Mitt heta möte med George Clooney

När jag bodde i det stora äpplet på andra sidan den stora sjön, brukade jag få gå och hämta en av tjejerna som jag tog hand om på förskolan. Varje dag gick jag 10 kvarter dit och sen 10 kvarter hem igen. Just den här dagen fick jag och lilltjejen stanna vid en väg för att vänta på en lastbil som åkte förbi. När vi stod där vände jag mitt huvud till vänster. Där ser jag ett gäng gubbar i kostym och en stor maffig bil. Ni vet en sån där som presidenter åker när de är på statsbesök. En sån bil. Några av kostymgubbarna flyttade sig och då uppenbarar sig en fantastisk syn - George! Min haka föll omedelbart ner på trottoarkanten och huvudet fixerades i en vänstersväng. Jag kunde inte röra mig. Han stod 20 meter från mig! 20 meter! Jag upprepar: 20 meter! Mitt hjärta klappade fortare och miljoner tankar flög förbi. Skulle jag gå fram och skaka hand? Eller var det risk att hans livvakter skulle överfalla mig i tron att jag var en svensk terrorist eller galet fan? Innan jag hann tänka klart ser jag, som i slow motion, att han stiger in i bilen och den kör förbi oss...shit, jag hade hellre varit en galen terrorist än en fegis som inte vågade. Det kan ju dröja flera år till jag blir en hemmfru i Hollywood och kan träffa honom igen...