet (sent så klart). Jag har inte åkt stadsbuss i denna stad på, erm...jadu. Kanske en fem år eller så.
Nu har de tagit bort kontant betalning på bussen. Man måste alltså ha löst biljett innan man går på. Detta kan ske i automat vid hållplatsen med mynt eller visakort, att man köpt en biljett eller busskort på utvalda ställen eller så kan man betala med SMS.
Jag hittade som tur var en automat vid hållplatsen och tryckte in mitt välanvända visakort. Jag valde vilken biljett jag ville ha och tryckte på "bekräfta". Inget händer. Jag trycker på "bekräfta" igen. Inget händer. Efter ca 5 idiottryck trycker jag på "Stopp". Inget händer. Efter ytterligare en fem-sex idiottryck stoppar jag in kortet igen, trycker på rätt knapp och sen "bekräfta". Inget händer. Trycker på "Stopp". Inget händer. När kommer bussen?
Till slut lyckas jag rota fram 22 kr i mynt (VEM har sånt nuförtiden?) och hivar i dem och trycker på "bekräfta". Efter en låååång betänketid accepterar den mina ont förvärvade mynt och ger mig en biljett. Det kanske bara var kallt och ensamt där ute. Automaten ville ha närhet och kärlek (men varför från MIG?)

På tågstationen rusade jag runt för att hitta en annan automat att köpa biljett hem i. Jag letade vid perrongen och på nedervåningen. Biljettshoppen var stängd, den hade stängt ungefär 3 minuter tidigare. Efter ca 15 minuter hittar jag en konstig automat på övervåningen och jag lyckas efter mycket om och men att köpa en biljett hem. Yay!

En skum kille står på perrongen och liksom följer mig med blicken och efter där jag går. Han har ett enormt silverkors runt halsen, är lite kort och knubbig och lite hiphop-stil. Trots att han är ungefär 30 år eller äldre. Finn åtminstone fem fel med det!
Självklart sätter han sig mittemot på tåget och liksom dryper slem hela vägen hem. Jösses, vilken fart jag hade hem!

Första pendlardagen...

Och jag överlevde första resan! Men jag kan ju inte rekommendera tågpendling direkt. Nu förstår jag hur underbar min lilla Bätta är egentligen. För vem vill frivilligt gå upp extra tidigt på morgonen, gå ut i det kalla vädret påpälsad till tänderna, stå på en iskall och vindig perrong i flera minuter och sedan otåligt trängas med hundratals (kanske en aning överdriven siffra) människor för att komma in i tåget och sedan sitta bredvid okända människor (jag är väldigt svensk) i 30 minuter eller mer för att sedan komma till ytterliggare en tågstation. Där man återigen tränger sig av och väntar på anslutande buss alternativt tar en lång promenad till jobbet i fortsatt iskallt väder.

Skit i miljön! Här ska åkas bil!

Just ja, TIPS

(Bild från Alltommat.se)

När ni gör Rocky road fudge(jag räknar kallt med att ALLA som läser gör min fudge) använd INTE ALUMINIUMFOLIE till plåten. Jag rekommenderar att använda bakplåtspapper. Nu har jag pillat folie ur tänderna hela dan. Väldigt svårt att lossa fudgen, som blir lite kladdig, från folien. Därför blir det lite lättare på bakplåtspapper. Dessutom ilar det inte lika mycket i tänderna med bakplåtspapper ;)

Asså...liksom...i-landsproblem ba

Imorgon blir det TÅG! och sen stadsbuss! till jobbet!
Kommer jag att överleva, det är frågan. Jag är ju så himla lat.
Min far har gjort en snabbdiagnos av bilen och kommit fram till tändningsmojängsproblem.
Det lät farligt i alla fall. Be gärna en liten bön för Bättan innan läggdags. Hon kan behöva allt stöd hon kan få.
Men klar tills imorrn blir den inte. Far hade egen bil att operera på först så det blir minsann till att ta tåget. Jäklars. Och på morgonen. Ni vet hur de där pendlarna ser ut på morgonen. Kaffe i handen och tidning i andra, mord i blicken för att få nånstans att sitta och sedan är det den där läskiga apatiska blicken när de väl sitter där och sörplar på sin latte. Ni kanske kan slänga in en bön till mig med när ni ändå är i farten.

Syrran (asså, jag har mååånga såna) M kom över som en överraskning och det var jättekul. Hon är så där rolig och skojig. Och syrran: kolla Little Miss Sunshine! (Har ni andra inte sett den så gör det...jag skrattade så jag hade ont i magen i en vecka.)

Nu har det hänt..

...biljäveln har brakat ihop. När jag skulle köra till jobbet fick jag motorstopp vid ett övergångsställe och bilfan vägrade starta igen. Jag var tvungen att ringa min pappa och som tur var stod jag nästan utanför hans jobb! Ibland ska man ha tur. Men av alla 100bilar som körde förbi var det inte en enda som stannade och frågade om jag behövde hjälp med skrothögen (förlåt kära bil, jag menade underbara rostfria älsklingsbil. Snälla!! Starta igen snart!). Jag fick också låna pappas bil idag, men imorrn blir det nog tåg.

Förresten, är det någon som har en bil att skänka mig? Absolut inget annat än porsche eller BMW, man vill ju inte byta ned sig direkt.

Julen är här...och lyser frid på jorden

Julnörd som jag är har jag redan börjat planera julstäd och julbak. Lillsyrran har initierat en julbaksdag detta året i ett desperat försök att samla vår enorma familj samtidigt under samma tak. Än så länge verkar planerna gå i lås.
I år ska jag försöka åstadkomma detta i matväg:

kokosfluffar (eget påhittat namn, recept kommer sen)
Saffransbullar
Pepparkakor from scratch (alltså inte köpedeg utan hemmagjord. Nivån är satt hög detta år)
Havrekex
Marsipangodis (det svåraste av allt. Smälta choklad och doppa marsipan!)
Ischoklad
Saffransbiscotti (fancy ord för saffransskorpor. Låter lite godare och lyxigare)

Oj då, det blev visst mest (läs bara) sötsaker...Hmmm...måste fila på menyn lite innan den blir officiell....

Entlajgen

Denna söndag har varit upptagen upptagen upptagen. Far har blivit lite skymd tyvärr. Ville gärna åka hem till far och fira idag. Men han ska få överraskningsfika imorgon! Om ingen har skvallart förstås. Det händer i min familj ganska ofta.

Jag har städat, tvättat ett ton kläder (vem är det som lägger i extra tvätt egentligen? För inte gör vi av med så mycket kläder på en vecka?), lagat mat, pluggat (ligger som vanlig efter med min planering), handlat och ja, jag har försökt att hinna med att andas också.

Nu är det söndag kväll och imorgon börjar en ny vecka. Och ni vet ju alla hur mycket jag tycker om måndagar...eh. SKÄMT.

Rocky road fudge

Mums, det har jag gjort idag. Inte alls svårt och det blev supergott.

http://www.alltommat.se/recept/rocky-road-fudge-2393/

Min dotter

Hon har en alldeles egen klädstil så liten hon är...det ska vara strumpbyxor OCH strumpor. Bara i fall att. Hon viftar med strumpan framför mig och löfter på höger fot. När jag satt på den säger hon "tatako" (det betyder thank you för er som inte kan svenska :) och går vidare till nästa steg...

Lördag....

I morse satt jag och lilla N och kikade på Biggest Loser igen. Lika spännande som vanligt. Och man känner sig så smal och snygg när man ser programmet! Det kanske får räknas som bonus.

Sedan gick vi ner på stan, gjorde lite såna ärenden som jag borde gjort för ett par veckor sen. Nu ska vi snart byta däck på bilen. Vintern är ju på väg har jag hört. Brukar den komma varje år?

Imorgon är det tvätt, snabbt firande av far, plugg och städning som står på schemat...låter väl liiiite spännande? Eller? va? Avundsjuk? Jag visste det!

Saknar sommaren...

N en solig sommardag i New York. Visst ser det härligt ut? Jag ser själv inte lika snygg ut i solbrillor, därför får N vara på bild i mitt ställe...

At last..

...helgen, here I come! Men visst är det så att fredagar alltid är trevligast? För lördagar börjar man tänka på söndag eftersom det snart är måndag igen. Söndagar är bara en transportstäcka till måndag. Fast torsdagar är nog bäst. För då är det snart fredag och helg...Nu lev det invecklat. Sorry!

Kunde inte låta bli...

Jag dammar av en gammal klassiker. Håll till godo. Nån mer än jag som är sugen på allsång?

Den underbara helg som kommer

Då ska jag sova, slappa, plugga, sova, gosa, sova, titta på film på nya DVD-spelaren, fira farsdag på olika sätt, gosa lite till, titta på TV, undvika kylan och sen sova lite i slutet.

Vad ska ni hitta på?

T.G.I FRIDAY

Jag tror inte jag har längtat så mycket till fredag som denna vecka. Nu är den äntligen här. Och det är bara 6 veckor kvar till jullov. WOOT!

Igår kväll när jag äntligen kom hem kändes det lite bättre. Jag fick se min N och min man R och det var fantastiskt. De senaste dagarna har jag ju nästan inte vart hemma eftersom jag har haft kurs och föreläsning och möten. Jag satt och tittade på N oavbrutet i 5 minuter (medan hon försökte mata mig med sin fot). Det var underbart. Jag till och med hade energi att träna, vilket var bra.
Tyvärr är det bara vissa dagar när allt är skit...

Jag vill inte!

Jag vill inte vara pessimist. Verkligen inte. Jag är kanske en PISSimist för just nu känns det mesta som piss. Trött, glåmig, irriterad, stressad, otålig, hemsjuk, huvudontare och bara allmänt pisshumörig. Jag tittar mig inte i spegeln, för jag är rädd att jag ser värre ut än jag mår. Och då är det illa.

Ibland är det jobbigt...

...att vara flexibel. Nu menar jag inte att vara flexibel i den bemärkelse att kunna kasta benet bakom nacken.

Onsdag är överhoppad...

Ja, vi struntar i onsdag denna vecka :) Igår var en väldigt lång dag. Jag kom inte hem förrän strax efter åtta i går kväll. Vi var på föreläsningar med jobbet. Det började tråkigt och långt och tröttsamt. Två timmar med information om teknikens utveckling och varför teknik behövs i skolan. Inte inspirerande alls. Sedan kom en dam som kastade statistik omkring sig och nu blev det intressant. Efter det tittade jag på programmet som jag hade framför mig och inser att nästa föreläsare är min favoritläromedelsförfattare! Jösses! Jag kände hur jag långsamt förvandlades till ett stjärnögt fan (jag satt dessutom längst fram!) som tittade med beundrande ögon på författaren när han for fram och pekade och visade...Det var verkligen inspirerande.
Efter föreläsningen tog jag mod till mig och gick fram. Well, det gick så där. Jag stammade fram nåt i stil med "Tack för en inspirerande föreläsning...jag har använt dina böcker i många år...". Eh, sant? Nae, jag är ju ganska ny inom yrket.

Efter det var det "workshop" med andra lärare. Det ska vara så flashiga namn jämt. Vi skulle alla presentera oss runt bordet som sig bör. Och nu kommer jag till en observation jag gjorde. Ett fenomen är att man börjar sin presentation genom att avsluta den föregående talarens presentation med antingen "Jaaaa" eller " Mmmmm". Det lät så här. "Jag heter Kalle Blomkvist och jobbar som lågstadielärare på skola X" - "Mmmmmm". "Jag heter Sara Bilskola och jobbar på skola Y" - "Jaaaaa"."Jag heter....". Ni fattar! Varenda person i rummet (utom jag som observerat detta och ville vara annorlunda).

Måste ju bara berätta, apropå pinsamheter...

...för ett antal år sedan skulle jag börja träna och bestämde mig för Bodypump. För er noviser som inte vet vad det är så kan jag berätta att det är ett stentufft program när man kör sex dagar i veckan från 06.00-08-00 med 1 mil löpning och sedan en timmes skrotlyftning.
Naeeee, skämt! Skulle jag? En mil? Sex dagar i veckan? Shit!

Bodypump är viktlyftning i grupp med instruktör och bra musik. Jättekul. I alla fall. Jag och min vän gick för första gången. Det första vi stöter på är pigga biffiga 60-åriga tanter. Redan då anade jag oråd. Intruktören instruerade oss (hon var väl värd sin titel) att ta en step-upbräda, en stång och vikter. Vi letade reda på det vi behövde och tog varsin plats. Jag inser då ganska snart att stången i sig är FÖR tung för mig. Vem behöver vikter på denna blyklump? Jag tittar mig omkring, min vän ser livrädd ut för hon har insett samma sak. Då får vi syn på de 60åriga tanterna...de lastar vikt, på vikt, på vikt på skivstången...jag svettas nervöst, men skulle jag kört med vikter på stången skulle jag dött. Det slutade med att vi körde med endast stången och tanterna körde på med sitt. Jag lovade mig själv då att själv bli en sån tant i framtiden. Sedan glömde jag bort löftet...nu är jag tillbaka. Jag har fortfarande en 40 år kvar att uppnå mitt mål. Med tanke på den här takten så är det en tid som behövs... :)

Ibland står man där med foten i komockan...

...det händer mig ganska ofta... att jag trampar i klaveret vill säga. Det kanske blir så när livet är alldeles för rakt och okonstlat, nåt måste hända så att den kosmiska ordningen återställs. Ja, vad jag har gjort kan jag inte avslöja. Inte för att det är pinsamt eller så, men jag vill inte att foten ska fastna i komockan utan att den snarare lätt glider ur igen. Vad gör det om hundra år när all kommer kring? Jag kanske berättar en dag, när de gråa stråna på skallen blivit fler...

Förutom detta så gick dagen ganska smärtfritt. Imorgon ska jag och kollegorna på en natur&teknik-dag på högskolan i staden bredvid. Det ska bli spännande...fast jag skulle nog heller gosa hemma i mina mysbrallor och en stor kopp gott chaite. Men det är jag det.

Trött dag...

Nu sitter jag på jobbet och ska börja lite smått med dagens planering. Jag känner mig lite trött idag tyvärr. Lite ont i huvudet och lite seg. Jag hoppas att det går över, speciellt som en av barnens förälder kommer hit under förmiddagen. Då kan man behöva vara på topp...
som tur är har vi experiment. Det tycker barnen är roligt och jag :)
Vi får se hur dagen bär hän. Ha det gott så länge...

Bombhot...

När vi var i New York i somras gick vi lite vilse när vi skulle till en utställningsträdgård...vi hamnade mitt i ett bombhot med avspärrningar, poliser, brandkår och ambulans. Plus en nyhetshelikopter. Det gäller att vara på rätt ställe :)

Dagens glädjeskutt två...

...jag tränade och lyckades utan större ansträngning springa 8 km. Jag hade kunnat fortsätta, men det blev ganska sent, skulle ha börjat tidigare i så fall.
Klapp på ryggen till mig idag!

Dagens glädjeskutt...

...vi har fått vår DVD-spelare! Usch, låter som om vi har varit på stenåldern. Sanning är att vi brukade titta på film via datorn som vi kopplade till TVn. Men så dog ljudkortet på datorn och likaså vårt filmtittande (iaf DVD, sen kan man ju hyra över nätet som vi då tittade på vår minidator ist). Men nu! Vi har väntat eftersom vi måste ha en DVD som spelar skivor från alla regioner då vi har massor med DVD från USA och de är lite dyrare än en "vanlig" DVD-spelare.

Jag beställde den i torsdags kväll. Idag fick jag ett sms att jag hade paketet att hämta på posten. Snacka om snabbt! Fem plus till Dustin Homes.

Tillbaka till ekorrhjulet imorgon...

Mitt och syrrans uttryck...jobb imorgon, upp kl 6.00, pendla, ta hand om nippriga barn, åka till badhuset med nippriga barn, pendla hem.
Dagen efter ett längre lov är alltid lite knepig. Barnen (mina elever är i åk1-6) är lite uppspelta och ur gängorna den första veckan efter ett lov (vanligtvis är det bara måndag som blir uppochned, samt fredag eftersom det snart är helg)...sen lugnar det ned sig. Tyvärr ska vi också till badhuset imorgon för att de ska lära sig simma. Me not like. Jag har aldrig riktigt gillat att åka till badhus med en samling människor. Ensam med en vän är alltid okej. Kanske är det för att det är så många att hålla reda på? Vem ska drunkna nu? Är han/hon med? Vad tusan springer du vid kanten för? Sluta dränka Kalle! Skyyyyndaaaa eeeer! Bussen går om 10 minuter!
Ja, ni fattar!

Träningsmål 2010

Nu tränar jag mest för att hålla mig i form (eller komma i form rättare sagt) och för att jag mår så mycket bättre när jag rör på mig. MEN nästa år, 2010, ska jag faktiskt delta i några lopp. Har ni tips på lopp runt Stockholm- Uppsala-Västerås-Eskilstuna, let me know. Jag ska springa vårruset i Västerås i maj och tjejmilen i Stockholm i augusti. Men jag vill gärna köra ett eller två till...

Det ska bli spännande. Nåt att se fram emot. När vi sedan flyttar till New York kanske man ska satsa på New York Marathon? NOT! Gud, jag skulle säkert få en hjärtattack när jag kommit en tredjedel av sträckan. En mil är lite lagom. 4 mil, nae.

För att träna upp min förmåga att springa 1 mi, vilket jag endast gjort en gång i mitt liv, har jag en plan. Vanligtvis springer jag 5 km 3 dagar i veckan. I oktober sprang jag 6 km en dag och de andra två dagarna sprang jag 5 km som vanligt. I november och december ska jag springa 7 km en dag i veckan och sedan januari/februari ska jag springa 8 km osv. Vi får se hur det går. För att orka springa så långt måste man ha perfekta förhållanden. Inte vara för trött, ätit ordentligt, druckit tillräckligt, bekväma kläder, bra med konditionering...jag är en sån människa som inte pallar obekväma saker...är det nåt med en strumpa som inte fungerar så sabbar det hela träningen. Jobbigt, men nåt jag lärt mig leva med :)

Jag uppdaterar!

November? WTF?

Tiden bara flyger iväg...och jag är bara 27...min gammeltant som blev 92 år sa att tiden går ännu snabbare när man är äldre. Kan livet gå med ljusets hastighet? För fortsätter det så här vette tusan.

Jag har i alla fall klarat av dagens träning. Det blev taebo denna gången. Jag hade mycket energi eftersom jag inte tränat på ett par dagar och dessutom var det mitt på dagen. Oftast när jag tränar är det efter 19, när N gått och lagt sig, efter en lång arbetsdag.



Det är vanligtvis denna taebo som jag brukar köra. Billy Blanks är fit! Och kolla tjejerna i förgrunden (den rödhåriga och den blonda)! Shit! När man kört hela videon (som är ungefär 50 minuter långt) är man trött...väldigt trött...