tisdag 24 november 2009

Kärlek på spanska

Jag har lite tid över och tänkte berätta hur jag träffade min man. Som vanligt, när det gäller mig, är det en lustig historia.

För att få visum som au-pair i USA måste man studera ett visst antal poäng. Och det är dyrt! Som tur var hittade jag ett college som hade rabatt för au-pairer och bestämde mig för att läsa spanska. Ett smart val eftersom jag redan kunde ganska mycket spanska och hade en spansktalande hushållerska i huset :p Man får inte vara dum sa åsnan som gick över bron (eller nåt sånt).

Så jag hade fått ett datum, en plats och ett rum. Som tur var fick jag sluta tidigare den där kvällen (det var en kvällskurs eftersom jag jobbade på dagen), men ändock var jag försenad. Jäkla tunnelbana! Jag jäktade in på college och hittade rummet. Jag var nästan först, trots att jag var så sen (amerikaner, jag säger då det). Jag plockade upp mina block, pennor och sudd och lade dem prydligt på bänken framför mig. Människorna började strömma in och sätta sig. Vissa kände varandra och snackade vid bänken, andra var tysta och lite nervösa som jag. Till sist kommer läraren in. Hon presenterar sig och skriver sitt namn på tavlan. Precis som på film! Sedan säger hon kursens namn och skriver det på tavlan. N - E - U- R - O - S - C - I - E - N - C - E. Shit! Det var så långt från spanska som man kunde komma. Jag hade alltså hamnat i fel rum! Min största mardröm. Mitt hjärta bankade som en trummis på ecstasy, jag började svettas och fundera på en flyktplan. Tyst och försiktigt packade jag ner mina saker och gick, utan att vända mig om, ut ur rummet. Jösses!

Nu måste jag hitta det rätta rummet så jag sätter av i korridoren för att hitta en lista på rum och kurs. Då ser jag att jag flyttat om en siffra och det var på fel plan jag irrade omkring. Till slut hittade jag rummet och kikade in genom fönstret på dörren. Där inne satt hela klassen och läraren förklarade saker på tavlan...Jag knackade på och ursäktade mig och satte mig på en ledig plats. Läraren fortsatte med uppropet och skämtade med min blivande man, som inte fattade vinken alls. Jag såg att han tittade på mig och jag rodnade ganska djupt :) Kommit försent och allt, klart man får uppmärksamhet!

När klassen äntligen var slut började jag gå mot hissen och då känner jag en knackning på axeln.
- Since you are from Sweden, do you like football? Killen från klassen! Jag höll på att svimma av! Och söt var människan också! Dejtgudarna måste vart på min sida.

Det var början på en spirande vänskap och så småningom en romans. Vår spansklärare hejade på oss och sa att vi var en perfect match...

The rest is history som man säger :)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, de måste de ha gjort =) Han är verkligen en fin kille för dig! Kram! /Ia

Saltistjejen sa...

Å vad roligt att få ta del av er historia!!!! tack!
Ofta är ju de stora sakerna i livet helt slumpartade faktiskt viklet gör livet så spännande! :-)
Kram!

Trillingnöten sa...

Ia: Tack för det :) Och kul att du kikar in hos mig :) Miss ya.

Saltis: Men eller hur! Livet är så fantastiskt på det sättet. När man minst anar det slår nåt spännande till!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...