Och jag överlevde första resan! Men jag kan ju inte rekommendera tågpendling direkt. Nu förstår jag hur underbar min lilla Bätta är egentligen. För vem vill frivilligt gå upp extra tidigt på morgonen, gå ut i det kalla vädret påpälsad till tänderna, stå på en iskall och vindig perrong i flera minuter och sedan otåligt trängas med hundratals (kanske en aning överdriven siffra) människor för att komma in i tåget och sedan sitta bredvid okända människor (jag är väldigt svensk) i 30 minuter eller mer för att sedan komma till ytterliggare en tågstation. Där man återigen tränger sig av och väntar på anslutande buss alternativt tar en lång promenad till jobbet i fortsatt iskallt väder.
Skit i miljön! Här ska åkas bil!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Alltså, tyvärr, men jag håller med dig. Jag är ingen tågpendlare.
Eller busspendlare.
Jag skäms.
Men jag gillar min bil =)
Tycker om dig också som tycker om sin bil =)
Nej pendling är inte alltid så skoj.
Jag har pendlat nästan hela mitt yrkesverksamma liv och njuter nu av att ha 5 minuter promenadavstånd till jobbet. Å andra sidan jobbar jag mer.... Men men...
Det jag dock kan sakna med pendlingen är att jag hann läsa mycket då. Nu hinner jag knappt läsa alls. Och det saknar jag.
Kram!
Skicka en kommentar