Nu lämnar vi 00

Ja, fatta att vi lämnar 00 och går in på ett nytt decennium! Kommer ni ihåg vilket rabalder med datorer och räkneverk när 1999 skulle gå över till 2000? Inget hände.
Men det var ändå ett händelserikt decennium som vi nu lämnar.
För mig personligen var det enormt. Jag flyttade hemifrån, tog studenten, fick mitt första sommarjobb, gick lärarprogrammet och jobbade på riktigt jobb, tog examen och stack till Amerikatt i några år, fann en underbar make och fick en fantastisk dotter och slutligen mitt första riktiga lärarjobb. Jösses! Jag har legat i kan man säga. Nu undrar jag vad de nästkommande 10 år har att erbjuda.
Om jag fick bestämma skulle det se ut som följer:

- ett par barn till skulle inte sitta fel
- ge ut en bok som blir älskad av recensenter och blir föreslagen för Nobelpris (sure, man måste ju får drömma lite också!)
- ett fantastiskt jobb i mitt nya land
- kärlek, kärlek och åter kärlek

Nu vill jag passa på att önska er alla ETT GOTT NYTT 2010. Lev livet, fånga dagen och var er själva. Man lever bara en gång så låt den enda gången bli fantastisk. Var själviska, var underbara och var generösa mot er själva och era nära. Ge en extra tanke till de som har det svårt. Ge en hjälpande hand när ni får möjlighet. Ett leende och vänlighet smittar så lätt och kan skapa en våg över jordklotet av glädje. Må alla era drömmar slå in under nästa år!

Nyår

Jag vaknade upp och kunde inte somna om igen. Därför sitter jag uppe nu och begrundar året som passerat. Inte ett väldigt spännande år om jag får säga det själv, men dock ett år.
Året som gått
Jag avslutade mitt första år som klasslärare. En ny erfarenhet rikare. Och nu vet jag att det är detta jag vill göra i många år framöver.

Årets sommar spenderades på resande fot och i internationellt tecken. Först New York i tre veckor och sedan en vecka nere i Skåne/Blekinge tillsammans med vänner. Därefter kom Ns gudmor S på besök från Tyskland och därefter vännen E med familj från Italien. En fantastiskt skön sommar.

Årets höst kanske man inte ska tala om direkt. En ganska lång och mycket grå höst. En ljusglimt var i alla fall en resa till Stockholm och att bli moster åt en liten ursöt kille. Dessutom, att få spendera mycket tid tillsammans med min familj har varit fantastiskt. Hösten har också bjudit på en välkomnande viktnedgång (nu har jag ju gått upp nåt kilo efter den där jäklans julmaten. Den smyger på en bakifrån och tvingar en att äta. Äta mycket dessutom.) och ett sunt leverne med mycket träning.

Årets vinter har börjat bra med en fantastisk vit jul med god mat och trevligt sällskap och ett stort lugn. Må det fortsätta så hela vintern!

Nästa år däremot blir spännande. Resor i sommar till det stora landet i väst och kanske en liten avstickare till ett varmare land i närheten. Vi får se vart plånboken för oss.
Planering inför vår tillbakaflytt till NY. Och sedan en lite överraskning kanske. Eller flera. Mer vill jag inte avslöja. Nu blev ni nyfikna va?

YES!

Jag blev klar med min tenta! Och det var som en stor börda bara lyftes från min axlar...min steg blev spänstigare, min blick fick mer glans och håret mer lyster...Mer lyster? eh, nu förvandlades detta till reklam för Pedigree Hundfoder. Inte min mening. Men nu fattar nu hur skönt det känns att slippa tänka på den där skiten. Nu kan jag börja det nya året med ett clean sheet.

Förresten

Jag har 50 kr kvar efter jul. Någon som känner sig sugen på att skriva en uppsats under en dag? Ämnet är för- och nackdelar med intervju och observation. Pengarna sätts in samma dag. Om det blir många som söker jobbet som uppsatsskrivare är jag tvungen att begära CV för att ta fram den som är bäst lämpad för uppdraget. Erfarenhet av forskning, universitet och sprit är meriterande. Jag ser gärna också att sökande har specialpedagogutbildning eller har arbetat inom detta område i 20 år eller mer. Känner du dig träffad? Kommentera med email. Det kan hända att den som får uppdraget får en bonus efter utfört uppdrag. Detta kan handla om en ICA-påse, ett tuggummipaket eller en dedikation på bloggen.

Ångest

Igår skulle jag börjat skriva tentan till specialpedagogiken som ska vara inne nästa vecka. Det blev inget. Så idag är D-day. Jag måste skriva helvetet. Måste, måste måste. Orka sitta efter nyår och skriva en satans uppsats. Grejen är att jag skrivit om detta ett antal gånger tidigare och ämnet är otrooooligt ospännande. Jag ska diskutera för-och nackdelar med att använda intervju och observations som insamlingsmetoder i forskning. Vakna! Ni somnade när ni läste orden!
Jag är så oinspirerad att det är helt sjukt. Tänk på mig. Be för mig. Och pusha mig lite. Men ååååååååååååh........Jag vill skrika!

Min stegräknare

Jag har blivit helt besatt av min stegräknare och misstänker att den inte räknar alla steg. En skandal :) Jag har utsatt den för olika tester för att räkna ut hur den fungerar för att få ut maximalt antal steg. Igår kom jag upp i lite över 12000 steg. Tydligen är det rekommendationerna. Men det är svårt att gå så många steg på en dag. Jag trodde att det skulle vara en lätt sak att knata minst 10 000 steg. Väldigt lätt. Men icke sa Nicke. Det är svårt! Jag går och går och går...vi får se hur mycket jag går när jag är tillbaka på jobbet. Det ska bli spännande. Ibland känns det som att man aldrig sitter när man jobbar.

Roligt

Jag vet inte vad det är med den där T-shirten som N fick i julklapp. Igår tvättade vi och när jag satt och vek Ns kläder kom T-shirten upp. N pekade på den och log och sa "Fiii" (fin på Ns språk) upprepade gånger. Det är så himla kul när hon börjar prata nu äntligen. Det är på tiden. i och med att hon lär sig två språk samtidigt kan ju språket bli lite försenat. Nu har det lossnat tror jag och hon upprepar ord hela tiden. Hon tar fram gamla fotoalbum från när hon var mindre och pekar på bilderna och säger "Bäbis". Jättesött! Det blir varmt i hjärtgropen :)

Måndag

Igår hade vi en slappardag. Egentligen har vi städdag på söndagar, men eftersom julen ska kastas ut kändes det som att det var läge att skjuta upp städdagen tills idag. Det ska bli så skönt. Nu gäller det bara att tänka ut lite förändringar i hemmet. Det känns skönt att få göra om lite också. Nytt år, nya grejer och nytänk. Jaja, det brukar inte hända så alltid, men man kan ju få drömma!
Jag har börjat tänka lite på det nya året och faktiskt funderat på att hoppa av specialpedagogiska kursen som jag läser på distans (med några träffar per termin). Mitt liv är så stressigt i alla fall. Samtidigt tycker jag att kursen är väldigt bra och nästa termin ska jag läsa om läs-och skrivsvårigheter. Det är ett svårt val! Jag får fundera till den 20e januari i alla fall...

Julen ska ut

Nu när julen så sakta börjat dra sig bort vill jag genast städa ut julen. Ni vet, ut med julgranen, julpynt och allt vad man släpat in. Imorgon ska vi hugga ned granen och släpa ut den i alla fall. Jag vill liksom börja om på nytt efter nyår. Städa ut det gamla och dra in det nya. Jag funderar på att köpa nya gardiner till köket till exempel. Nåt vinter/vårigt liksom. Jag ska ut och jaga i veckan. När mellandagsreans galenskaper har lagt sig lite.

Och så mindes jag...

...varför jag inte gillar mellandagsrea. För det första är det mycket utrensat. För det andra:köerna. Det är nästan kö in och sen kö för att titta på de olika hyllorna. Kö för att ställa sig i kassakö och sen kö för att komma ur kön. En massa jäkla köer.
Jag fick det jag skulle ha efter en del armbågar. Sedan gick vi och hyrde film! För första gången på minst två år. De hade inte ens kvar mitt kundnummer i videobutiken.

Och imorgon ska jag se "Stjärnorna på slottet" på datorn. Jag vet inte varför men jag gillar det programmet. Lite lagom mysigt och upproriskt med massor av divor som ska samsas. Den bästa säsongen var givetvis när Peter Stormare var med. Han är underbar!

Mellandagsrea

Idag ska jag ut på rean som öppnar i min håla. Jag ska inte kolla på nåt speciellt, men behöver köpa balsam. Vad spännande, eller hur? Äsch, det kanske slinker med nåt mer. Jag ska köpa trosor till lillan också. Nu ska vi potträna. Jag är himla nervös. Bajs och kiss överallt säkert. Bajs och kiss. Tips mottages tacksamt. Samt städhjälp.

Ho ho ho

Oj, då var julen lite över. I år har julen varit himla lugn och perfekt. Först firade jag ju julen i New York 2005-2006. Ja, det blev inte mycket firande eftersom de som jag bodde hos inte firade jul...2007 föddes ju vår dotter en vecka innan jul. Och vi var tvungna att åka till BB två gånger på den veckan eftersom hon inte gick upp i vikt först. Det var stressigt. Förra året reste vi ju till New York och bodde hos svärmor och det är ju stressigt att först resa långväga med bebis och sen bo hos någon annan. I år däremot var det lugna gatan.
Vi hade tid att förbereda maten ordentligt och bara vila. Så i onsdags firade vi med mor och syskon. Vi åt mat så det sprutade ur öronen. Mycket trevligt. R hade gjort sin pepper pot och jag hade bakat lite gött.
N fick kläder och hon fick syn på en T-shirt som var lite för stor, den var mer som en klänning, cch började skrika "Ååååååh, ååååh!". Hon började dra i sina egna kläder för att ta på sig T-shirten. Så den fick hon ha på sig givetvis.
I torsdags var vi hos syster C med pappa och åt lika mycket mat då. N fippade ut lite. Hon sover ju inte ordentligt. Hon kan ligga vaken från sju på kvällen till tolv och snacka för sig själv. Vi är allvarligt oroade att hon kan "see dead people". Ibland står hon i sängen och pekar och domderar ut mot rummet. Precis som att hon har nån armé där ute.

Igår, på juldagen, var vi ensamma och firade lite amerikansk jul. Vi öppnade våra julklappar på morgonen och sedan slappade vi hela dagen. Skypade med svärmor och svåger en stund. N lekte med sin spis och sina städgrejer. Mycket populärt.
Jag testade min nya stegmätare :) Yay. Sena åt vi middag. Amerikansk stuffing, skinka och deviled eggs. Och på kvällen blev det ostbricka med körsbärsvin. What? tänker ni då? Ja, vuxenpoängen räknas in. Jag kan inte dricka vin egentligen, men fick i mig ett glas i alla fall.
Idag börjar allvaret. Måste sluta med matorgierna!

GOD JUL!

Vi firade jul igår hos mor och det var mycket mysigt. Tackar! Idag ska vi fira med pappa och syster C.
Det blir inte mycket skrivande idag i alla fall. Men jag vill passa på att önska er alla som läser den här bloggen en fantastisk jul! Jag hoppas att tomten är snäll mot er och att ni tar väl hand om era nära och kära. Njut av mat, godis och trevligt sällskap! Kram på er.

Julstämning

Idag ska vi fira jul hos mor. Vi är en sån familj som gillar att fira ett par tusen gånger varje år. För att det är så himla kul! Och för att mina föräldrar är skilda. Kanske den största anledningen. Därför firas det minst två gånger om året. Utom de senaste åren då jag bott eller rest till New York. Då blev det bara en gång. Nu är vi back in business.
Jag har apmycket att göra i alla fall. Slå in presenter, baka, handla lite smått och gott. Visst är det konstigt att det alltid fattas nåt? Fast man handlat ett par gånger? Julen skapar virrpannor.
Dessutom står vi i valet och kvalet att köpa en "ny" bil. En som är tio år yngre än vår bil. Jag är tveksam. Mycket pengar. Vi har lite pengar. Vad göra? Kanske ska spela på bingolotto ikväll. Vore nåt. Snälla Loket!
Va? Har han bytt namn till Lotta? Jag hänger inte med.

Julklappar

Jag och syster C var ute och shoppade igår. Vi handlade massor med julklappar. Och jag är inte ens klar ännu. Jag brukar alltid börja med en budget. Som jag efter en timme redan spräckt - varje år. Och sen säger man att man inte ska köpa nåt åt de över 18...well...det är svårt att hålla. Det blir nåt symboliskt i alla fall. En porsche, en Miamikryssning...ja, ni vet. Nåt litet.
Jag och C var in på en liten affär som har massor med goda smasikgheter och tänkvärda presenter. Den vanliga ägaren var inte där. Hon var utbytt mot en finnig (äsch, det lät bara bra med finnig) tonårskille med ipodhörlurar i öronen. Vi var nummer tre i kön och den som stod först höll på att få sitt inköp paketerat i ett fint paket. Bra, tänkte vi, han har snart klar med det pyttepaketet. C gick hem med sina grejer medan jag skulle betala i kassan under tiden. Det lilla paketet tog tid att slå in. Det var ju ett presentkort och lite pyttligt att hålla på med. Klart! Nummer två blev expedierad. Hon hade två mindre böcker som också skulle slås in. Killen i kassan måttar boken på ett inslagningspapper och inser att det är för litet. Han går vidare till det lite större och bestämmer sig för detta, river av en bit och börjar slå in. Boken lägger han på papperet, han viker ena sidan av papperet. Han vänder på boken, vänder på boken igen. Han viker papperet, men ångrar sig och vänder boken igen...så här håller det på. I 20 minuter för att slå in två små böcker. När det andra paketet bara hade snöret kvar att viras om sa kvinnan att hon kunde ta med snöret hem och fixa det själv. Tack och lov! Jag tyckte det var plågsamt att se denna paketinslagning och killen var nog ännu mer besvärad. Varför sätter man den stackaren i kassan under juletid? Nu måste de betala terapi till både killen och oss kunder ett år framöver.

Julgransklädning och nyårslöften

Jag har funderat lite på det där med nyårslöften. Varje år lovas det och lovas men inget som blir nåt i slutändan...jag läste en gång att många säger jag ska försöka gå ned i vikt eller jag ska försöka sluta röka. När man säger försöka har man redan gett upp och dessutom redan accepterat ett nederlag. Istället ska man säga jag ska gå ned i vikt. Så under 2010 ska jag:
- Börja äta nyttigare. Mer grönsaker och mindre sött. Min kropp är ett tempel och sånt skit ni vet.
- Börja med yoga på allvar. Minst en till två gånger i veckan. Bort med kylskåpet och in med en kinesisk tonåring!
- Njuta av stunden mer. Ofta tänker jag på det jag borde göra istället för det jag gör. Är jag och tränar känner jag att jag borde vara med familjen. Tittar jag på TV känner jag att jag måste plugga eller lösa jobbproblem. Bort med det! Vi lever bara en gång och jävligt kort.
- Gå ned de sista 5-7 kilon som jag måste gå ned. Bort och väck! Bye bye. Kilon jag aldrig kommer att se igen (ja, förutom vid en graviditet. Men det är ju bebisens kilon! Stooor bebis!). Tack och adjö. Vi har haft några goda år, men nu gör jag slut för gott!
- Att ha mer tålamod med allt. Det får ta den tid det tar. Jag njuter av varje sekund.

Jag avslutar inlägget med lite bilder från julgransklädningen.


Tomte köpt i Danmark i somras

Nutcracker från Macys i New York. De har en hel julvåning under julen med massor av julgrejer. Jag vill köpa allt! När vi flyttar dit...Macys here I come!

N trilskas med de där jäkla julgranskulorna. Inte så lätt för små fingrar.

Graffiti

Jag tror vår dotter har en lysande framtid som graffitikonstnär. Ärligt. Hon har alldeles egna "tags" också. Tänk, bara två år gammal och redan har hon framtiden utstakad! Idag håller jag på att julstäda lite och ska dessutom julbaka och köpa lite julklappar. I köket fejar jag och putsar och ser att det finns nåt smuts på skåpen. Jag tittar närmare och inser att det inte är smuts, utan fantastiska kreationer gjorda av N (jag tror ju inte att det är maken som är i farten trots allt)! Hon har på nåt vänster fått tag på en blyertspenna (tack och lov!) och haft en trevlig stund för sig själv i köket. Ju mer jag städar desto fler konstverk träffar jag på...Som sagt. Konstfack har väl intagningar även om en 15 år? Shit. Jag skulle nog sparat dem! Kunde ju tagit av luckorna och ramat in dem. Att jag inte tänkte på det!

Julgranshelvete

Igår skulle en julgran införskaffas. Vi chansade med bilen och åkte runt. Det fanns två ställen i stan där man kunde köpa julgran. Vid ICA och på nån plantage. Vid ICA kostade granarna 230kr. Men vilka fågelskrämmor! Knappt nå grenar och små som sjutton. Nej, tack. Vi åkte till plantaget. Där fanns en underbart fin gran! Som kostade 450kr. Nej, tack. Så vi bestämde oss för att chansa till den större staden i närheten. Vi åkte och allt gick bra. När vi stannat utanför Bauhaus testade jag och startade bilen igen, men den var helt död. Helt död. Panik! Vi hade ju N också. I ett tappert försök att vara rationella, gick vi in och köpte en julgran. Alla julgranar var liksom förpackade så det var svårt att se exakt hur de såg ut. Vi lassar in den i bilen och håller tummarna. Fungera! Jag vred på nyckeln. Inget hände. R går ut och kollare lite i motorn. Kanske ligger nån fågel och ruvar. Nope. Inget hände. Så jag panikringde pappa igen. Han skulle komma med sin bil och rädda oss. Vi väntar. Jag testade igen för säkerhetsskull. Och då hoppade den igång! yay! Så vi kom hem också. Helt fantastiskt.
Julgranen skulle kläs. Vi satte den i julgransfoten och tar loss nätet runt den och ut flyger en SKITFUL gran. Den är tanig och spretig och har lååånga grenar. Dessutom har den inte ens formen av en julgran. Den är liksom bara vid och spretig och ful. Vilket as. Efter att besvikelsen lagt sig började vi skära av lite grenar och omfördela dem på stammen med hjälp av ståltråd. Nu ser den väl okej ut, men inte som de våra granar vi haft de två senaste åren. Man får titta på den på håll.

Snö

Det är vackert när man tittar ut genom fönstret och ser all snö. Det gnistrar ochtill och med solen vill vara framme för att se på allt det vackra.
Igår åkte jag med pappa till jobbet för att dra hem bilen. Vi var ute ca 2 timmar och jag höll på att frysa ihjäl. Pappa stod i kylan i sin scoteroverall med mössa och utan handskar och rotade i motorn. Jag hade alla möjliga varma kläder på och höll på att förfrysa fingrar och tår. Till slut fick jag nog och satte mig i pappas bil och tog av stövlarna. Jag satte mina stackars tår framför fläkten och öste på värmen. Bara tanken att kanske få sitta över en timme i minus 15 i en iskall bil körandes 30-50 km/h hemåt...som tur var startade bilen till slut, men på väg hem började lampor att lysa igen. Idag ska jag be en bön till bilguden att den startar så vi får en fin julgran som vi ska köpa idag...pray with me people!

Julavslutning och julbord

Igår hade vi julavslutning i skolan som gick helt okej. Det är alltid en känsla av kaos och förvirring vid såna evenemang, men till slut gick det bra. Barnen kom hem och vi kunde åka på julbord. Och vilket gött julbord sen. Jag tror att jag gick upp 7 kg lätt (eller tungt). Det var lax med kanel och cayenne, gulbetssallad, Jansson, köttbullar, ål i glögg ( åt inte!), kalkon marinerad i mango, syrad pumpa bland annat. Efterrättsbordet ska vi inte ens prata om.
Det enda som drog ned betyget på dagen var det faktum att Bättan bröt ihop IGEN! På väg till jobbet var vindrutetorkarna lite sega och precis då jag svängde in till jobbet slutade radion fungera. Jag stängde av bilen när jag parkerat och sedan försökte starta den igen. Död. Död. Död. Varför händer detta mig? Jag gick ut när solen kom fram igen. Då startade den, men kul att komma halvvägs hem. Ingen kan komma och hämta mig då. Pappa bildoktorn skulle på julbord. Jag liksom...hallå pappa. Julbord vs dotter? Du väljer julbord. (Sen fick jag ju utbrott och la mig på golvet och skrek, men det hör ju inte hit :P)
Så jag åkte tåg hem. Gick smärtfritt för en gångs skull. Och idag ska vi åka och hämta bilen. Joy. Jag som såg fram emot att köpa julgran och julklappar och bara softa. Nu ska jag bråka med bildörrar, isade vindrutor och krånglande motorer.

Sista dagen

Igår när jag kom till jobbet fick jag en kram av en tjej på 1,5 från förskolan. Precis en sån där kram min dotter ger mig ibland - benkram. Hon kom och la sitt huvud mot mitt ben och la sin arm runt det och kramade till :) Då känns det trevligt att komma till jobbet. När man därefter får många kramar till och ett spontant "Jag har saknat dig!" från en kille i min etta...och ett skrik från skolbussen "Jag tycker om dig tusen miljoner!", då blir man extra varm!
Idag är det sista dagen på jobbet så vi ska ha lite julavslutning med barnen och sen är det jullov! Jag kan knappt tro att det är julafton om mindre än en vecka. Jag som har en miljon saker att baka och göra innan dess...Jag börjar imorgon. Imorgon - är en annan dag.

Tillbaka

Idag ska jag tillbaka till jobbet. Jag är inte ett hundra procent bättre, men mycket bättre än sön-tis. Jösses.
Igår var jag och familjen ute på promenad och hamnade på torget. Där var fiskbilen. Det var först gången jag ser den på flera år. Mest för att jag bott utomlands och jag har jobbat på vardagar. Den kommer nämligen bara på onsdagar. I alla fall. Rökt lax! tänkte vi och pulsade dit för att köpa lite gött. Jag ställer mig bakom en man, lite på sidan liksom för att se vad de har samtidigt som jag står i kö. En annan äldre kvinna kommer och ställer sig bakom mig. Efter någon minut ställer hon sig liksom bredvid mig och bildar en egen kö, för de som kommer nu ställer sig bakom henne! Jag tänker: "Bara inte kärringen funderar på att kasta sig före i kön! Då har hon tjafsat med fel pensionär". Det tar lång tid också så jag är inte intresserad av att låta henne eller andra gå före. Nu närmar det sig min tur och hon kliver upp på stegen upp till fisk bilen utan att ta notis om mig. Till slut blir jag irriterad och kliver upp jag med, med orden:
-Hörru damen, men jag tror faktiskt det var min tur.
- Men ojoj, säger hon med falsk spelad förvåning. Jag såg dig inte där. Jag ser så dåligt åt höger. (Tanten hade ställt sig bakom mig först! Hon sååååg mig inte.)
När mannen i fiskbilen vände sig mot oss säger tanten:
- Hon får gå före. Sen pekade hon mot mig.
Tack allra snällaste tant för att du försökte tränga dig och sedan är så givmild att du låååter mig gå före!
Jag vänder mig om med min fisk och hör tanten rabbla upp en lång radda, för mig, okända fiskar. Därefter ser jag kön bakom tanten, med idel pensionärer. Är det bara jag som köper färsk fisk ibland förutom människor över 60? Jag är ju bara halvpensionär.

Min dotter

Idag fyller miin dotter två år. Två år har gått sedan jag blev mamma och fick se min dotter för första gången. Två fantastiska år med mycket glädje och underbara minnen.
Min dotter är en fantastisk tjej och jag är glad att hon är just min. Hon har en fantastisk humor, trots att hon "bara" är två år. En egen vilja som heter duga har hon dessutom. Självförtroendet är det inget fel på och hon älskar sin egen spegelbild :)
Att vara mamma är det mest fantastiska som finns. Aldrig en tråkig stund, obegränsat med kärlek och upplevelser...Det känns verkligen som att jag har allt jag någonsin önskat mig och hon var grädden på moset. Numera gör jag val baserat på min familj. De kommer alltid i första hand. Jag kanske uppfattas som tråkig ibland, men det struntar jag i. Min familj är det viktigaste för mig :)



Grattis min underbara dotter! Du är min värld.

Jag visste det

Igår pratade jag med en av rektorerna, som är ungefär 60 år. Hon har också haft ryggskott och säger plötsligt
- Vi måste bygga upp våra ryggar.
Jag tänker frenetiskt. Vadå? Vi? Vem fasen pratar hon om? Eeeeh.
- Okej, svarar jag.
- Jag har lite övningar jag kan visa dig, fortsätter hon.
Gulligt av henne i alla fall. Men ödesdigert för min självkänsla. Jag får råd om ryggen av en "nästanpensionär". Jag som redan känner mig gammal. Jag får väl acceptera en begynnande flint, inkontinens, artrit och senilitet.

För att vara ärlig

...så känns det ganska skönt att vara hemma idag när jag tittar ut genom fönstret. Mycket snö. Känns inte som en höjdare att sitta i bilen och köra till jobbet med stel rygg och usla reflexer(pga ryggen)...Jag stannar tacksamt hemma idag med och satsar på imorgon.

Pepparkakshus

Här är utlovade bilder på pepparkakshuset from hell. Jag hoppas att jag kan rädda det med massor av glasyr...Maken ska hjälpa mig. Inte är jag nån arkitekt direkt. Det var mycket svårare än jag trodde. Mätte fel och gjorde ena sidan lite kajko, innnan jag fick den rätt. Men då glömde jag att göra hål till dörren. Ops! Därför är den gjord av glasyr.





Nästa år ska jag gör en bättre. Typ, slottet i Versaille. Man måste ju ha utmaningar.

Skolk

Fasen, det känns som att man skolkar för att man är hemma en måndag. Jag har ju dock en bra anledning - inträdesprovet för pensionärer (hur man överlever extrem smärta). Grejen är att jag inte kan sitta och ligga för länge så det gäller att göra saker stående och gående. Jag har därför bakat lussebullar. Tyvärr insåg jag halvvägs in i bakandet att mjölet inte skulle räcka till så jag fick skarva i med grahamsmjöl. Intressant smak måste jag säga.
Jag får stanna hemma imorgon också för ryggen grejar inte bilen imorrn heller. Som det känns nu. Bajs! Funderar på en promenad. Har hört att PRO har möte på Folkets Hus. Kan bli nåt.

Smärta

Idag fick jag ännu en bekräftelse på mitt begynnande medlemskap in da tanthood. Jag skulle göra ordning lite frukost till familjen och hämtade bröd i frysen. Brödet låg längst ner så jag böjde mig ned och då känner jag en intensiv skarp smärta som strålar i ryggen. Ryggskott gott folk! Jag fick det in somras också, när vi var på semester i New York. Underbart. Nu försöker jag att röra på mig och se till att inte fastna i samma ställning för länge...Det gör asaont! Det blir nog inget jobb imorgon för jag kan då inte sitta 40 minuter i bilen till jobbet. Då får man ta fram metallsåg och lyftkran för att få ut mig.
Trots smärtan har jag skapat tidernas fulaste pepparkakshus. Skönt att kunna skylla på ryggen...

Dopet igår

Dopet igår var jättemysigt. Trevligt att träffa alla också. Lilla systersonen bara sov och sov. Varenda gång jag träffar honom sover han. Min dotter sov aldrig så mycket! Till och med när prästen hällde vattnet på huvudet sov han. Helt otroligt.
Efteråt åkte vi hem till pappa och hade lite julmys. Vi gjorde marsipanfigurer och drack glögg. Efter det var jag helt slut. Jag hade kunnat somna på stört. Det är här tantfenomenet kommer in...

Så här fin var vår dotter på dopet:


Och en bonusbild på mig och N :)

Jag är en gammal tant

Jag har insett att det bara fattas löständer och dålig syn för att jag ska kunna titulera mig pensionär. De senaste åren har jag märkt små små förändringar som nu plötsligt tagit fram stekpannan och drämt mig i bakhuvudet.
Borta är tiden när jag kunde parta halva natten och sen gå pigg och fräsch till jobbet dagen därpå. Borta är tiden då jag kunde gå ut både fredag och lördag och festa utan att hamna i koma veckan efter. Borta är tiden då min hud glänste som nyproducerad honung i solskenet (okej, det där var kanske nåt som aldrig hänt tidigare heller, men ja, ni fattar). Borta är mitt tjocka, bångstyriga, kopparfärgade hår som jag hela tiden klagade på...
Nu säger jag istället hej till tidiga kvällar (efter klockan 22 är jag väck i skallen), grått, livlöst, tunt hår, glåmig hy med begynnande rynkor i varje vrå, knakande leder, tantinfall som att köpa Allers varje vecka innan jul och tvångstittande på "På spåret". Jag är bara glad att allsången inte kickat in ännu...dock är det ju faktiskt ca 7 månader kvar och mycket hinner hända innan dess...Jag kan ju fått rollator och inkontinens.

Dop och julpyssel

Imorgon är det dop för min lilla systerson. Tiden går himla fort! Efter dopet ska jag ut till pappa min. Syster J (har jag nämt att jag har 6 syskon? C, E, M, J, K, P) har dragit ihop lite familjejulpyssel så här till jul. Det ska bli roligt. Lite marsipanbak och glöggpimpel. Inte helt fel. Och på söndag är det premiär: mitt första PEPPARKAKSHUS! Det ska bli oerhört spännande. Har ni några nybörjartips mottages detta tacksamt. Jag kommer ihåg min pappa och min styvmamma en jul. AL (min styvmamma) hade bakat hela kvällen och fixat iordning delar till pepparkakshus. Min käre pappa skulle flytta en burk med rödbetor...locket satt inte fast ordentligt. Ni kan ju gissa slutet. Pappa var uppe halva natten för att göra ett nytt litet hus. Så: inga rödbetor i närheten. Check.

Fredagar

En vecka kvar till jullovet och jag har officiellt börjat nedräkningen. Jag behöver vekligen ladda batterierna som det så käckt heter. När man är lärare är det inte bara att gå till jobbet 7-16 eller 9-17, göra sitt jobb och sedan gå hem. Som lärare är man i en ständig kamp med hjärnan. Det är svårt att koppla bort jobbet och eleverna (trots att jag börjat lära mig att bli bättre på det). Det finns alltid i bakhuvudet och knackar på. Hur ska man lösa resurser till den eleven? Hur ska man kunna se till att den andra eleven får tillgång till bättre material? Hur ska jag hinna förbereda utvecklingssamtal, föräldramöten etc? Vilka material behöver jag till det tema jag ska dra igång om en vecka?
Det ska bli skönt att ha två veckor av avkoppling. Fast i och för sig har jag ju en tenta att skriva på specialpedagogiken, men den krafsar jag väl ihop på nåt sätt... :) Hoppet är det sista som överger en!

Eldkastning och svält

Nobeldagen i all ära. Vi hade inte planerat så mycket dramatik på skolans version, det ska ju ändå vara barnvänligt. I alla fall fick vi vänta över en timme på maten av olika anledningar som jag inte orkar gå in på. Barnen var hungriga och rastlösa och när jag stod och pratade med en annan lärare ser jag i ögonvrån en stor eld som skapats på ett av de bortre borden. Elden tog tag i pappersduken och en elev försökte släcka den genom att kasta iväg den. Elden flög i små sotiga fjärilar runt bordet tills vi fick fatt på allt och kunde släcka. En tjej i min klass hade alltså tagit upp en servett och torkat ansiktet och sedan glömt bort ljuset som stod där och servetten hamnade på lågan...
Jag blev arg, hon blev rädd och det utbröt ett mindre kaos. Det löste sig till slut. Det finns numera en sotig fläck på golvet och ytterligare en på det aktuella bordet. Men shit vad rädd jag var!
Till slut kom maten och vi kunde äta i lugn och ro (typ). Det var lite mer drama än jag behövde.

Makens födelsedag

Idag firar maken sin födelsedag, på Nobeldagen. Det var ju givet att han skulle gifta sig med en svensk, tycker ni inte?
Jag vill passa på att bara bekräfta hur fantastisk min man är och hur glad jag är att han är min och bara min (för jag är girig). Från den första dagen vi träffades har vi alltid haft roligt tillsammans. Vi har samma sorts humor (för det mesta, jag kan sjunka ner i ganska låg humor ibland. Ni vet "höhö"...). Under vår första dejt hade vi ett djupt samtal om våra löss. Ni fattar. Jag är lyckligt lottad som fick träffa min man :)
Han älskar barn, precis som jag, och vi drömmer båda om en stor familj. Han är en underbar pappa till vår dotter och skulle offra allt för oss. Det har han ju gjort genom att flytta över halva jorden för att vi ska kunna starta ett liv tillsammans. Varje dag förklarar han sin kärlek för mig och vår dotter genom det han gör och säger. Inget knussel om tvättning, städning, matlagning eller sopkastning. Det är bara naturligt att vi hjälps åt. Faktiskt är han mycket bättre på detta än jag. Han är nogrann, har tålamod och vilja att gör allt rätt och riktigt. Medan jag är slarvig och tröttnar snabbt.
Han ger de bästa kramar och kyssar och avgudar marken jag går på. Det är precis så det känns. Han muntrar alltid upp mig när jag känner mig nere eller misslyckad och han ger mig självförtroende.
Fast han själv inte gillar överraskningar är han en mästare på det själv. Ni vet den där vardagliga överraskningen som man så väl behöver. Ett gulligt meddelande på morgonen, en extra kram under dagen, en massage för en öm rygg som arbetat hela dagen. Det är himla viktigt i ett förhållande.
Jag är ärlig när jag säger att alla borde vara avundsjuka på mig som har en så fantastisk man :)
Älskling, jag älskar dig och jag är så glad att du valde just mig att spendera resten av ditt liv med. Grattis på födelsedagen!

Nobeldagen

Imorgon ska Nobeldagen firas. Jag tackade nej till årets inbjudan. Fick inte ledigt från jobbet. Anordnar egen på skolan. Jag läste på lite om vilka som fått Nobelpriset och för vad. Det visade sig att till och med jag skulle kunna få priset...
En fick priset i fysik för att han forskat kring varför en gravid kvinna inte tippar. Genialt!
En annan fick fredspriset eftersom han kommit på att de brittiska soldaterna skulle skrika BANG istället för att skjuta under övning. (Och hur vet man att man träffat undrar jag? Fantasikulhål? Ett nytt Nobelpris?)
Jag ska forska kring...få se nu...varför strumpor försvinner i tvätten. Detta är högaktuellt och kan spara in miljoner åt oss vardagliga människor. Vad skulle ni forska kring?

Lucia

Av någon underlig anledning kom mitt lärarjobb med ansvar över skolans musikundervisning. Inget jag hade en aning om förrän jag fick mitt schema första dagen och såg att MUSIK stod under den sista timmen i den andra klassen på skolan. Jag trodde det var ett tryckfel. För jag är tondöv. Helt tondöv. Visst, jag var med i kören under min skolatid - men face it - alla fick vara med i skolkören. Till och med jag.
Jag kan dessutom inte spela ett enda instrument. Jag vet inte vad en not eller ett ackord är. För 15 år sen kunde jag med nöd och näppe blåsa fram "Spanien, är ett land, där man dansar tango" på blockflöjt. Detta är otroligt användbart.
Så för andra året i rad har jag haft hand om luciaframträdandet i skolan. Arrangera låtar och få eleverna att öva vareviga dag. Jag drömmer om luciasånger. Jag andas fram tonerna från Staffan stalledräng och jag får en och annan panikattack med tanke på framträdandet på måndag inför föräldrar.
Vet ni hur många lucialåtar som har samma melodi som "Spanien"? Inga. Jag har därför gjort ett tappert försök på en text:

Lucia, är en tant, som bär med sig ljus.
Ett helgon, som stack, ut sig ögonen.

Vi får se. Idag hade vi en generalrepetition med förskolan. Stackars kollegan P höll nog på att svimma stackaren. Så gräsligt var det. Vi får hoppas på Moder Teresas tålamod och styrka på måndag. Ett annat helgon. Kanske mer tur med henne.

Kundservice är fantastiskt

Vårt internet med uuunderbaaara (sagt med en nasal överklass röst a la Hyacinth Bucket) Comhem har fungerat av och till sedan i söndags. Det bara försvinner och kommer tillbaka. Fine, jag kan överleva utan internet i ett par minuter, visst, det är inte det. Men telefonen dör också. Vill man ringa de jävlarna (förlåt, de hjälpsamma underbara) på comhem går inte det. För inte ska man ringa från mobilen, det säger jag bara. För väntetiden är också uuundebaart lång.
Först tar det ca 4 minuter att klicka sig fram till rätt val. Alltmedan en irriterande kvinnoröst ger information om allt från modeminstallation till blöjbyten. Sedan säger de att väntetiden är 6 minuter och platsen i kön är 23. Hur snabba är de på kundservice egentligen? I alla fall. Mina 6 minuter kom och gick. Passade på att gå på toa, natta lilltjejen och när jag äntligen kom fram:
-Välkommen till Comhem, vad kan jag hjälpa till med?
- Hej, jag har problem med mitt internet som...
-Hallå?
- Ja, hör du mig?
-Hallå??
- Höööööööör duuuuu miiiig (med hög röst)
- Hallååååå? Kan du höra mig?
- ###SSFCK¤#"#/&¤%/&% (klick) Telefonen slutar fungera.

Jag hackar mig in på en annan persons internet och ringer via Skype (man har väl njurar liksom). Efter 13 minuter bryts även detta eftersom signalen från hackat internet är very low. Telefonen fungerar återigen och jag hoppas att detta ska fungera äntligen. Det ringer. Jag är samtal 49! 49, gott folk! Missade ni det så: 49! Efter ungefär 15 minuter kommer jag fram till en snubbe som frågar en massa saker som jag svarar att jag gjort (har du dykt från 10e i bassängen var jag tvungen att svara nej på tyvärr)
Nu väntar vi på tekniker, som FÖRHOPPNINGSVIS kan börja jobba på det imorgon, och under tiden hackar jag alla internet jag kan komma åt för att stilla mitt internetbegär.
Välkommen till Comhem. Hallå??? Hööör duu miig? Välkommen till Combort.

Det här med julklappar...

Förr i tiden var det så mycket lättare att hitta julklappar till folk. På min tid, när jag var 10-15 år gammal var det dyraste man kunde önska sig en bärbar CD-spelare, eller en freestyle som det så käckt hette (och som ungdomar nu bara rynkar pannan åt och undrar från vilken sida istiden man kommer). Idag önskar sig mina syskon, som nu är i den åldern, pengar till specialcyklar, systemkamera, ps3 (playstation 3 för er gamlingar), mobiltelefoner, datorer, utlandsresor, mopeder...ja, ni förstår vad jag menar. Vad hände med de där oskyldiga drömmarna om en ny bok vars pärmar knakar lite lätt när man öppnar den för första gången och en dofta av "ny bok" slår till näsvingarna? Vad hände med de mjuka paketen som visade sig vara strumpor eller annat smått och gott, kanske inte det mest spännande, men ack så nödvändigt?
Jag kommer så väl ihåg när jag sparat ihop pengar under två månader för att köpa en årsalmanacka med Turtles på (det var den första omgången av Turtles kan jag tillägga). Jag var kanske 9 år gammal och hade sparat min veckopeng sedan februari då jag sett den där almanackan. Nu var det slutet på mars och påsk och i påskpresent hade jag fått en tia eller två. Då hade jag äntligen råd att köpa den och fick skjuts ner på byn (asså, den där byn var så liten att det fanns en lanthandel, och bara en lanthandel) för att köpa den. När jag väl kom till kassan med dyrgripen sa kassörskan att jag fick den för halva priset eftersom det gått ett par månader in på året. Det första jag tänkte var att, jäklars, jag kunde ju ha köpt denna tidigare i så fall...
Det var tider det. Lanthandel, spara pengar, det högtidliga med att köpa en sak för eget ihopsparade pengar...Jag är väl bara gammal.

Ibland hänger man inte med

Vår dotter äter mycket och gärna och gärna ofta om hon får. Hon har också ett hyfsat bordsskick och äter med gaffel OCH kniv, trots sina enda två år. Hon skyfflar med kniven och sticker gaffeln i det hon vill äta som sig bör. En dag satt vi och åt och N fick ett smärre utbrott. Jag och R tittade på varandra och undrade vad i hela friden som utlöst detta unika. Hon pekade på min tallrik och åmade sig i stolen och ville tydligen ha nåt. Ibland vill hon smaka nåt som ligger på min tallrik, men det är ju ingen bra vanesak så jag ignorerade beteendet. När jag sedan dukade av fattade jag vad som hänt. Hon hade ju inte fått sin KNIV! Hon pekade ju på min kniv för att få mig att fatta! Jösses, ibland önskar jag att barnen kom ut och kunde snacka på en gång. det skulle göra livet himla mycket lättare och det dåliga samvetet bra mycket mindre. Alternativt tankeläsning. Det har jag sett fungerar på film.

Ibland är man smart

Mina elever har ibland svårt att sköta sig. De busar gärna som sig bör, men det blir lite för mycket. För en vecka sedan bestämde jag mig för att skicka hem veckorapporter med barnen varje fredag med veckobrevet. I veckorapporten fyller jag i en färg för varje dag. Grön= skött sig bra, blått=skött sig mindre bra, stört andra, pratat mycket, rött=stört andra mycket, inte lyssnat etc, svart=bråkat och slagits.
En elev, en söt tjej, har haft problem att vara stilla och lyssna. Hon fick allt blått och rött hela veckan. I måndags frågade jag henne vad mamma sa när hon kom hem med rapporten. Hon suckade djupt och tittade på mig och sa:
-Det orkar jag faktiskt inte säga....
Gulligt! Förra veckan skötte hon sig MYCKET bättre faktiskt! Och hon sa att hon bestämt sig för att lyssna och vara duktig!

Det här med strumpor

Det spelar ingen roll hur noga jag är med att kolla trumman i tvättmaskinen och torktumlaren, när jag viker tvätten så fattas det fortfarande en helvetes massa strumpor. Hur kan det komma sig? Var är alla strumpor? Det är heller inte så att man får med sig andra människors strumpor av misstag, det skulle ju kunna varit en förklaring. Är det så att de följer med sköljvattnet ut ur maskinen, bakvägen liksom? Eller har de en ondskefull plan? De ser oss komma och trycker sig mot väggen och är alldeles tysta samtidigt som de parerar våra letande händer eller håller i för glatta livet när trumman snurrar de där varven...de kanske smiter ur tvättkassen på väg från tvättstugan till lägenheten, gömmer sig i buskarna och rymmer vidare till nån strumpstad gömd nånstans för oss människor? Ja, inte är de i min byrålåda, det är ett som är säkert. Nu undrar jag med spänd förväntan: ni som har egen tvättmaskin (alltså inte använder tvättstuga) upplever ni samma problem? Eller är det ett tvättstugefenomen? Nu vet jag! Hyresvärden säljer strumpor på svarta marknaden! AHA!

Följetong med bilen

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska tvätta skrället eller låta det vara. Jag vet att om jag tvättar bilen i automaten kommer den att se likadan ut om en vecka igen eftersom jag pendlar varje dag och väglaget är, låt oss säga blött. Tyvärr har ena vindrutetorkaren bestämt sig för att lägga sig ned och självdö, vilket betyder att höger sida av vindrutan är så gott som igenkloggad när jag kommer hem om dagarna. Svårt val! Dessutom är risken att det fryser på ordentligt igen. Bilen nytvättad + iskallt väder = igenfrusna dörrar. MEN om jag inte tvättar den kan ju mer rost uppstå. Äsch. Jag gör som när jag röstar - lottar :P

Jag säger då det...

...min man tycker att bloggen ska ha lite mer substans. Att jag ska sluta skriva bara om mig själv och mig mig mig :p Skaka om lite, ha åsikter! Ja vi får väl se. Det är ju valår nästa år. Kanske slänger in nåt om vår blivande president. Eller kung? Vad sjutton väljer vi? Parti? Jaja, det löser sig nog. Jag blundar och tar en lapp och sen är det klart. Mitt första politiska inlägg! Imponerande!

Vi ska till IKEA och leksaksaffären imorgon...

och N passar på att skriva en inköpslista :p Jag måste muntra upp bloggen lite känner jag. Man gräver ganska lätt ned sig i det hemska som händer! Vi kämpar på!

Fortfarande...

...känns det lite skumt efter nyheterna i förrgår. Igår var jag irriterad halva dagen. Inte min stil direkt. Det började på morgonen redan. Jag åker ju Bättan till jobbet och när jag är på väg ut ur stan hamnar jag bakom en ÖVNINGSKÖRNINGSBIL. Klockan 7.00, glashalt, kolsvart och mitt i rusningstrafiken med alla pendlare som ska asa till jobbet. Visst, en annan dag och en annan tid har jag tålamod för övningskörare. Dessutom kanske man ska kunna köra innan man ger sig ut med stressade pendlare. När han/hon skulle slå på hellyset vinglade bilen - varje gång. Han/hon vinglade fram och tillbaka och körde 70km då det skulle vara 90. Det är ju livsfarligt. Har han inte hört talas om road rage? Folk som blir galna i trafiken och slår ihjäl varandra. Galning.

Tråkigt...

Igår kväll fick jag tråkiga nyheter. Vår dotters ena gudmors (S) mamma har fått bröstcancer. Tydligen i ett tidigt stadium, men i alla fall. Hon är en fantastisk människa som inte är värd nåt så här hemskt. Jag blev bara så ledsen och tom när jag hörde det. S bor i New York för tillfället och hennes mamma i Tyskland. Det måste också vara svårt för S att studera och pursue her dreams samtidigt som hennes mamma är sjuk på andra sidan jorden...
Nej, idag blir det inga trevliga tankar.

Man vet aldrig vad som händer

När man har en bil som min vet man aldrig vad som händer från dag till dag. Det är lite spännande så.
I morse till exempel. Jag hade inte låste bildörren för jag vet att den inte går att öppna om det fryser till. Men när jag kom ned till bilen gick det i alla fall inte att öppna. Den rörde sig inte ens. Inte en millimeter. Bakdörren var också låst så den kunde jag heller inte öppna. Istället fick jag klättra genom bakluckan, låsa upp bakdörren och liksom sparka upp den med våld eftersom den också frusit fast.
Det var steg ett. Steg två blev att gå igenom bakdörren och hänga fram till framsätet för att sätta nyckeln i tändningen och starta bilen så den blev varm.
Därefter skrapade jag rutorna och efter en tio minuter kunde jag så äntligen bända upp framdörren och sätta mig.
Detta händer varje vinter. Ibland får jag klättra genom bagageluckan och in till framsätet för att alls komma till jobbet. Det går ju bra nu.
Värre var det när jag var i åttonde månaden och klättrade genom bakluckan. Det var tider det.

Shopping igen

När jag kom hem igår från jobbet gick vi ned på stan och inhandlade julklapp/födelsedagspresent till N. Hon fyller ju år den 16 december och sen är dte ju strax jul så vi lade ihop det till en lite större present. Hon ska få en spis och en massa tallrikar, kastruller och annat trevligt att använda till spisen. Säg inget till henne :p

Efteråt kände vi oss lite tvungna att köpa vinterskor till N. Kallt som satan ju! Vi gick in på skoaffären och köpte dem vi spanat in tidigare. Ecco. 750kr. Jag skojar inte. 750kr. Jag är så glad att vi inte har tvillingar eller fler barn. Samma skor i USA skulle kosta halva priset. Allvarligt. Halva priset. Men N kommer att ha varma fötter och det är viktigast.

När vi kom hem ville hon ha dem på sig och det fick hon. Hon gick runt och tittade på sina fötter hela tiden i en timme. Hon låtsades som att hon inte hörde mig när jag sa att jag ville ta av skorna. Hon tittade bara åt ett annat håll. N gillar nya saker :)

Jag rockar

Min träff med bossarna (de är ju två till och med) gick bra skulle jag nog säga. De tyckte jag gjorde ett så fantastiskt jobb så jag fick en löneförhöjning på 10 000kr, ett eget kontor, egen bil och lite extra semester. Ganska bra gjort! Oj, det kanske var det jag drömde förresten? Nu blandar jag ihop saker också!

Min bil är lite slö. Hon accelererar inte ordentligt. Det kan se lustigt ut när man åker på vägarna. Speciellt om man ska köra om. Bilen framför kör in på vägrenen för att släppa fram mig. Jag trycker gasen i botten (faktiskt), men bilen åker bara snäppet fortare. Så jag lutar mig fram lite för att ge bilen en extra push (som om det skulle hjälpa!). Jag sitter lutad över ratten när jag äntligen åker upp jämsides med bilen. Tyvärr är jag jämsides med den andra bilen i en halv minut hängandes över ratten innan Bättan får upp farten och kan åka förbi. Så numera kör jag inte om så ofta. Man kan ju få möte och då kan det bli ruskigt.

Samtal med chefen

Idag ska jag ha ett litet medarbetarsamtal med bossen. Undrar vad man ska prata om då? Man kan ju undra. Är det som terapi måntro? "Hur mår du min lilla vän?" "Eh, självmordstankar när barnen springer i klassrummet...räknas det som att må bra?"
Det ska bli spännande.

Supershopparen

Idag på lunchen (vi hade planeringsdag) fick vi lite tid över och vi gick runt i affärer. Jag gick in på Åhlens och expresshoppade lite julpynt. Himla fint.
Sedan bar det iväg till en tebutik i närheten...jag kollade på tekannor och lyfte upp en för att kolla priset. Då ser jag - som i slowmotion - hur locket på tekannan ramler ner mot det hårda golvet. Jag hinner tänka miljoner tankar som "Detta händer inte!" "Vad i helvete ska jag göra?" "Jag döööööör!" "Shoot me!" "Var är närmaste flyktväg?"
Mer hinner jag inte tänka innan jag hör det där förödande kraset mot golvet då locket går i tusen bitar. Och jag hör mig själv skrika högt "ÅÅååååh neeeej!"
Jag hade ju inte bestämt mig för att köpa skrället ännu, men nu kände jag mig lite tvungen. Så det blev en julklapp till maken. Fast en som var hel. Och expediten var nöjd i alla fall. Trots en 27 åring som beter sig som tre år i butiken. Den kostade ju en slant. I am living on the edge baby.

Kändisspan

När man bor i New York frågar människor alltid om man sett några kändisar passera förbi eller om man hänger med dem på nån bar...eh, not really. Visst, chansen är bra mycket större att se en magakändis i New York än i Stockholm :P Min man som bott i NY i åtta år innan han träffade mig hade aldrig sett en kändis. Sen kom jag in i bilden och då hände det grejer. Det gäller bara att vara ute och röra på sig. Här kommer min "lista"

Robert DeNiros son gick på samma skola som en av tjejerna jag tog hand om. Jag pratade med sonen, såg DeNiro flera gånger på skolan och umgicks med hans fru under en skolresa...

Cynthia Nixon (Ni vet Miranda från Sex and the City) öppnade hissdörren åt mig och vi hälsade på varandra.

Sen har jag skymtat förbi Sting, Harvey Keitel, sångaren i Goo Goo Dolls, blev nästan överkörd av Matthew Broderick som blev förbannad, ätit på samma restaurang samtidigt som Steve Guttenberg från Polisskolanfilmerna, sett Yoko Ono passera mig med sina livvakter. Just ja...mumsingen George Clooney. Sedan alla medlemmar från Harry Potter-filmerna utanför en premiär. Sedan går man alltid förbi nån affär med passa säkerhetspådrag för att de stängt affären eftersom en megastar kommer och ska handla...typ Mariah Carey. Men då ser man ju faktiskt inte den faktiska stjärnan.

Ja, det var några som jag har på min "Jag mötte Lassie"- lista.

Det här med advent

Varje år är det samma visa. Man har glömt vart man lagt allt. Det där braiga stället som var så bra förra året var kanske inte så himla bra för nu hittar man det inte igen. Varför lär man sig aldrig att lägga saker tillsammans på samma ställe?
Jag putsade och fejade och fixade. Lite juligt blev det.
Sen körde vi en romantisk middag med italienskt tema.
Bruschetta till förrätt
Lasagne till varmrätt
Pannacotta till efterrätt
Martini att dricka.

Det blev liiite många martini. Det märks att jag aldrig dricker för jag blev så gott som plakat. Jag ska aldrig mer dricka (det där har jag aaaldrig sagt förut).



Vår fina ängel som vi köpte i NY förra året som spelar Silent Night och har en roterande krubba i klänningen. Hight tech, jag vet!



På det fjärde smäller det!



Dukat bord inför middagen. Mums var det!



Blivande bruschetta.



Pannacotta. Sedan lade jag lite passionsfrukt ovanpå och det blev himla smaskigt.



Bullar som jag förberedde i förväg som värsta TV-kocken! In i ugnen i morse och mums vad det var gott!



Ryssen och italienaren samsas på bordet.

Vaddå byta om?

Igår var jag till den där trvliga doktorn. Ni vet hon som har koll på det som finns under bältet. När man blir gammal som jag måste man tydligen ta olika prover för att veta att man inte utvecklat nån läskig sjukdom. Det är ju bra - men känns mindre trevligt. Nu har jag ju varit där några gånger, men denna gång hände nåt nytt.
Jag blev visad till ett rum bredvid undersökningsrummet! Som jag inte ens visste fanns. Fast jag vart där många gånger. Rummet såg gammalt ut så det kunde ju inte vara ett nytt tillskott. Doktorn lämnade mig där med orden:
- Här kan du byta om så kan du gå igenom den där dörren in till undersökningsrummet.
- Tack, tack, svarade jag och så gick hon.

Jag tittade mig omkring. Det fanns tre bås - ungefär som när man byter om och provar kläder på nån klädesaffär. Så jag valde den närmast dörren och hängde upp min jacka och väska. Sedan tittar jag mig om i båset. Byta om sa hon. Byta om till vad? Jag letade efter en slags beklädnad men det fanns liksom ingen. Vad menade hon? Tänk om jag kom in naken och så skulle jag ha nån slags rock på mig egentligen? Pinsamt liksom! Men jag hittade absolut ingenting. Så jag tog av mig de kläder jag var tvungen och gick in. Det verkade som det var det rätta i alla fall. Som tur var. Jag måste ju liksom gå dit igen. I USA åtminstone får man en sån där ful sjukhusrock. Inte alls förvirrande. Eller pinsamt.

Glee-klipp. Jag råder er att INTE hoppa över detta inlägg

"I would like to audition for the part as kicker" citat från gay-Curt som vill komma in i skolans football-lag för att bevisa hur matcho han är (för sin pappa).

Mitt heta möte med George Clooney

När jag bodde i det stora äpplet på andra sidan den stora sjön, brukade jag få gå och hämta en av tjejerna som jag tog hand om på förskolan. Varje dag gick jag 10 kvarter dit och sen 10 kvarter hem igen. Just den här dagen fick jag och lilltjejen stanna vid en väg för att vänta på en lastbil som åkte förbi. När vi stod där vände jag mitt huvud till vänster. Där ser jag ett gäng gubbar i kostym och en stor maffig bil. Ni vet en sån där som presidenter åker när de är på statsbesök. En sån bil. Några av kostymgubbarna flyttade sig och då uppenbarar sig en fantastisk syn - George! Min haka föll omedelbart ner på trottoarkanten och huvudet fixerades i en vänstersväng. Jag kunde inte röra mig. Han stod 20 meter från mig! 20 meter! Jag upprepar: 20 meter! Mitt hjärta klappade fortare och miljoner tankar flög förbi. Skulle jag gå fram och skaka hand? Eller var det risk att hans livvakter skulle överfalla mig i tron att jag var en svensk terrorist eller galet fan? Innan jag hann tänka klart ser jag, som i slow motion, att han stiger in i bilen och den kör förbi oss...shit, jag hade hellre varit en galen terrorist än en fegis som inte vågade. Det kan ju dröja flera år till jag blir en hemmfru i Hollywood och kan träffa honom igen...

Thanksgiving

Thanksgiving firas ju just nu i USA. För tre år sedan firade jag tillsammans med min dotters ena gudmor S. Vi käkade på en restaurang. Först valde vi en fin restaurang och gick in och satte oss. Vi kollade på vad det fanns att välja och, visst det var fin mat, men man kunde bara välja trerätters för ungefär 70-80 dollar! Herregud! Vi hade ju redan satt oss och visste inte hur vi skulle klara oss ur situationen.
Då kom vi på att jag skulle låtsas få ett akut samtal! Jag låtsas att det ringer, pratar lite på låtsas och vi skyndar därifrån som om det gällde liv eller död ;p

Istället hittade vi en söt italiens restaurang. Vi satte oss och då hör jag svenska vid bordet bredvid! Ett annat par vid ett bord i närheten lutar sig över till dem och det visar sig att de också var från Sverige! Då var ju jag liksom tvungen att meddela min närvaro. Det är väl typiskt. Alla amerikaner firade med sina familjer och vi utlänningar fick nöja oss med restaurangmat.

Efteråt gick vi som sagt på bio och vi hade lite tråkigt. Resultatet av tråokigheten ser ni under. Det är jag som är till höger. Mitt normala tillstånd bör tilläggas. Helt och hållet.

Julfeber

Jag brukar göra en "pappasmörgås" till jobbet som frukost. När jag var liten brukade pappa vara tvungen att åka tidigt till jobbet (iof gör han det fortfarande) och hans knep för att få fräscha och goda mackor var att ta ut formfranska (eller annat mjukt bröd) ur frysen, bre ett par mackor med smör och lägga på pålägg. När det var dags för hans morgonfika eller lunch, hade mackorna tinat och var mjuka och saftiga. Min pappa är inte bara bildoktor, han är gourmet också ;)

Så i morse bredde jag min macka med ett tunt lager senap och lade på en bit julskinka. Väl på jobbet inmundigade jag denna skapelse med en kopp varm choklad. Livet är fantastiskt ibland...speciellt kring jul.

Fredag!

För mig är det fredag. Imorgon är min skola stängd! Ibland är det skönt att jobba i en skola med andra kulturer. Då firar man så många olika saker - och då får man ibland en extra ledig dag (händer kanske en gång per termin, men man får vara glad för det lilla!). Yippeeee yay.

Imorse bidde det ingen yoga...fy på mig. Jag kände ett extra stort behov av att sova lite mer så då var jag flexibel mot mig själv. Jag sprang ju igår kväll liksom. Vad mer kan man begära.

Efter min träning gjorde jag mango lassi. Ni som varit på indisk restaurang vet vad det är. En slags yoghurtdryck med mango. Himla gott! Receptet är enkelt:

2 dl mango (gärna mer)
ca 4 dl naturell yoghurt (eller vaniljyoghurt om man vill ha det sötare)
Lite kardemumma brukar jag ha i
och en liiiiten gnutta kanel
Vissa har i lite isbitar också. Inte jag.
Min man gillar att ha i en del socker. Är man lite anti surt så kan man med fördel använda socker eller annat sött.

Mixa i mixer och servera kallt. Mums!

Vi drack lassin och tittade på mitt nya favoritprogram "Glee". Asså, seriöst bra program. Man skrattar sig fördärvad :) Passa på att titta ikväll!

Innan jag glömmer...

Idag är det ju den 25e. Dagen för... you know ;)

Ja, lönen menar jag ju.

Den 25 e smäller det! Då finns det ingen som tar en,
man är kung, kung, kung på ICA!

Applåder

Nu hörrni, får ni ta och titta upp i taket. Sen tar ni fram en snygg penna och ritar ett prydligt kors. För vet ni vad? Jag gjorde yoga i morse med! Jag vet att ni nu befinner er i chocktillstånd. Moi? Som knappt orkar öppna ögonen när klockan ringer vid 6.00? Moi? Som fortfarande är i dvala fram till ungefär 08.00? Skulle moi skutta upp ur sängen och med glädje yoga på morgonen, redan INNAN klockan 6? Världen är uppochned, vänd ut och in. Jag vet vad ni tänker. Sen kan vi ju glömma att jag åt en muffins igår kväll va?

Kärlek på spanska

Jag har lite tid över och tänkte berätta hur jag träffade min man. Som vanligt, när det gäller mig, är det en lustig historia.

För att få visum som au-pair i USA måste man studera ett visst antal poäng. Och det är dyrt! Som tur var hittade jag ett college som hade rabatt för au-pairer och bestämde mig för att läsa spanska. Ett smart val eftersom jag redan kunde ganska mycket spanska och hade en spansktalande hushållerska i huset :p Man får inte vara dum sa åsnan som gick över bron (eller nåt sånt).

Så jag hade fått ett datum, en plats och ett rum. Som tur var fick jag sluta tidigare den där kvällen (det var en kvällskurs eftersom jag jobbade på dagen), men ändock var jag försenad. Jäkla tunnelbana! Jag jäktade in på college och hittade rummet. Jag var nästan först, trots att jag var så sen (amerikaner, jag säger då det). Jag plockade upp mina block, pennor och sudd och lade dem prydligt på bänken framför mig. Människorna började strömma in och sätta sig. Vissa kände varandra och snackade vid bänken, andra var tysta och lite nervösa som jag. Till sist kommer läraren in. Hon presenterar sig och skriver sitt namn på tavlan. Precis som på film! Sedan säger hon kursens namn och skriver det på tavlan. N - E - U- R - O - S - C - I - E - N - C - E. Shit! Det var så långt från spanska som man kunde komma. Jag hade alltså hamnat i fel rum! Min största mardröm. Mitt hjärta bankade som en trummis på ecstasy, jag började svettas och fundera på en flyktplan. Tyst och försiktigt packade jag ner mina saker och gick, utan att vända mig om, ut ur rummet. Jösses!

Nu måste jag hitta det rätta rummet så jag sätter av i korridoren för att hitta en lista på rum och kurs. Då ser jag att jag flyttat om en siffra och det var på fel plan jag irrade omkring. Till slut hittade jag rummet och kikade in genom fönstret på dörren. Där inne satt hela klassen och läraren förklarade saker på tavlan...Jag knackade på och ursäktade mig och satte mig på en ledig plats. Läraren fortsatte med uppropet och skämtade med min blivande man, som inte fattade vinken alls. Jag såg att han tittade på mig och jag rodnade ganska djupt :) Kommit försent och allt, klart man får uppmärksamhet!

När klassen äntligen var slut började jag gå mot hissen och då känner jag en knackning på axeln.
- Since you are from Sweden, do you like football? Killen från klassen! Jag höll på att svimma av! Och söt var människan också! Dejtgudarna måste vart på min sida.

Det var början på en spirande vänskap och så småningom en romans. Vår spansklärare hejade på oss och sa att vi var en perfect match...

The rest is history som man säger :)

Sjuuukt

Jag lovade mig själv att inte skriva om denna jäkla svininfluensa, men nu...
Jag läste precis om paniken som utbrutit i Luleå där man får inkalla vakter för att få lugn på folkmassan. En kvinna stal tydligen tre doser från Kyrkans hus.
Hur i hela friden har denna masshysteri skapats? Jösses säger jag bara...

Recept på vegetarisk rätt

Jag har lovat att ge lite recept. Nu kommer ett vegetariskt recept från min värdfamilj i USA. De åt ju som tur var Sabbatsmiddag (de var judar) på fredagar och då blev det riktig fest. Lite trevligare än de där jäkla bönorna.

Spenatkompott

500gram keso
500gram fryst hackad spenat (eller färsk som du hackar själv, Bird eyemärket för er amerikaner)
200gram starkare ost (sharp sheddar typ för er som bor i USA)
3 ägg
salt
peppar

Blanda keso och upptinad spenat. Riv osten och blanda i. I med äggen, salt och peppar. Blanda allt ordentligt och in i ugnen på ca 175 grader tills det blivit en ljusbryn yta och den är fast.

Snabbt, enkelt och gott.

Fatta vad duktig jag är

Jag gjorde yoga i morse med :) Wow, helt otroligt. Men det är faktiskt så himla avslappnande och skönt. Jag ska försöka hitta fler yogaDVDn att testa med för att variera lite. Det är alltid trevligt. Men inte för avancerat. För just nu är jag vig som ett kylskåp - med alla dörrar öppna och hyllorna utdragna.

Ja, dagen gick ganska bra

Den där yogan gjorde susen! Jag var pigg största delen av dagen. MEN fick ont i huvudet mitt på dagen. Kanske var all uppståndelse med träning och energirik frukost ;p Jag ska göra yoga imorgon bitti igen. Blossoms fitness yoga var jättebra. Jag har testat två andra DVD innan och de var bara krångliga och överambitiösa för en stackars novis som jag.

Idag på jobbet överraskades jag av en praktikant. Min kollegas dotter vars egen dotter går i min klass. Tack för den! Min kolleg frågade om inte rektorn sagt det till mig. Men icke! Det är lite jobbigt att ha en förälder i klassrummet hela tiden. Inte för att jag har nåt att dölja ;p men stämningen blir lite annorlunda liksom. Man kan ju tycka att kollegan kunde sagt nåt...Vi får sätta praktikanten på jobb helt enkelt!

Hälsovecka - min nya uppfinning

Ja, igår kväll bestämde jag mig för att denna veckan ska vara min egovecka, min hälsovecka där under och mirakel ska ske. Jag är ju alltid så himla trött och nu ska jag göra slag i saken och bli piggare.
Hittills idag:
- 20 minuter yoga på morgonen med Blossom Tainton. Tända ljus och lugn och ro. Visst är det schysst att hon gör hembesök klockan 06.00 ? ;p
- Frukost: en fibermacka med två skivor ost och paprika samt en kiwi och ett glas vatten (kaffe går bort denna veckan)
- Snart- en kopp grönt te för antioxidanternas effekt

Yoga kändes faktiskt jätteskönt på morgonen. Jag känner mig lite piggare än normalt och jag gäspar inte som jag brukar. Vi får se hur länge effekten håller i.
Dessutom ska jag faktiskt ge mig på att dricka 8 glas vatten om dagen. Jag som knappt får i mig 2 om dagen. Jag lär uppsöka toalett ett antal gånger under dagen...if you vet what I menar.

Här kommer lite bilder från söndagens eskapader

Min dotter är ett fashion freak. Det har hon inte fått från mig.



Det här ska jag laga på nyårsafton. Jag har botaniserat lite i min klipp-och-klistra-receptbok igen...och fann denna underbara skapelse. Fast den ska ju ligga åt rätt håll då, när jag gör den alltså. Jag vet ju inte hur de på tidningen jag fann den i fotar sina mästerverk egentligen ;p



Och så här ser min berömda receptbok ut. Jag fick den av syrran C när jag for till New York för 4 år sen. Hon hoppades att jag skulle samla på mig en massa smarriga amerikanska recept. Tji fick hon! Fast hon kunde ju inte veta att jag skulle hamna i en vegetarisk familj vars mat bestod till 90% av ris och bönor, linser och ris och pasta med köpt pastasås. Visserligen var det ganska gott de första 10 gångerna...vi hade en mexikansk hushållerska som var ett kulinariskt geni (med kött tyvärr), så mumsigt var det. Men efter TVÅ ÅR av samma sak, dag ut och dag in...Jag drömde om McDonalds (jag som inte ens är så himla förtjust i Donken annars), om stora stekar och kycklinggryta. Speciellt efter jag blev gravid. Men då kom jag hem till ris och bönor, ris och bönor, hurra! Linser och bönor, linser och bönor, pasta, linser, linser, bönor...ni fattar!

Jag är så lat

Shit, vad lat jag känner mig. Planen är att köra en timmes taebo (ni vet den där videon med den urtränade Billy Blanks?)...men just nu skriker min kropp efter vila. Och godis och kanske lite pepparkakor. Nej, nu ska jag gaska upp mig och träna. Käkade faktiskt godis på bion igår kväll. Det var en högtidsstund för mig som min gamla moster brukade säga (fast om Allsång på Skansen då, vi åt upp hennes godis) :)

Middag i drottningenstecken

Jag passade på att laga kunglig middag idag. Kanel, honungs och saffranskycklinggryta med ugnsstekt rosmarinpotatis...mmmm...det var verkligen gott. Jag lägger ut lite recept senare.
Jag hoppas er söndag var toppen!

Robinson

Ja, jag såg ju första avsnittet av "Robinson" idag på fyrans hemsida. Lite besviken var jag. Ganska lamt första avsnitt faktiskt. Får hoppas att det blir lite bättre till nästa vecka. I alla fall några som nästan svälter ihjäl, eller att de försöker avliva en spindel eller nån kanin. Ni fattar. Några av tjejerna såg lite glamorösa ut. De kanske kommer att försöka göra en handväska av en orm eller så. Vem vet? Jag hoppas att Paolo Roberto visar var skåpet ska stå. Inga mestävlingar som första avsnittet. Ni fattar att jag aldrig skulle vara med i "Robinson" själv va? Jag gillar mat för mycket. Och min hälsa. Och min insektsfobi. Och mina svindyra skor (de som jag köpt in my mind). Och min säng. Jag passar dessutom inte i bikini. Så inget "Robinson" för min del.

Dejt

Igår kväll gick jag och maken på en liten dejt. Vårt mål var att gå på den finaste restaurangen i stan. Well, vår stad är liten och utbudet ännu mindre. Dock var det helt okej. Maten var okej, servicen var ok...tyvärr var det nån jäkla hockeymatch som ett gäng gubbar kollade på och de var ganska högljudda. Vad är det med män och sport?
Sedan gick vi på bio, "2012". Mycket bättre än förväntat. Jag spände hela kroppen under hela filmen. Sjukt spännande! :p

Tack E och S som tog hand om lilla dottern :) Det uppskattas. (S är min systerson som är snart 2 månader nu. Fasen, man är moster!)

Juldjävulen har kommit över mig

Jag var och handlade idag. 10 minuter senare kommer jag ut med
pepparkakor
mjuk pepparkaka
julmust
julskum
nytt julmagasin
saffran

Julen har kidnappat min hjärna. Igår sa jag till min man att jag ska börja julbaka på fredag. Han tyckte det var tidigt. Eh, what?



Så här roligt hade N åt att jag nästan trillade baklänges över ett farthinder när jag höll på att fota henne med mobilen.
Inte fota folk baklänges - check.

En het debatt på familjelivsajten just nu är att föräldrar är lata som skjutsar sina barn i barnvagn tills de är 4 år gamla. Därför har jag börjat vidta åtgärder redan nu...



N blir inte bortskämd. Dra din egen vagn unge :p

Samtal med den andra sidan

Vår dotter äääälskar att prata i telefon. Det bästa är att det inte behöver vara någon på andra sidan som pratar. Bara hon får hålla i telefonen och snacka. Jag vet inte riktigt vad hon säger, men det låter viktigt. Ibland så viktigt att det känns som att jag stör när jag hoppar in och vill henne något.
I söndags satt hon och åt lunch (jag typ liksom julstädade lite). Hon fick tag på telefonen och började snacka. Hela lunchen åt hon och tog en tugga och snackade.
Till slut fick det vara nog så jag tog av henne telefonen. Jag bytte Ns blöja och la henne i sängen för att hon skulle sova sin tupplur.
Fem minuter senare ringer telefonen. Det var min far. Han frågade varför jag lagt på. Jag fattade ingenting. Ja, men jag har pratat med N de senaste 10 minuterna. Då hade den lilla listiga dottern lyckats trycka på återuppringning och ringt min far som blev förvånad men glad. Och han undrade givetvis när jag skulle prata med honom, för N kunde ju inte ha ringt själv.
Jag undrar vem mer hon pratat med när vi trott att hon låtsats?

(Bild från www.goteborgskex.se)

Ny upptäckt på den lokala affären! Mitt lilla julhjärta började klappa extra fort när jag såg denna och ännu fortare när jag åt den. Shit vad god den är! Jag ska köpa ett par hundra rullar eftersom den är LIMITED. Så det räcker till nästa jul.

Jag måste lära min man ett och annat

Tänk att jag har missat dessa viktiga punkter. Min man ligger efter i sin svenskutveckling.

Vad ska man säga?

Min man frågade härdomdagen om jag skrev min blogg (vilket jag gjorde). Han frågade också vad jag skrev om den här veckan. DEN HÄR VECKAN? Shit, ska man bara uppdatera en gång i veckan? Bättre att fråga om den här TIMMEN. Jag kanske har missuppfattat detta med bloggandet?

Ha!

Jag lurade sovdjävulen och nu är jag uppe klockan 6! Och hörrni, det är faktiskt fredag. Helt fantastiskt. Nedräkningen har börjat, 4 veckor kvar till ledighet.

Vad är det med mig?

Jag försov mig i morse igen! Det kanske är kroppen som ställt in sig på att det är lov om fyra veckor? Jag vaknade mycket senare idag än någonsin. För att vara på den säkra sidan har jag nu också ställt in min mobiltelefon, bett min man hälla vatten på mig, hyrt in små tomtar som killar mig under fötterna och installerat en manick som gör att rummet bli kallt som ett kylskåp...
Vi får se om det fungerar. Annars ska jag nog bli miljonär eller så.

Vet ni vad...

Jag satt på jobbet idag och skrev lite prov och så började jag fundera lite. Ja, det händer faktiskt. Bara så där liksom! Jag fastnade med blicken utanför fönstret medan hjärnan arbetade. Och plötsligt tänker jag, men vad sjutton är det? Det var nåt nytt, nåt annorlunda och spännande. Man blev liksom lite pigg och glad. Då inser jag att jag SER SOLEN! För första gången på en månad kanske. Jag hade så när glömt hur vackert det kan vara, trots att löven fallit och regnet duggar lite lätt. Solen...den sög jag på hela dagen (alltså inte på ett pervosätt, inte så...ni vet njöt....asch...ni fattar!)...

I morse

I morse möttes jag av detta när jag vaknade. Min man. Jag säger bara min man <3

Söt historia

Lärare på Öppna förskolan berättade en superrolig liten historia om ett par barn hon kände när jag var där sist.

Det var en storebror som hette Albin, kallades för Abbe, och hans lillebror Anton. De gick hos dagmamma med några andra barn och en dag när mamman kom och hämtade barnen kom ett annat barn fram och frågade nåt om Mats. Mamman såg förbryllad ut. Mats?! Vem är det? frågade hon. Barnet pekade på hennes son Anton. Nej, han heter Anton, sa Antons mamma. Nej, Mats, fortsatte barnet.

Väl hemma frågade hon ut barnen varför Anton kallades för Mats. Då sa Abbe att alla kallade honom för Abbe som smeknamn så han hade bestämt att Antons smeknamn skulle vara Mats! Så alla barn hos dagmamman kallade honom för Mats och alla föräldrar undrade vem det där nya barnet egentligen var!

Men, sa mamman då, man måste ju ha ett namn som liksom rimmar på sitt namn. Du heter Albin så då blir det Abbe.
Abbe funderade en stund...
Ja, men kan vi inte kalla honom Matsi då?

Hahahahahahaha! Jag garvade så jag trillade av stolen. Ungar är så härliga. Tänk om era barn kom hem och kallades Greta eller nåt heeelt annat? Schizofreni!

Nej, jag börjar på onsdagar istället

Jag försov mig i morse och fick stressa upp och klä på mig och packa. Nu börjar jag på onsdagar från och med nästa vecka. Bara så att ni vet. Barnen får ledigt måndag och tisdag. Hemskolning. Fan, jag ska nog inte jobba alls :p Jag kanske inte är skapt för det. Men för mig är att försova mig att vakna så sent att man inte kan ta det lugnt på morgonen. Jag kommer ALLTID i tid till jobbet, men jag kan ibland försova mig. Skumt.
Ikväll är det föräldramöte. Joy. Jobb till åtta. Och idag får jag nog min nya vän hemskickad. En fin mobiltelefon. En samsung (skicka lite reklampengar nu Samsung! Min blogg e mäkta populär och jag är hypnotisör. Jag kan se till att ALLA som läser bloggen köper den.). Måste hem och leka med den sen.

Det är bara att acceptera

Måndag är inte min dag. Så är det bara. Jag tror att jag ska börja min vecka på tisdagen från och med nu. Bilen är fixad. Den kokade på vägen till jobbet. Den var för varm. Sen gick det bra.
När jag kom till jobbet. Då insåg jag att jag glömt nycklarna till jobbet hemma. Det betyder att jag hela dagen får fråga kollegor om de kan hjälpa mig att öppna dörrar. Mycket roligt. Not. Vi har många låsta dörrar.

Söndagsstäd

Söndagar är olidligt tråkiga. Därför brukar det vara vår städdag och idag har jag också påbörjat julstädningen. Jag har organiserat mina receptböcker. En fick jag i arv nyligen. Från 1931! "Prinsessornas kokbok"-den ska jag ta fram när kungen kommer på besök nästa gång.



Sen har jag min egen lilla bok där jag klistrar in recept som jag hittar i olika tidningar. Jao, jag har kanske testat en 10 recept av ca 100 än så länge. Men hoppet finns där. Jag ska testa vartenda ett :) Konstigt nog är det nästan bara sötsaker...eh, vem klistrade in dem?



Min dotter blev lite nyfiken när jag tog kort på saker och började skratta högt och le stort. Hon ville att jag skulle ta kort på henne, så självklart fick hon komma med på bild!

N är glad att bilen fungerar igen...

En kärlekssaga som aldrig tar slut...

Min bil och jag. Bättan plus jag likamed sant. Idag skulle jag, lilla N och syrran C åka på en provrunda med den nylagade bilen. In åkte paraplyvagnen, reusable bags, syrran, N och jag. Redan vid vridningen av nyckeln anar jag oråd. Bilen går igång efter en liten hostning. Jag och C tittar på varann. Vi rycker på axlarna. Jag backar ut från parkeringen. Bättan hostar, vill inte åka riktigt och när vi kommit runt hörnet rullar den långsamt, långsamt. Jag liksom ruckar fram och tillbaka i sätet för att ge en extra skjuts (som om det skulle hjälpa!). Jag stannar vid vägkanten. Jag och C tittar på varann. Vi tittar rakt fram. Jag ser pappas jobb (han jobbade idag trots lördag). Jag tittar på C. Va fan, jag chansar! tänkte jag. Jag starta bilen igen och vi lyckas komma fram till korsningen. Jag ser pappas jobb, men jag ser också en väg och en järnväg att korsa. Jag ser till att inga bilar kommer från något håll och kör fort som attan. Det där "fort som attan" fungerade inte riktigt. Bättan rullar sakta över och det känns som om hon ska stanna närsomhelst. Syrran ser vettskrämd ut. Hon har tagit av sig bilbältet för att ifall att bilen dör skulle kunna rusa ut och hämta N från baksätet. Vi kommer över vägen med livet i behåll. Nu återstår järnvägsspåret. Man har ju sett de där historierna om bilar som fastnat mitt på och tåget kommit. Med ett gulp tar vi sats och tuffar över, sakta, sakta. Vi klarade det!

Pappa kollade på bilen och, nu vill jag ju inte använda sånt där mekaniskt fackspråk som ni ändå inte skulle förstå :p, men det var nåt med fördelarmojängskondens och sånt. Jag måste köpa nåt på måndag sa pappa. Och byta ut den däringa såntet. Nu rullar den igen. Han sprutade lite kondensspraysgrejs och så startade den. Och jag lever.

Jag har lyckats....

Hittills har jag lyckats gå ned ca 12 kg i vikt sen i juli. Det låter så mycket bättre på amerikanska. Då har jag gått ned 26,5 pounds. Go USA! Från och med nu kör jag pounds.
Hur gjorde jag? Inte viktväktarna ialla fall :)