Onsdag är överhoppad...

Ja, vi struntar i onsdag denna vecka :) Igår var en väldigt lång dag. Jag kom inte hem förrän strax efter åtta i går kväll. Vi var på föreläsningar med jobbet. Det började tråkigt och långt och tröttsamt. Två timmar med information om teknikens utveckling och varför teknik behövs i skolan. Inte inspirerande alls. Sedan kom en dam som kastade statistik omkring sig och nu blev det intressant. Efter det tittade jag på programmet som jag hade framför mig och inser att nästa föreläsare är min favoritläromedelsförfattare! Jösses! Jag kände hur jag långsamt förvandlades till ett stjärnögt fan (jag satt dessutom längst fram!) som tittade med beundrande ögon på författaren när han for fram och pekade och visade...Det var verkligen inspirerande.
Efter föreläsningen tog jag mod till mig och gick fram. Well, det gick så där. Jag stammade fram nåt i stil med "Tack för en inspirerande föreläsning...jag har använt dina böcker i många år...". Eh, sant? Nae, jag är ju ganska ny inom yrket.

Efter det var det "workshop" med andra lärare. Det ska vara så flashiga namn jämt. Vi skulle alla presentera oss runt bordet som sig bör. Och nu kommer jag till en observation jag gjorde. Ett fenomen är att man börjar sin presentation genom att avsluta den föregående talarens presentation med antingen "Jaaaa" eller " Mmmmm". Det lät så här. "Jag heter Kalle Blomkvist och jobbar som lågstadielärare på skola X" - "Mmmmmm". "Jag heter Sara Bilskola och jobbar på skola Y" - "Jaaaaa"."Jag heter....". Ni fattar! Varenda person i rummet (utom jag som observerat detta och ville vara annorlunda).